i ett så kallat civiliserat samhälle.


Sen jag blev gravid har vi pratat om hur det skulle kunna va att uppfostra en pojke eller en flicka, vilka skillnader hade det funnits? Vi är till 99% eniga om allt.
Niklas vill gärna ha en flicka och jag bryr mig inte direkt, vi är överens om att oavsett så kommer vi älska, vårda, skydda och göra allt vi kan för att ge det bästa livet med de bästa förutsättningarna i livet till detta Lill* knyte.

När jag läser och hör om allt i världen men framför allt i landet som vi lever i så blir jag rädd. Tänk så är det en flicka?
Hur skyddar jag henne från allt detta?
Hur ska jag kunna förbereda henne inför allt ont som en flicka kan utsättas för i detta samhället vi nu håller på att röra oss in i?
Någon sorts vilda västern i ett så kallat civiliserat samhälle.
Hur förklarar jag kärleksfullt men bestämt att man måste säga ifrån, stå för sina åsikter. Men om man gör det får man också gå med ögon i nacken hela tiden och räkna med en del hat och hot.

För även om lagen säger yttrandet- och åsiktsfrihet så gäller den inte ute på gatorna.

Och om jag får en son, hur förbereder jag honom på all förtryck, spel som fyller vardagen, att även om det sägs att det ska vara jämnställt fördelat så betyder inte det att det inte är underförstått att när den starka kvinnan bryter samman eller får barn så är det helt plötsligt ditt jäkla jobb att säga till så det står mat på bordet och tak över huvudet när månaden är slut för du är mannen i hushållet. Hur gör jag honom mjuk och älskvärd i en värd där han dagligen måste vara hård och redo att fäktas och hävda sig om det krävs för annars blir han antagligen mobbad eller utfrusen.

Hur ska jag med ett gott samvete kunna föda ett barn i detta samhälle när jag vet att framtiden inte kommer vara ljus om inget händer snart??

Jag ångrar inget och jag vet att vi kommer ge rätt förutsättningar och älska på alla sätt det går att älska ett barn. Men för eller senare kan han eller hon inte sitta fast på magen i en bärsele längre där jag kan feta ner den jävlen som  på något vis skadar vårt barn.

Jag är rädd för vad jag gör med den människan som skulle skadar mina nära och kära som det är, hur ska det då gå med mitt och den jag älskar högre än något annats eget kött och blod skadas?

Det är mycket som rör sig i huvudet just nu.

Jag har nu tagit mig in på säsong 6, efter kanske tre månader. Jag tyckte att de två-tre första säsongerna var roande, bra till och med. Men det har spårat, det är en jäkla soppa och det är som ett jäkla internäktenskap mellan alla. Skulle en sjukdom hamna i någons fiffi så kommer det spridas som en löpeld genom sjukhusets alla anställda. ( vilket mer eller mindre har hänt)

Jag tycker vist att serien är värd att se hellre än testbilden. Men all den hysterin och hyllning som serien fått, det vet i fasiken..

Så ska vi äntligen på de efterlängtade ultraljudet!!

Som vi har längtat sönder oss i 8 veckor!
Men nu äntligen så är det dags och jag kan inte förstå att tiden har gått så fort och ändå så sakta!

När vi skrev in oss så kändes det som en evighet till vi skulle dels få se vår lill* plutt, men samtidigt kändes det som att vi hade ofantligt mycket att fixa och farligt kort tid på oss. Det är konstigt hur dubbelmoralisk man kan känna sig när det gäller tid.

Vi har funderat, gissat, och haft diverse teorier. Vi har total vägrat och vilt protesterat när vårt Lill* liv blivit kallat för hen och vi har förundrats över hur en del har uttryckt sig och betet sig runt situationen.

Jag har försökt äta kakan och ha den med genom att trots illamående, känslan av kronisk trötthet och ömmande här och där beget oss ut och försökt umgås som vanligt folk. Men det är svårt när kroppen inte orkar och värre lär det väl bli. Men nu struntar jag i det. Folk får gärna komma hit, men orkar jag inte gå så får det bli en annan dag.

imorgon är första och sista dagen som vi får se vårt Lill* liv innan födsel om det inte anses behöva hållas lite koll av någon anledning. Andra Ul i mitten på tredje trimestern är inte längre självklart utan nu får man bara se barnet en gång under graviditeten om man inte har anledning till att kontrollera utvecklingen eller om man betalar det själv och då blir det inte i Landskrona.

Det känns konstigt, men om det känns fel eller så då gör dom givetvis ett extra och kollar hur barnet har det. Men ja..

Iaf, äntligen är ett av delmålen nådda!:)