Det är så många som tänker på det negativa i livet och det är faktiskt synd. Jag var också en sån negativt tänkande person. Men de sista två - tre åren har förändrat mig och jag haer fårr utveckla egna värderingar och framför allt lärt mig att lyssna andras åsikter och tankar så objektivt som möjligt. Det är väldigt få som kan ge råd på ett objektivt vis. Ofta, nästan alltid så pratar man gärna mer och bättre om det man själv föredrar. 

Jag är så nöjd med mitt liv eller jag är så nöjd med vad mitt liv ger min just nu. Jag är inte färdig med min framgång. Jag ska plugga och jag ska ta mig in i den branchen som jag vill vara i, jag vill ha hus, kanske nyare alt. bättre bil. Jag vill ha några extra tusenlappar i månaden och jag vill ha barn och mer än gärna förlova mig med min sambo och så småning om gifta oss. Men det jag har nu är så bra om man tänker på vad jag har haft, jag/vi rör oss framåt hela tiden, vi har pengar på vi kan äta gott, leva ett värdigt liv, inga överdåd. Men vi har tak över huvudet, mat på bordet, kläder på kroppen, en säng att lägga oss i varje natt, hälsan i behåll och lite att unna oss för. Vi har det mycket bättre än många andra och det är dessa "simpla" sakerna som många tyvärr glömmer bort.

På facebook har det cirkulerat något som är "tre positiva och tre negativa saker som jag är nöjd med idag". nästan alla saker som dyker upp är materiela saker. Missförstå mig inte, jag är medveten om det jag skrev när jag blev utmanad.Jag minns inte idag vilka dessa positiva sakerna var mer än en och det va den där jag var tacksam för min sambo och mina/våra nära och kära.. så, så viktiga var de andra materiella sakerna egentligen..

I tidsdags fyllde jag 26 år.

Jag trodde för 10 år sedan att vid denna åldern skulle jag ha barn. Jag har velat ha barn hela mitt liv och i tonåren tänkte jag ofta att om jag bara får bli vuxen (18) så kan jag bli gravid och sen är jag för alltid nöjd.

När jag var cirka 20 år tickade min "mammaklocka" mer än jag någonsin trodde att den kunde göra. Nästan alla mina vänner var eller skulle få barn när som helst. Jag hade insett att ett jobb, fast jobb, samt någon att dela mitt liv med och ett hus samt körkort var saker som jag ville ha innan jag satt ett litet oskyldigt liv till världen. 

Nu, ytterligare 5-6 år senare är jag mer än väl medveten om klockan inom mig, behovet som finns inom mig av att få egna barn. Men jag är också mer övertygad om att mina val som jag gjort de senaste tio åren har varit kanske de viktigaste och sundaste valen jag kunde gjort för Mig. 

Nu vet jag vad jag vill jobba med och är påväg mot det, jag har träffat en kille som på alla vis passar mig och som varje dag någon gång under dygnet får mig att känna mig lycklig och älskad på ett helt nytt vis i en helt ny nivår och stöttar mig i mina projekt och idéer och jag vet att jag kommer få min dröm, när vi är redo. 

Och det gör att jag är nöjd med det som livet har givit mig och ger mig, för allt som jag gått igenom de sista 8-10 åren har enbart hjälpt mig och utvecklat mig och fått mig till att vara jävligt bra på att vara jag!