Jag kan inte få in i huvudet, tänka mig, hur min mage såg ut, jag tyckte aldrig att magen va jobbig. De va bara de sista två veckorna som var jobbiga och som tog på mig.

På BF stod jag i bikiniöcerdel och jeansshorts ute hos mina föräldrar och tvätta bilen, samma dag som vi åkte in på bb va jag i full gång med att få rätt på möbleringen här hemma, då va jag 6 dagar över tiden och morgonen därpå föddes hon.

13 kämpiga timmar, men de var inte så jobbigt som jag trodde eller jag minns inte att det var jobbigt, jag var så trött och hade missbrukat lustgasen ganska kraftigt så när jag var helt öppen stängde dom av den för jag hade bet om att vara så medveten som möjligt vid själva förlossningen.

Sambon fick se mig i ett tillstånd som skrämde honom och han var fast besluten om att de minsann inte blev fler barn. Förlossningen tog mer på honom än på mig. Men jag förstår honom. Jag har en minneslucka på två timmar har vi kommit fram till i efterhand, de hände och sas saker som jag inte har en aning om. Jag tror att jag har somnat en stund, men sambon säger att jag var vaken hela tiden.

02.00 var jag fullt öppen och sekunderna efter dom sa de vakna jag till liv och fick nån adrenalinpåslag. Allt jag tänkte på var att jag ville få ett slut på detta och att det var genom att få ut henne. Hon hade dock lagt sig högt upp så de blev ett jobb med att få ner henne och kämpa emot krystvärkar.

Men när jag väl fick krysta så va de ingenting alls, lyckligt vis så hade jag inte direkt ont av krystvärkarna.De va mer kraften i dom som tog på mig. All övning med andning och koncentration försvann. Jag kämpa med de men de kunde hjälpt så mycket mer.

Många säger att man glömmer smärtan direkt efter. De gjorde inte jag, de tog minst 1 månad innan tanken på ett barn till ens fanns med i framtiden. Men för Isabellas skull vill jag ha iaf ett syskon. Nu, 3 månader senare så kan jag tänka att ja, om några år. Då kan vi tänka på de. Men jag känner inte mig läkt efter förlossningen än, fysiskt är jag läkt sen flera veckor sen. Men psykiskt är de kvar och de är inget jag mår dåligt över, men de är lite bearbetning kvar.

Magen skulle saknas, den kunde inte vara mer oönskad. Jag hade inga problem med att ha mage eller att gå upp i vikt. Men den är verkligen inte saknad.

#tillbakablickar

Jag älskar denna lägenheten, av många anledningar. Men varje år i oktober/november blir de tokkallt, elementen går på fullspeed och ändå är golven iskalla och de känns dragit och kallt. De är hemskt och ännu värre nu med en liten dessutom. Jag älskar att gå barfota och är jätte glad för att gå i bara trosor och tröja när jag är hemma och slappar bara. Men de går inte här. Jag vill att Bella ska kunna ligga och spralla i blöja och så småningom om kunna vara små barn och springa och leka i tisha och blöja som ungar ska! Men de går inte här, trots ett element som vi fått hem(lånat av föräldrarna) och precis som var år göra slut på flera värmeljus i veckan så är de kallt.

Dom som har lägenheten vi har fått ( lycka) sa att dom inte satt på elementen än och där va varmt och behagligt vilket gjorde mig otroligt glad och lättad. Vi hinner flytta dit innan de blir riktigt kallt ute förhoppningsvis så de är skönt, lagom till hon börjar bli redo att springa i stolen och sånt. Blir kanon!?

Vi har så glada och lättade att vi fick lägenheten och jag längtar till jag får inreda som jag vill och att vi får inreda Isabellas rum, guuud va jag längtar efter de!

Jag gick i gång i huvudet i samma sekund som jag hade lagt luren. De ska bli härligt att kunna börja sy och få mina projekt att börja rulla med.

Energin är så hög att jag står och studsar på stället just nu, gott!!???

#Skål!

#flytta #movingforward #varmtoskönt