Hej på er!
Nu har jag funderat lite.

Jag är som mer eller mindre resten av min generation medlem på Facebook. Först när jag gick med så tog det mig flera månader att fatta grejen med det och bortsett från att chatten tagit över msn för min del och att man uppdateras av vänners och flyktigt folks liv hela tiden, ibland roliga bilder/filmer och sådär så ger ju Facebook väldigt lite. Det är inte längre en sida som har en skön stämning, folk kastar kränkningar, åsikter, elaka kommentarer tycker och tänker om saker de inte har att göra med och inte får man tycka tillbaka för man får skylla sig själv om man lägger upp på sin sida, då borde man inte skriva om man inte vill ha reaktioner. Folk som inte hälsar på en eller ensksn lyfta på luren för att höra hur det är det är inte längre aktuellt, mobbare hittar fler kanaler att nå sina offer, man utsätter sig själv.

Jag tycker inte att det är glädje av att lägga ut något längre. Det är ofta dumma eller spydiga kommentarer från folk som aldrig skulle våga/ få för sig att säga något liknande IRL och det är så pinsamt.

Jag fattar att det blir reaktioner på det som läggs upp, det är ju därför som man skriver något oftast, men kom igen. Ibland så hade det varit bättre att bara knipa. Inte nog med det, ser då folk en kommentar som" inte passar" så kan det blir en jäkla massa liv och då handlar det om 5-20 Pers som ska ha en åsikt.

Så, hur positivt är Facebook egentligen?
Är det bara ett beroende egentligen?
Är det mer ett irritationsmoment än motsatsen?

Jag är osäker... Jag " pausar" min Facebook med jämna mellanrum för att jag helt enkelt inte pallar eller liknande. Oftast tar jag bara bort folk som jag anser inte kan bete sig. Men det handlar om folk som jag ändå aldrig träffar eller pratar med. Inte bara för att jag inte har samma åsikt eller liknande ju;)
Men nu ska jag äta macka och sen slumra lite, fick bara 3,5 timmars sömn i natt!

Hej på er!
Nu har jag funderat lite.

Jag är som mer eller mindre resten av min generation medlem på Facebook. Först när jag gick med så tog det mig flera månader att fatta grejen med det och bortsett från att chatten tagit över msn för min del och att man uppdateras av vänners och flyktigt folks liv hela tiden, ibland roliga bilder/filmer och sådär så ger ju Facebook väldigt lite. Det är inte längre en sida som har en skön stämning, folk kastar kränkningar, åsikter, elaka kommentarer tycker och tänker om saker de inte har att göra med och inte får man tycka tillbaka för man får skylla sig själv om man lägger upp på sin sida, då borde man inte skriva om man inte vill ha reaktioner. Folk som inte hälsar på en eller ensksn lyfta på luren för att höra hur det är det är inte längre aktuellt, mobbare hittar fler kanaler att nå sina offer, man utsätter sig själv.

Jag tycker inte att det är glädje av att lägga ut något längre. Det är ofta dumma eller spydiga kommentarer från folk som aldrig skulle våga/ få för sig att säga något liknande IRL och det är så pinsamt.

Jag fattar att det blir reaktioner på det som läggs upp, det är ju därför som man skriver något oftast, men kom igen. Ibland så hade det varit bättre att bara knipa. Inte nog med det, ser då folk en kommentar som" inte passar" så kan det blir en jäkla massa liv och då handlar det om 5-20 Pers som ska ha en åsikt.

Så, hur positivt är Facebook egentligen?
Är det bara ett beroende egentligen?
Är det mer ett irritationsmoment än motsatsen?

Jag är osäker... Jag " pausar" min Facebook med jämna mellanrum för att jag helt enkelt inte pallar eller liknande. Oftast tar jag bara bort folk som jag anser inte kan bete sig. Men det handlar om folk som jag ändå aldrig träffar eller pratar med. Inte bara för att jag inte har samma åsikt eller liknande ju;)
Men nu ska jag äta macka och sen slumra lite, fick bara 3,5 timmars sömn i natt!