Det lovades ju en "bakgrund" osv. i föra inlägget och jag tänkte börja med var den kom från första början och sedan kommer ni med inläggen inse processen och utveckligen. Som för mig är himla kul och att tänka på den inspirerar mig.

Det var när vi med klassen på folkuniversitetet en dag skulle berätta grunden till varför vi var där som jag efter att ha berättat vilken snorunge jag hade varit i tonåren som min lärare sa, men va det aldrig så att du tänkte på vad du höll på med osv ? 

Jag tänkte ett par sekunder och sa utan att tänka mig för " ja, men jag hade inte någon som sa alla dom där smarta och bra sakerna. Mina föräldrar var alltid ett stöd, men för mig fattade inte dom inte hur det var att vara tonåring och det står jag fast vi i nu. Jag hade velat ha någon som inte hade någon relation till mig eller som var "gamla" som jag kunde få bolla och prata med. Någon som kunde vara min kompis och samtidigt en stora syster när jag behövde det.

Det var då som min idé började växa.

Detta var 2010, så ni kan ju tänka er processen.

Jag tog upp idéen med honom när vi bara hade några dagar kvar av kursen och han hängde på direkt. Jag persentera den för honom och han tyckte attd en av bra men att den behövde bli lite vasare och mer exakt i vad jag ville göra och nå till. Jag var inte så jätte säker på om jag faktiskt ksulle våga genomföra den och mycket hände så det rann ut i sanden. Men innerst inne viste jag att detta kommer jag vilja göra på riktigt förr eller senare.

När jag är på föreläsningar så känner jag inte det ruset att " fan va bra han var och det hade han rätt i" eller jo det gör jag också, men i huvudsak tänker jag "Det vill jag göra, det kan jag verkligen göra!" och det är den känslan som jag vill använda mig av.

I början på 2011 tog jag åter igen kontakt med min Lärare och vi tog en fika och idéen hade växt lite och jag hade kommit på mer exakt vad jag ville osv. Men jag hade inte riktig tkommit på hur jag skulle utföra den eller vem jag skulle använda mig av osv. Vi bollade fram och tillbaka en bra stund och när vi skildes åt igen känd ejag mig starkare än någonsin. Denna härliga man har en enormt härlig karisma och fruktansvärt starkt Go i sig. Det sprider sig och jag tror att hans positiva inställning gjorde att jag nu vågar. Han lärde mig mycket under den tiden på folkuniversitetet och hade jag kunnat så hade jag haft olika fraser in lästa på mobilen att spela upp då och då. Nä, skämt åh sido!

Men ni förstå hur jag menar!

Om hur jag träffade min "mentor" vet ni sedan tidigare inlägget.

Men det är för mig fantastiskt att av en slump träffa min handläggare och sedan har det rullat på av sigsjälv. På måndag avslutar jag min utbildning på hållplats 261 och jag har lärtmig mycket, träaffat enormt duktiga och inspirerande personer och jag kommer att fortsätta vara där då jag har min mentor där.

Jag ska presentera min idé för några personer som verkligen kan detta och samtidigt som jag är nervös så är jag enormt glad över möjligheten och peppad till tusen !

Hej på er !

Jag har nu äntligen kommit till en pungt där mitt projekt äntligen får bli officiellt!

Det känns fantastiskt och äntligen som att det är "på riktigt". Det är många som frågat och kommenterat och jag har bara kunnat säga hemlis eller liknande och en del har blivit irriterade. Förståligt, men samtidigt en aning onödigt.

Men nu är det inte det jag skall snacka om !

Jag har sedan vintern 2010 haft en idé som jag hela tiden velat ta mig vidare med. Saker och ting har hänt och jag har inte känt mig redo och jag har inte haft rätt förutsättningar. Dessutom har jag inte träffat någon som kan hjälpa mig vidare och som brinner för det på det viset som jag gör.

Men den 5 november 2012 skulle jag till min handläggare på hållplats 261. De gör bland annat ett sammarbete med arbetsförmedlingen och som de flesta vet så är jag arbetslös.

När jag träffa denna fantastiska människa så berätta jag om min idé och hon ville genast presentera mig för en av tjejerna som jobbade på hållplats 261. Vi avsluta mötet som jag kom för och sedan gick vi för att leta upp denna tjejen. Jag mötes av ett stort leende och hon pressentera sig som Lina, hon var välkomnande, framåt och lyssnade nyfiket på mig medan jag berättade om min idé. Hon blev så himla engagerad direkt och en känsla av spänning, lycka och inspiration fylldes inom mig. - Min dröm kan alltså bli sann !

Vi bestämde att vi skulle träffas fyra dagar senare och då skulle jag har gjort en grov skiss på min idé och skicka till henne som hon skulle kolla igenom och sedan skulle vi skriva "rent" den. Hon berätta öven om en utbildning som hon och hennes kollega precis startat och jag tacka ja innan jag egentligen riktigt viste vad det var. Den hette projektledarutbildning och jag tänkte "Ja, de kan jag få användning av !"

Nu, lite mer än en månad senare så har jag kommit långt med mitt projekt, det brinner inom mig när jag pratar om det och jag har fått en sån fantastisk feedback från människor som jag berättat det för.

Det är ju fortfarande under utveckling och på måndag nästa vecka kommer den stora grejen på riktigt. Då vi skall pressentera idéen för ett par stycken som "kan" hjälpa och har kontakter osv.

Bara att få göra det officiellt är för mig helt fantastiskt!

Jag tyckte då att det var naturligt att jag skapa en blogg som man kan gå in och läsa om mig eller mitt projekt på och även ett sätt för andra att både få kontakt med mig och skapa inspiration förhoppningsvis.

Jag kommer att skriva bakgrunden och den process som jag redan gått igenom fram tills nu. Jag kommer även att under dagen skriva vad själva projektet är och hur den skall utföras osv. Men som ni säkert förstår så är det en process även att starta bloggen och få igång den.

Kram Sofie !