Vi vaknade till kraftig vind och små kallt. Körde in till stan och lämna Bella, hem och fixa och la mig för att vila ögonen. Tittar ut knappt en timme senare och jag kunde inte se slutet på trädgården så kraftigt de snöade. Hoppsan tänkte jag!
De va inte helt lätt att få grep på i vår lilla by när jag körde in tösen, så de skulle nog inte bli bättre.
Ringde till förskolan och sa att dom inte behövde lägga Bella utan jag hämtar henne efter lunch. Så med vind som fånga oss kom vi till slut hem, Bella somna i bilen och sov till halv två, nu har vi ätit mellis och jag tänkte att vi ska städa på övervåningen så fort bellas lilla fruktbricka är slut, tre stora påsar med ren tvätt står och väntar på oss. Jag måste köpa lite nya kläder till lillan med, byxor framför allt, över jullovet sköt hon i höjden med nästan 1 dm!!

Hon fick en hel massa fina kläder i julklapp, men de va mest i större storlek, som passar mot våren kanske, om hon inte tänker fortsätta växa som ogräs.

Hon visar något nytt hela tiden, bara för nån minut sen fick hon frukt, när hon fick tallriken så tog hon den och sa tdack! -tack
Dagis är stor del av det, vi lär och gör vad vi kan. Men alla vet att barn går efter learning by doing ( seeing) och hennes kompisar på dagis är ett år äldre, dom visar och gör mer än hon gör och de märks var dag att hon har snappat upp något. Så häftigt!!

Nu, ska jag tänka igenom lite saker för övervåningen gen och skriva ner vad som behövs, dessutom ska det dammsugas och städas upp.
Puss!

De är många saker som jag förundras över med vår tös, många saker som jag blir stolt och mammagråtfärdig över. Men jag blir alltid fascinerad av hennes vilja att lära sig och ta upp vad vi visar henne.

Här om dagen stod hon med en upphittad penna i handen, hon börja ropa och vifta mot mitt matteblock.

- "Vill du rita?" Frågar jag och hon nickar och mm:ar ivrigt.

Jag drar av ett papper och hon ger mig pennan. -" va ska jag göra?" hon pekar ivrigt på sigsjälv och utbrister samtidigt " elela! "
- " ska jag skriva Isabella?" mm! Säger hon

Jag skriver Isabella och hon ler stort och pekar på sig. -" ja de är du" Säger jag.

Sedan tar hon pennan puttar mot min och jag tar min hand om hennes lilla hand och pennan och i en sakta rörelse ritar jag ett hjärta. -"Ett hjärta" Säger jag.

Mm!! Utbrister hon med ett stort leende.
Sedan börjar hon göra stora rörelser på pappret i samma svep som när vi rita hjärtat.

-"va gör du gumman?" Frågar jag.
Då pekar hon på mitt hjärta och på de stora halvt cireklformade figurerna och nickar samtidigt som hon säger " jäja "

-" aha! Ritar du hjärtan?"
-"mmm!!" och fortsätter med sin målning.

Älskade underbara unge vad du gör mig varm i hela kroppen!

- Jag hitta teckningen när jag greja:)