elftebudordet

Alla inlägg den 20 januari 2014

Av Sofie - 20 januari 2014 20:15

Jag säger alltid det. Fast jag innerst inne är skräckslagen och redo att ge upp så säger jag det ändå. Jag har lite svårt för att ge mig, jag fick under de sju månaderna på hållplats 261 lära mig att tänka ett steg längre.

Jag har också sedan 2012 haft enorm vilja och beslutsamhet om att få det som jag vill ha det. 2012 var det tuffaste och jobbigaste året i mitt liv änsålänge. Jag har inte gråtit så mycket som under det året. Jag är enormt tacksam för att jag hade min familj under det året!

Jag har lärt mig att jag är så mycket starkare och smartare än vad jag har trott. Jag har insett att jag klarar mig och att saker löser sig.

Mest av allt har jag insett att ibland är det en själv som är problemet. Man sätter för höga krav på sig själv och man glömmer attslappna av och va lite självisk.

Självisk är bra, till en vis gräns. Men så länge gränsen inte är nådd så ska man njuta till fullo anser jag.

Tvåtusenfjorton börjar hård, lite små grejer som inte har fallit på plats riktigt än. Men det gör de snart, det är jag säker på :)

Av Sofie - 20 januari 2014 11:23



Hejsan på er!


Ja, jag är här igen, ännu en gång så har jag något att gnälla över. Men jag hoppas att ni kan leva med det. 


Jag har haft det ganska enkelt med A-kassan(unionens). Faktum är att dom har varit ganska medgörliga under 2013. Men idag när jag skulle fylla i mina kassakort så kom det upp att jag ska ha anmält att jag är sjukskriven mellan 6/1 till i april någongång. Va fanken tänkte jag, dessutom stod det att dom ville ha ett arbetsgivarintyg (IGEN) från mig. Jag ringde upp dom, för jag tänkte att allt sånt har jag redan fixat.

Pappersarbetet kan jag nu, iaf när det gäller a-kassan. 


Jag förklarar att jag har skickat in både papper för studierna och för jobbet samt att jag absolut inte är sjukskriven!

Min handläggare brukar vara väldigt medgörlig och hjälpsam och det va hon väl egentligen idag med, men jag är så himla trött på detta jäkla pappersarbetet. Jag har gjort slut på en hel jävla regnskog under 2013. Det gör inte saken bättre när man känner behovet av att faktiskt få ut fullbetalning och att man har räknat med pengarna. Det är lite så när man inte jobbar fasta tider, alla pengar in om det så bara handlar om några hundralappar är guld


Iaf, jag förklarar gång på gång att alla dessa pepperna har jag skickat in men hon säger att det är information om att jag ska studera inte att jag studerar nu och dessutom inte på deltid. Jag förklarar då att på samma papper som jag skickade in om min naturkunskapen står det också att jag kommer att studera matematik 2b under en period. Det höll hon med om, men att det var inte information om att jag gör det, utan förfrågan om att få lov att göra det, med ersättning. Jag inser då att dom vill ha ett papper till. Med samma jävla information på, fast inte en förfrågan utan ren information "vad, när, hur och varför" mer eller mindre. 


Vid detta laget hade jag gått upp och ner i min frustation så länge att jag trodde att jag skulle expoldera, så jag valde att bara bli av med henne.Jag frågade vad eaxkt dessa balnketter heter och skrev ner dom.

Jag ringer sen min "mentor" på skolan och förklarar situationen, han säger själv "men jag vet ju att jag skrev det till dig och att du va uppe hos .. och fixade med det".. Jag blev så lättad över att han faktiskt höll med mig och dessutom utan att jag ens nämnt det för honom. Han menade att han förstår dom, men mig också. men han gjorde så gott han kunde för att underlätta för mig och som vanligt var han super hjälpsam och jag lugna ner mig.


Trots att jag har en underbar Mentor som alltid ställer upp och hjälper till, men också att jag egentligen har haft det himla lätt och inte behövt söka något jobb utan jobben har mer elle rmindre kommit till mig det sista året så känns det när det blir såna här saker. Paniken byggs upp och tankar om att shit nu får jag inte utbetalningen och hur ska jag betala räkningarna då osv. Det känns, det bränner riktigt i ögonen och jag är varje gång redo att bara lägga mig ner och skita i allt. Skita i jobbet, skita i studierna och skita i a-kassan och bara vänta in katastrofen. 

Men så är jag inte den som ger upp och nu är jag så nära.



Så nära Mitt liv, Mina mål och Min dröm. Så nu vore jag dum om jag gav upp. 



Jag måste säga, för att vara till för att hjälpa arbetslösa så är A-kassan ( Iallafall unionens) inte särskilt medgörliga. Jag vet att det finns regler och jag vet att man måste som handläggare hålla ryggen fri. Men då får man fan ta mig visa lite med känsla. Jag mår ganska bra och är ganska stark och har massor stöd från både pojkvän och familj och vänner. Men alla har inte det och en del mår faktiskt riktigt riktigt dåligt av att ha det "abetslösa livet".  


OCH kanske alla jävla blanketter borde finnas så man kan skicka elektroniskt och använda en personligkod som underskrift. Det funkar ju på så många andra ställen. För att om man inte har en skrivare och dessutom jobbar och pluggar samtidigt som man försöker hålla huvudet över vattenytan. Men blir trampad på och gnälld på och massa jävla hotbrev från diverse ställen där det står att om de inte får in dessa papperna eller informationen kommer ersättningen dras in eller rapporteras till din a-kassa osv. då är livet ganska bittert och det gör det nästan mer värt att helt enkelt vara arbetslös istället för att försöka ta sig ur arbetslöshetens onda cirkel.


Jag studerar matte för att kunna studera på universitet för att ta mig in i en branch där jag mer eller mindre är garanterad ett jobb efter mina studier. Dessutom jobbar jag mer eller mindre varje dag undertiden som jag gör det, på fyra olika skolor OCH inte nog med det. Jag ska dessutom söka 30 jobb och aktivt delta i jobbmöten och rapportera både till arbetsförmedlingen och min akassa vad jag gjort för att komma ur min arbetslöshet. 

Ändå gnäller dom på en. Är det konstigt att man får små gråtattacker med jämna mellanrum eller!?


OM jag gör något fel, så berätta gärna felet för mig, för jag trodde att jag gjorde allt för att bevisa för omvärlden och underlätta för mig själv att detta inte är en situation som jag vill sitta i.

Detta är inte det livet som jag trodde att jag skulle ha vid 25 års ålder. 

 

Men trots det så är jag jävligt nöjd. Jag är frisk,jag har tak över huvudet, jag håller ekonomin rullande änsålänge, jag vet att jag kommer ta mig ur detta, jag har en fantastisk familj som stöttar och hjälper till, en pojkvän som peppar mig och överöser mig med kärlek.


Jag har det jävligt bra, för att vara så långt nere i näringskedjan. Men vänta ni bara! ;)




Presentation


Glad, i frågasättande, framåt, påig, envis, tycker och tänker, mål, idéer, inspiration, pepp, vardaglig, påhittig, arbetar, projekter, städar, hatar, gnäller, surar, älskar och är bara jag.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Projektet

Beskrivning av själva projektet och syften, mål, utvecklingar osv.

Tankar

Funderingar, om något jag läst, pratat om eller hört.

bloggportalen


Skapa flashcards