Idag är Isabella 3 veckor. Gud va fort de går!
Hon har växt 2.5 cm och ökat från 3.1 ( vid utskrivning, 3.3 vid födsel.) till 3.8 i vikt.

Storlek 50 är näst in till urväxt och hon övar nacken och vänder sig från sida till rygg/mage med vis svårhet och alla gånger går de inte såklart:)

Hon har börjat jollra lite och reagerar när man pratar med henne. Ler en hel massa även om de nog inte är medvetet så är de ju en härlig känsla att se henne le:)

Hon har haft några dagar där hon surat och velat bli buren eller ligga hos oss hela tiden. Men det hör till ju:)


Men nu ska vi snart göra vid oss och idag blir det middag hos svärmor. Imorgon är de dags för bvc igen. Vi får se hur de går. Vi är lite si och så. Men sista chansen, annars får vi byta:) tredje gången gillt ju!

Kram!

Vaknade vid sju, tänker gud så skönt, sex timmar i natt igen och hon sover i nu. Vänder mig om och ska titta till henne. Då möts jag av två störa pigga ögon och när jag utbrister " är du vaken strumpan?!:)" så får jag ett mega leende och hela hon börjar spralla. Kort efter insåg hon nog att hon va hungrig för då börja hon gnälla. Så jag gick och gjorde mat till henne och ny ligger hon belåten och sover igen:)

Jag har ätit lite frukost nyss och ska ta en tupplur till eller iaf ligga och slappa, tanken är att gå till mormor och träffa henne och min moster som är uppe från Lund och ville träffa lillan samtidigt. Men vi har glömt köpa regnskydd till vagnen och de verkar inte vara de bästa vädret ute:/
Så får se hur de blir med det. Men nångåbg blir de väl en öppning så jag kan promenera bort, de svåra är bara att dra in vagnen om de regnar. Men de löser sig:)

Får lägga på minnet att köpa ett regnskydd när de kommer lite mer klirr i kassan.

Sen blir de svärmor i eftermiddag, så vi håller oss sysselsatta om dagarna;)

Tömde ut och fixade i lilla garderoben igår kväll, ska se om jag kan hitta några hyllor som passar i de måtten med. Hon har så väldans mycket " stora" kläder nu som jag längtar efter att få använda på henne:)

Storlek 50 är hon mer eller mindre ur nu. Så de går undan, men storlek 50 hade vi bara lite i. De ska bli kul sen när vi kommer till runt 62-68! Då är där många roliga plagg att mixa och blanda med:D
Hon blir nog en liten prinsesstårta ändå;)

Kram!

Tvätten är ren, äntligen!
Den ska när som helst in på sin plats med, jag ska rensa ut lite i en av våra gemensamma garderober så jag kan hänga in Isabellas kläder i den garderoben. Hon har börjat få ihop en söt garderob med klänningar och så. Looove!!<3

Jag har dessutom satt in mat i ugnen, korv i ugnen. Gotte! Blir mos till de:)

Bella har varit lite gnällig och surig, jätte sällskapssjuk sista tre dagarna, nu har hon snart sovit i fyra timmar. Så snart vaknar hon väl och ska ha mat:)

Hon har börjat vara vaken lite och ligga och titta, sprallar och övar nacken lite små prat har även kommit. Himla kul att se hur hon utvecklas!

Kram

Jag vet inte varför men via appen till bloggen kan jag inte länka på annat vis, så hoppas att ni kan ta upp länken.

http://www.expressen.se/omtalat/6-saker-alla-gynekologer-stor-sig-pa-hos-sina-patienter/


De här med att gå till gyn. De är viktigt, framför allt om du är sexuellt aktiv, jag vet minst fyra personer som aldrig har varit hos gynekologen och jag har sagt till dom att dom måste göra de. Om inget annat så får dom inte hoppa över kontrollen för cellförändringar!

Men just den punkten om att många är obekväma med att gå hos en manlig för att dom tror att de på någotvis ska bli upphetsade av att sitta och glo i/på din fiffi. De är inte så, du blir väl inte automatiskt kåt för att du ser en snopp?

Att de känns obehagligt att ligga där och stressa med en mans ansikte mellan benen högt upp på en stol de kan jag förstå. För att situationen i sig är olustig, men de har valt detta arbetet precis som de kvinnliga. Jag har vist funderat på varför en karl skulle vilja jobba med det, men åh andra sidan varför skulle de vara mer intressant för en kvinna?

Jag hade själv nästan uteslutet haft en manlig gynekolog innan graviditeten. Helt fantastisk man. Jätte professionellt, snäll, lyhörd och duktig på sitt yrke.

Jag tror verkligen inte att de finns någon upphetsning i att sitta och undersöka diverse underliv av diverse anledningarna. :)

Och jag hoppas att ni ber om en kvinnlig om ni upplever de obehagligt, för de blir bara jobbigt för både dig och den manliga gynekologen om du går dit och är jätte obekväm med det!:)

Kram!

Go morgon på er!

Loppan väckte oss efter sex timmars sömn och ville ha mat, halleluja!
Dessutom var hon inte vrålarg, hon blir inte riktigt så hysteriskt super skrik arg, men inte vrålarg på hennes vis. Hon gnällde och vifta med hela kroppen och ville ha napp, men man ser när nappen är tröst eller när hon hoppas att de ska komma mat. Dessutom tar hon nästan bara nappen när hon ska sova. Så fort hon slumrar in släpper hon den och i övrigt vill hon inte ha den särskilt mycket. Tokigt, jag hade typ tre i mun och fyra i vår hand och minns jag rätt så va N också nappunge:)

Iaf, jag matade henne, byta blöja och la henne i nestet för att gå och kissa. När jag kom tillbaka hade hon vänt sig på sidan och somnat!:O

Duktiga tjejen, så nu ska jag göra likadant:)
Kram!

Vaknade av lilltjejen vid åtta, vi somnade i soffan vid halv tolv igår, lite i fyra väckte N mig och bar ön tösen i sängen medan jag gjorde vid mig och gick in och decka i sängen nästan direkt när han sagt att han kunde ta nästa matpass. Han var inte så trött och jag va helt slut. Så jag somnade igen och vaknade som sagt vid åtta.

Nu har hon fått mat, rapat, ny blöja X2 och har snart somnat sig själv i babynestet.
Jag/vi tycker att det är viktigt att hon lär sig att hon kan ligga och titta och mysa i babynestet/sängen och somna själv. Sen får hon såklart komma upp till oss om hon blir ledsen. Men så länge hon är nöjd och inte blir hemskt ledsen så. Vi ligger eller sitter bredvid ju givetvis:)

Jag tänkte slappa framför Tv:n i sängen och antagligen slumrar jag till en timme. Sen ska jag försöka plocka i storarummet, de är så stökigt här!

Runt lunch kommer en vän och snackar skit och vid fem ska vi vara hos mina föräldrar och äta middag:)
Lyxigt att slippa bry sig om mat eller behöva laga den!

Ha en bra dag!
Puss!

Nu är de då dags för min kropp att vara i fokus igen. Innan var de hur stor magen är, nu handlar de om hur liten den hunnit bli.
Missförstå mig inte, gravidkilona ska bort plus lite till helst. Men de är inget som jag kommer kämpa med.

Jag gick upp 10 kilo under graviditeten. Jag var säker på att jag skulle svälla upp som en ballong. Men icke, de sista två kilona kom med vätskan mot slutet. Vikten var inget som jag tänkte på alla vis under graviditeten. Jag kände att de får bli va de blir, under normala gränser givetvis. Jag hade tur och fick sug på " fräscha saker" så som frukter och så. Godis var inte så intreessabt, godis och kakor har aldrig varit min grej riktigt iofs.

De 10 kilona som jag ökade under graviditeten är borta, dom hade jag gått ner redan efter 7 dagar utan att egentligen göra något. Men man äter ju inte som man ska de första dagarna. De gjorde inte jag iaf, jag hade ingen aptit och varken är eller var egentligen sugen på mat. Jag äter när jag är hungrig givetvis. Det jag är sugen på:)

Nu, 18 dagar senare har jag gått ner cirka 14 kilo. Jag har som mål att gå ner 20 kilo allt som allt och bygga upp musklerna igen, för även om jag var aktiv och så under hela graviditeten så blev musklerna slappa och behöver formas lite:)

Men det som jag kan fundera över är varför andra verkar så intresserade av de. Att man frågar och tycker att det är häftigt vad kroppen klarar är sin sak ( ofta killars reaktion) men tjejer verkar ha nån tävling med varandra och jag känner inte att jag vill va med. Dels för att jag har haft en jäkla tur.

Jag gick upp 10 kilo under hela graviditeten, gick ner allt bara genom att föda, Inga bristningar, min hud är inte slapp, den drar ihop sig i nu de märks, magen ser ut som innan jag blev gravid mer eller mindre och brösten har visserligen ökat strax över en storlek och är lika dana som innan och på sin plats. En 5-6 mm bristning som inte syns om man inte vet att den är där har kommit på ena. Men vem bryr sig lixom..?

De är kanske lätt för mig att säga att man inte ska bry sig om vikten nu medan kroppen läker, men jag tycker verkligen så. Nu när kroppen läker och försöker hitta tillbaka till sitt jag igen så gör er själva en tjänst och slappna av, stirra inte er blonda på vikten och kroppen. Bara var mamma, iaf till kroppen läkt. Gör era knip övningar, gå en liten promenad i den mån er kropp tillåter, men gör de för att ni vill och inte för att ni vill gå ner i vikt så snabbt ni kan.

Tänk på att er kropp har gått igenom mycket precis som ni mentalt. Bara va ett tag:)

Kram!

Hej på er!
Snart är denna fredagen slut, vi var på bvc idag. Liten hade ökat från 3.5 till 3.8 och växt 1.5 cm. Kanon:)
Upplevdes som väldigt livlig, frisk och med. Tog kontakt med blicken och väldigt sökande med blicken. Härligt!:)

Fast vi märker ju de själv, vi var hos min farmor och fikade efter att sambon slutat jobba och jag la henne i soffan på rygg. Men när jag tittar tillbaka så ligger hon på mage mer eller mindre, armen ville inte följa med bara. Duktig tjej, 17 dagar bara:)

När vi kom hem var vi toktrötta alla tre så vi mata och somna lillan sen la vi oss själv med och sov i två riktigt sköna timmar;)

Helgen blir nog bara lugn, plocka lite, här är säjer överallt. Men de får va, tar lite i taget när jag hinner och orkar:)

Nu blir de nattmatning snart och sen sova tror jag, natti natti!