Ja, idag är de 14 dagar till Bf, vilket betyder cirka en månad till vi vet säkert att hon kommer vara här. Om jag skulle gå över tiden fullt ut. Men måtte jag slippa de!

Jag har ingen frustration över att just få ut henne tidigare eller att graviditeten är jobbig, jag tycker att de har varit ganska enkelt och behagligt med graviditeten.

Nu handlar de mer om att jag går mest och har just alla tecken på att förlossningen ska börja gå igång och sen ökar de i ett par timmar, nästan ett dygn och sen lägger de sig igen. Det är så frustrerande. För varje gång så börjar huvudet mentalt ställa om sig och man börjar ställa in sig och förbereda sig på att nu kommer de göra ondare och ondare. Sen bara slutar de!
Frustration på en helt ny nivå för mig måste jag erkänna.

Så just nu går jag/vi mest och är rastlösa, jag har ont typ hela tiden som mensvärk, när jag står så trycker de fruktansvärt mycket neråt plus att hela underlivet känns svullet och ömt.
Men som sambon sa, de är väl dags för mig med krämpor nu, efter en så mild graviditet..han har väl rätt:)