God morgon på er!

Det är fredag morgon och solen är uppe och säger hej. Än så länge iaf...

Idag är det fura timmar på jobb, sedan till gymmet och sedan hem till Byn och mysa med familjen igen. Har varit så himla sällskapssjuk denna veckan så jag åkte hit i onsdags sen stanna jag här. Tur att det inte är så långt in till stan;)

Iaf, jag låg och tänkte på gårdagen. En liten olycka skedde och när vi lyckats reda ut det och fått lugna ner oss och pulsen inte längre va i 300 så pratade vi. Ni vet för att bearbete det som vi trodde var hemst,men som visade sig va ett missförstånd. Så ingen skada skedd lixom.

Iaf, jag kom till att tänka på att det hagla in "åh, du ska inte ta det personligt, du skulle veta en gång när jag....." och "jag har råkat.." och " Vet du vadjag har gjort..." till den det gällde.

Jag tänkte inte på det då, för då tänkte man att hon skulle få höra att hon inte är ensam om att tabba sig. Men det regna in massa olika historier om folks tabbar. 

Nu när jag tänkte på det i morse så funderade jag på varför man gör så. Det hjälper ju inte personen ett dugg. Andras historier gör ju inte att personen mår bättre, ok att åersonen får veta att den inte är ensam påjorden om att göra tabbar, men det vet vi väl redan alla. Vi är faktiskt bara människor.

SÅ jag funderade och undrar, varför gör vi så ?