Vecka 22 är här och jag börjar faktiskt känna av att jag har en kula på magen. Att det inte är som vanligt lixom, jag känne rmig mycket mer fin när jag gör vid mig, jag tror att den där plusmodellen nog blir ett vidare projekt efter graviditeten. För hade jag inte haft magen så hade jag fortfarande haft bättre passform i dessa modellerna, dom är sydda för oss med lite rumpa helt enkelt=)

Hur mår jag då ? 

Jag mår bra, jag har äntligen börjat få en efterfrågade extra kicken av energi, hon sammarbetar lite, om jag ligger halvt på höger sida så sparkas hon inte eller jag känner inte det ås att det stör iaf. Jag har fortfarande inte vant mig vid känslan av att det rätt som det är rör på sig där inne. Jag tror faktiskt inte att jag kommer vänja mig vid den känslan heller. Jag har sammandragningar, som verkligen kommer lite då och då under dagen och magen blir stenhård och samtidigt får jag nog foglossning för då känns det i ryggen också. Jag tror inte att hon kommer stanna där hela tiden, men hon får gärna stanna så länge som möjligt. Foglossningarna har lugnat sig annars, så länge jag håller mig relativt lugn om dagarna, vilket i sig är lite av en kamp i sig för min del ;)

Där emot har jag börjat få riktigt ont i ryggslutet och ner mot rumpan/höfterna. Men jag får börja bruka allvar med bandet till höfterna antar jag. För jag tror att det beror på att jag lutar mig bak lite just för att det känns fram tungt. men det är inte tungt så det stör mig än. Tungt att andas är det dock. Men som sagt, man får ta en timme i taget, rätt som det är blir jag tok kissig och får rusa iväg annars kommer det verkligen i trosorna. 

Men i övrigt mår jag bra, mer energi om dagarna, somnar dock tidigare på kvällarna. men det gör inget, jag ska försöka få tillbaka en vettig dygnsrymt igen då jag ska börja jobba på timmar igen. 

Jag vet inte hur andra tänker men jag är ju en grubblare och jag kanerkänna att förlossningen börjar komma fatt mig nu. Att shit jag ska ju faktiskt föda. Detta lilla liv ska ut genom, enligt mig, min pytte lilla fiffi. Hur i hela fridens namn ska det gå?!

Det är ju som jag säger, utska hon och på något vis kommer hon ut. Men jag skulle vilja ha en lugn och harmonisk förlossning, precis som alla andra mödrar antagligen siktar på ju. Men ja, vi får se, det kanske vänder och blir pepp ist, men just nu är det lite oro i bakhuvudet. det får jag ju erkänna. 

Men nu ska jag fortsätta fixa, badrummet och hallen har dammsudagst, torkats golv och dammats. Det behövdes ! 

jag ha rinte orkat ta i det dom närmasta dagarna, veckorna till och med. Det har blivit snabb dammsugning och torka va om och där det syns. Men tvi det behövdes en riktigt städning!