Jag tänkte på det när jag stod där och räkna och packa och greja. 

Just nu har jag lunch, japp. även jag måste äta;) 

Jo, jag hörde något på radion som gjrode att jag började fundera.. Man är alltid så inne på att hitta en partner eller många är. Tjejer är det iaf och gärna yngre tjejer. Jag har väl själv aldrig velat ha pojkvän tvunget, jag va omringad av underbara killkompisar och hade redan den dosen av killars dåliga kommentarer, barnsliga beteende och knäppa sätt att vara .. killar på...

Jag snurra vidare på detta och börja fundera påd et att folk säger alltid "sluta försöka hitta den rätta, så kommer han/hon till dig".. Jag har själv både sagt det till andra och fått höra det. Jag är dock den som träffar några olika killar sen tröttnar jag och bara stänger av och bestämmer mig för att skita i det. Då har det i nio av tio fall dykt upp någon som jag dejtar ett längre tag.. I somras förra året gick jag från sambo / förhållande i femår till singel. Det är sjukt hur fort tiden går. Jag träffa några killar, några knäppa killar. 

Inga som egentligen såra mig elle gjorde något fel. Det va mer att dom inte gjorde något. Jag hatar att behöva kämpa för en kille. Han ska ju inte vandra in i famnen på mig, men jag vill inte behöva tjata, vara den som ständigt hör av mig osv. Jag känner mig så jävla.. ja va säger man efterhängsen??

jag vill ha leken, flirten, det spännande. Men det ska ändå vara från bådas sida. Då är det roligt, spännande, bygger upp en förväntan osv. Det är så det ska vara. Men jag bestämde mig ganska snabbt för att bara vara.. Träffa jag någon så va det kul och bra, träffa jag ingen, så kunde jag koncentrera mig mer på mitt då krävande jobb och det va inget att gnälla över. 

Min mamma sa till mig " du behöve rju int eha någon, ta det lungt, fixa me djobb osv. ordna upp allt och så.. Sen ska du se att rätt osm det är så bara hittar du någon eller någon hittar dig. Jag tänkte inte så mycke tpå det, jag partaja och hade skoj, engagera mig i lite välgörenhets jobb och lite arragemang som vi hade på jobb osv. Jag hade kul och fundera inte på det.

Rätt som det är så bara stod han där.. I min hall. Lixom, jaha.. snacka om hemleverans ;)

Jag har funderat på det.. alla stressar över att få barn tidigt, skaffa hus, gifta sig och grejer. Ja, okej nu ska jag inte vara den, Jag skulle mer än gärna ha allt det med. Men om jag redan hade haft det då hade jag inte träffa honom, då hade jag kanske inte insett att om man verkligen tycker om någon då kan man sitta i två månader och vänta.. man kan inse att sin stolthet bara krävdes rätt person för att svälja.

Jag trodde aldrig att jag skulle be en kille om hjälp.. inte som gjorde att jag såg mindre stark ut(i mina ögon).. men om ni bara viste, om ni bara kunde försåt .. jag har förvånat mig själv flera gånger. 

Iaf, jag tänkte.. man kanske ska låta bli att stressa, ta en sak i taget, man kan ju fortfarande ha ett mål.. Bara ett mål som inte kräver stress.. man kan veta att det är hus man vill ha. Sen tar man en sak i taget, bara man håller ögonen på bollen lixom. 

Vad jag försöker säga är väl.. ta det lungt, rätt som det är så bara står

han/hon, målet, huset eller va det nu där.. :)