Jag har bloggat i många år. Ett tag så hade jag en jäkla massa läsare. Dock inte på denna bloggen. 

Denna bloggen är mer för mig själv om man säger så. Jag skriver för att skriva av mig, inte för att egentligen få en reaktion eller liknande. Får jag en reaktion så absolut, det är ju kul ! 

Men det är inte det som är målet. Jag tycker dock att hela den Svenska tävlingen som tycks ligga och pyra hela tiden är så sorglig. Jag vet så många som på desperata vis och under flera timmar i veckan lägger tid och energi på att "markandsföra" sin blogg för att bli nån sorts igenkänd person eller kanske ännu bättre nån B-kändis. 

Jag tycker att det är synd, för känidsar är inte kändisar. B.kändisar får ju snart mer uppmärksamhet än en faktiskt kändis. 

Okej, jag fattar att en del gillar uppmärksamheten. Fan folk uppfostras ju för att vara egotrippade, kändiskåta, uppmärksamhetsberoende, mobilbesatta små monster. När de är små så är de så gulliga och det finns hopp. Sen hände rdet något i grundskolan. Om det beror på grundskolan eller om det är den enromt stora möjligheten till internet och bloggar och pengakåta föräldrar som är anledningen eller det är något annat det vet jag inte riktigt. Men något går fel. För jag jobbar med barn mellan sex månader till 15/16 år och jag ska säga ner det är enorm skillnad bara på fem årsgruppen och sex års gruppen. Det är en ENORM skillnad på femmorna och sexorna och resten är fel mer eller mindre kaos. Det är en evig maktkamp mellan elever och det är en evig kamp för en lärare att "hävda" sig som lärare. Elever har NOLL respekt varken för sina klasskamrater eller för lärarna. 

De tänker enbart på att blogga eller skriva på fb om allt som händer eller skicka bilder till diverse polare eller sidor och speglar sig i mobilen konstant. När slutade mobilen vara en praktisk förlängning av hemtelefonen ?

Ja, jag vet inte vad ni tycker, men framtiden ser sådär ut om alla ska vara kända... 

Hej på er!

Jag hoppas att ni har haft en bra start på veckan!
Jag har varit ledig, jag hade massor att fixa och ärligt talat så har jag varit så trött och sliten sista veckorna så jag tyckte att det va otroligt skönt att bara va hemma.

Jag skulle egentligen på ärende, men valde att göra allt som gick hemifrån och löser det sista lilla imorgon efter jobb.

Det är så störigt, för de p-pillerna som jag tar har inte de apoteket som ligger nära mig och på vägen från jobb i nio av tio fall. Vilket betyder att då måste jag hela vägen ner till nära på andra sidan stan.
Så jag ringer alltid till apoteket dagen innan.

Har fått massor gjort och ändå kunnat ta det Lungt. Så skönt!

Men nu håller jag kväll. Imorgon börjar mina tre jobbe dagar.

Puss på er!

Jag har jobbat som telefonförsäljare. Precis som de flesta i min generation.

Jag vet att detta yrket har en negativ klang. Men jag tycker om det, jag saknar det ibland. Hade det inte varit för att det ofta baseras på lögner och förfinade historier och hemskt dålig lön och än värre avtal så hade yrket varit ett jätte bra "första jobb".
Man får lära sig att uttrycka sig och behärska sig. Tyvärr har många ungdomar mycket frustration och hemsk kontroll på sitt humör och nästan ingen kunskap eller erfarenhet av att formulera och verbalt föra sig.
I detta yrket får man lära sig mycket,jag har många dåliga erfarenheter från telemarketing företag. Men jag har också lärt mig enormt mycket på många olika vis när jag hittat rätt.

Så jag tycker att man ska tänka sig för innan man dömmer ett yrke. Bara för att det inte är "traditionellt".

Kram!