Idag va vi ( jag) på MVC och gjorde vanlig kontroll. Kollade för urinvägsinfektion, dock trodde inte barnmorskan att de var urinvägsinfektion utan att lillan trycker på och det gör att urinvägarna blir lite ansträngda vilket gör ont såklart.

Iaf, lillan är lite liten. Hon är inom ramen men som barnmorskan så att då både jag och sambon var små när vi föddes och jag är inte särskilt stor Så är det inte konstigt att lillan är liten. Dock verkade hon bara lite "kort", inte liten till vikten. Hennes hjärtljud vart som vanligt kanon och starkt, mina värden och tryck var som vanligt kanon.

Jag har haft ganska mycket tryck neråt i två dar typ, mensvärk och förvärkar som kommer och går och lillan är nu fixerad ordentligt plus att jag har som jag trodde ökat lite i vikt. Så de står nu att från invägning har jag gått upp 10 kg. Inget som stör mig alls och barnmorskan trodde att de kommer jag gå ner bara genom förlossningen. Vi får se:)

På tisdag är hon beräknad, jag hoppas att hon bestämmer sig för att komma i helgen dock, den 11 var hon planerad från början, så jag hoppas att hon kommer då:D

Fast då är vi på namngivning för söta kusinbarn så samtidigt får hon gärna sätta igång mot kvällen och komma på söndag;)

Ajja, strunt samma. Hon är hjärtligt välkommen när helst hon känner för de:)

Hur är det möjligt att större delen av Sveriges befolkning som är innehavare av ett facebook-konto just nu har en pressbild som har regnbågens alla färger vattenprintad över bilden. Vi vet alla vad det betyder, vi är alla( hoppas jag) överens om att de är fantastiskt.

Men för mig är det förvirrande. Vi talar om att alla är olika, Alla faller inte för motsatt kön, Alla attraheras av olika saker och vi har alla sin sak som de faller för.
Jag dras till män, specifikt min blivande man. Men jag har inga problem med att säga att en tjej är snygg eller sexig eller att tuttar är Nice. Tuttar är Nice, på många vis.

Men sen åh andra sidan så är de ett enormt hysteri kring att alla är lika värda, gämnställdhet, lika löner, mannen ska ha lika mycket hemma tid med barnet som mamman osv.

Vi kommer göra så att jag kommer vara hemma iaf ett år med vår lilla. De var inget som vi behövde diskutera, för både mig och sambon var de bland det mest naturliga när försäkringskassans papper skulle fyllas i.
Det är av många anledningar som det är mest logiskt, men vi är båda lite gamla i sättet att leva på..enligt många.

Jag älskar att la baka och laga mat, lägger oftast upp mat till oss båda och serverar sambon. Jag städar i nio av tio fall när han inte är hemma. Inte för att han tycker att jag stör eller att han inte vill hjälpa mig utan för att jag vill städa, de ska göras på ett vist sätt " till sofie-standarden" som sambon uttrycker de. Jag har inte en vit handske som jag går och kollar hemmet med.
Jag stor trivs när vi bjuder hem släkt, familj och vänner och jag får baka och fixa från dagen innan och antagligen är helt slut framåt kvällen men jag mår så himla bra och är så lycklig när alla äter gott, pratar, ler, skrattar, kids springer och busar och de är så himla mycket kärlek och lycka i luften. Då , när jag tittar ut över kaoset då är jag så oförskämt nöjd med livet.

Varför måste allt vara antingen eller. Varför kan inte alla bara få göra de som passar dom. Ibland behöver jag hjälp, då hjälper han till, ibland ber jag honom sätta sig vid datorn och bli där för jag behöver städa och då gör han de.

Kan inte alla bara få ha sitt system och massa folk runt om kan väl sköta sitt utan att sätta regler för hur vi ska leva våra liv.. ?