Medan du sover sitter jag och skriver cv och personligt brev, din pappa sover djupt och vilatr inför morgondagen gondagens arbetsdag och alla måste. Om bara några månader började du dagis och jag kan inte fatta att de redan är dags. Att du har lämnats hos din mormor och morfar några gånger när sin sak? Där vet vi att du har de merän bra och är i säkert förvar. Men där, på en förskola. Vist där är personal so ska förse dig med de jag och din pappa inte kan när vi är på jobbet. Ajag har inte svårt för att lita på personal,men jag vet bockså hur fort de kan gå fel och hur mycket som läggs åt sidan för att slippa problem. Mest av allt hade jag velat ha dig med mig överallt. Men de går inte. Varken för mig eller för dig. 💜

Men hur ska vi kunna skydda dig om vi inte är där. Om något hade hänt dig så vet jag inte om jag hade överlevt. Du och din pappa är de värdefullaste jag har, jag skulle vända upp och ner på världen för er skull. 

Just nu är klockan 23.39 och jag borde gå och lägga mig men jag kan inte känna trötthet längre. Efter många vakna och från och till nätter så sover jag för att jag måste inte för att jag längre känner av de. Knappt alls iaf. 

Men nu måste jag sova, om några timmar att väcker du mig. Vill krypa upp i fåtöljen, krypa så nära du kan, vira din snutte runt din hand och gnugga dig i ögonen och sdrickas din välling. Sakta somnar du igen och jag lägger över dig i din säng, lugn, varm, mätt och full av kärlek. 

Vackra du, du är kärlek  och älska på en helt ny nivå.