Go morgon!

Sambon drog till praktiken nyss, de är en konstig känsla. I nästan två år har han i nio av tio fall varit hemma när jag kommit hem, under större delen av graviditeten har han varit med mig. Det är konstigt hur van man blir vid en del saker. Även om vi inte pratar jämt, är i samma rum eller sitter i knäet på varann så är han där. Om jag mumla nått ointressant så säger han "va?" Och om jag vill fråga något eller funderar på något och behöver någon att bolla med så är han där.

Jag förstår och har förstått att han precis som jag och så småningom om vår lilla tös kommer vara på varsin plats ett par timmar om dagen förr eller senare. Jag antar att just nu är jag väl lite extra känslig med graviditeten, de börjar närma sig slutet och nånstans har de tagit rot i kroppen.

Men iaf, just idag vaknar givetvis sambon tokförkyld. I flera månader har han haft " fritt" och givetvis idag när han äntligen börjar sin praktik då ska han vakna förkyld.
Tur att febern verkar ha hållt sig borta, får hoppas att det bara är en kortis. Så han kan få vara där nu fram till det är dags att föda.

Well, jag har ätit lite frukost. Men än känns de för tidigt att gå upp, då blir dagen så långt. Jag är inte trött dock, så jag läser lite och slumrar kanske till klockan ringer vid nio:)

Puss!