Vi sluta vid maj så vi fortsätter med Juni!:)

I juni började den sköna värmen komma, så vi kunde gå ut med grabben mer och jag slapp klumpiga kläder!;)

Den 4 juni hade jag denna fina klänningen på mig, jag såg knappast mindre ut, men de rörde mig inte i ryggen. Vi firade en väns student och gissa om fötterna ömma när vi kom hem!;)

Den 24 juni fyllde jag 27 år, vi myste bara och på kvällen kom N in till mig och satt sig på knä vid sängen och gav mig den ringen som jag så gärna ville ha, i en super vacker ask!

30 juni var de 14 dagar till Bf och jag kände mig enorm. Jag kunde inte ligga på rygg för de va jobbigt att andas, höfterna gjorde ont om jag låg på sidorna och magen..well de ser ni själv att de inte hade gått;)

Stå va okej, men tungt ganska snabbt, sitta va hemskt..ja de va utan tvekan skönt att de snart skulle vara över!

6 dagar över tiden och ingenting passade, nu va jag dessutom inställd på att jag helt enkelt skulle va såhär.

De ständiga tankarna om att få träffa vår lilla tös fanns, men de va inte en press längre utan mer en " de får komma när de kommer"-känsla.

Jag hade inte ont direkt längre, jag mådde bra igenom hela graviditeten. Lite ont då och då men de hade jag räknat med.

Och knappt ett dygn efter den förra bilden så kom hon, långt om länge.

Hon visade redan då en del av sin personlighet. Hon tar tid på sig i starten och de går inte att skynda henne. Men när hon väl bestämmer sig. Då jäklar!

Men fortsättningen tar vi imorgon!:)

Jag tänkte ta en resumé av föra året.
De va ett otroligt kämpigt, kärleksfullt år med många saker att lära sig.
Minst sagt ett år där de skedde en förändring på många vis.


Den 9 februari fick vi se vår tös första och sista gången innan förlossningen. De va en enorm upplevelse. De kommande månader var långa, minst sagt.

Den 9 mars var en av alla dagar som jag hoppa in som lärare och jag kommer ihåg att mitt tålamod var mycket kortare än vanligt.

Den 26 mars började det bli svårt att dölja magen, inte för att jag försökte. Men jag minns att jag tyckte att den var så ful, den stack rakt ut lixom. Men jag älskade att vara gravid.

I april kom vår hund hem igen, han skulle egentligen flytta, men de funkade inte.
Så nu har vi knäppgöken hemma och de har gått jätte bra, i april började magen ta en ny form och jag trivdes mycket bättre med magen så.

I maj kom jag fram till att magen gick att använda till bra saker.. till hon sparka den åt skogen.;)

Magen växte utav bara tusan efter detta. Och nu började det bli tungt. Men mysigt!
Här började jag inse att de var tufft att jobba och foglossningar blev värre och värre. Men jag älskade att veta att hon var där inne. hörde allt jag sa, kände min värme, hörde mitt hjärta och busade på sitt vis. de va rörelser som jag såg henne göra sen som jag kunde känna igen i magen lixom. Fräckt!!

Men resten av året får vi ta senare, puss!