Idag är jag världens bästa syster,vårt skåp har säkert fyra vackra muggar som jag har fått av lillsyrran. Fina du<3

På dagar när jag behöver extra energi och känna mig oslagbar då behöver jag bara röra mig i vårt hem. Syrran har alltid överöst mig i kärlek, uppskattning, brye och vältanke. Hon är alltid så fin mot mig hur tokig jag än är så ser hon aldrig annorlunda på mig.

Jag försöker ge tillbaka, men de är svårt, hon har ett stadigt, systematiskt och tryggt liv. Hon är inte en fest tjej, inga direkta intresse och tycker om att sköta sig själv och följa sina rutiner. Hon har alltid varit mitt guld, mitt liv, den lilla delen i universum som kunde lamslå mig. När hon brutit foten satt jag och grät vid hennes sida medan dom satt den på plats och gipsade och hon fick trösta mig. När hon slagit huvudet för vi lekte var de jag som grät till mamma och pappa åkte till akuten så jag fick försäkrat av en läkare att hon absolut inte skulle dö osv.

Nu delar Isabella plats med henne, min man och föräldrar ligger rätt efter och helt ärligt vet jag inte om jag skulle överleva om något skulle hänt dessa människor.

Tänk att någon jag träffa på en strandfest helt random och för mig okänd skulle bli en så viktig person och den som är bär mig dåliga dagar, som kysser min panna när jag är ledsen, som lägger sina armar om mig och låter mig stå i timmar och och bara höra hans hjärtslag. Som älskar mig när mitt tålamod tar slut. Som uppskattar mig när jsg känner mig sämst, som berättar hyr vacker jag är när jag förkyld, sleten och i förstor gammal T-shirt med nån vällingfläck kommer in till honom för att berätta att färdigrätten är klar om 40 minuter.


Idag är en sån dag där vi minns att vi är inte ensamma:)

Hej på er!

Efter dagis körde vi till mina föräldrar, tog en koppkaffe och snacka lite sen körde. I hem. Jag gjorde mat och nu har vi målat, jag är så himla trött och hade jag orkat så hade jag kokat en kopp kaffe, men jag vet att jag ändå kommer tycka att de inte va så gott..

Bella ligger och rullar runt och har någon sorts gymnastik på golvet och är fortfarande snorig, jag tycker att hon känns varm men N säger att jag är iskall så de är klart hon känns varm..
Jag vet inte, hon tycks få små feberstunder och sen försvinner dom igen..

De blir nog en tidig kväll för oss allihop idag. Min tanke är att Bella ska bada snart sen sova vid halv åtta. Men de jag tänker är sällan de som händer..

Hej på er, när jag hade lämnat bella så la jag mig på soffan och somna. Jag har sovit så dåligt och både jag och N är stressade och oroliga.

I söndags fick jag ett meddelande, eller jsg såg de då, från min akassa. Som de flesta vet så pluggade jag och samtidigt har jag jobbat och sökt jobb.

Innan jag sökt in till skolan ringde jsg till min akassa och prata med kundtjänst. Då sa tjejen att de var ingen fara, jag kunde plugga heldistans med studiestöd trots akassa. Toppen tänkte jag.

Nu två månader senare får jag ett meddelande om att jag riskerar bli avstängd och få betala tillbaka då jag misstänks ha lämnat vilseledande information. Jag förstår att dom måste gå efter regler och ge konsekvenser såklart.

Men jag har inte gjort något fel, JAG har fått vilseledande information!
Jag är offret i detta!

Jag har gjort rätt för mig, jag har ringt,frågat och hört mig för, bet om information också vidare.

Nu sitter vi i en knivig sitts , vist vi löser de, det ordnar sig...nog.
Men de är så hårt, de är tröttsamt, oron, stressen och allt som kommer runt såna här problem. månad ut och månad in är de alltid något.

Nu ska jag duscha, sen närmar de sig att hämta hem dottern så börjar vi kaoset.

Klockan ringer om 1.5 timme. Jag vet att jag borde sova men mitt huvud är fyllt av stress, oro, tankar och mer oro. Jag vet att de inte är lönt att oroa sig nu. Kl 06 på morgonen, men som ni säkert också känner till så bestämmer man inte riktigt de.

Bella vakna vid halv sex och gnällde, så de var bara att gå upp och göra välling, hon käka de och tvärdecka som vanligt.

Jag är trött, hela min kropp är trött,värken i bröstmuskeln kommer med jämna mellanrum, värken i högra asken kommer såfort jag råkar hamna på höger sidan.

Ja, just nu känner jag mig lite slagen.
Mycket slagen faktiskt. Men vardagen fortsätter oavsett.

Idag ska jag eventuellt och spackla hål och fix i lägenheten eller jobba,vi får se om de ringer. Från och med idag är jag tillgänglig på heltid. De är både kul och sorgligt.
Jag personligen tycker att de är kul av många anledningar, men så kickar mitt samvete in och får för mig att de är synd om bella. Men jag vet att hon älskar sitt dagis och är bara gladare och piggare de dagar som hon faktiskt är lite längre där.

Så jsg vet att de bara är lite separationsångest, kontrollbehov och mina andra egna behov, de bella behöver får hon. Mer än väl. Men de är mammahjärtat ni vet;)

Ja, nä jag får väl försöka ta en powernapa annars går jag upp om en liten stund.vi får se.

Vi hörs senare helt enkelt:)
Puss!

Ullis kom vid halv elva, frulle och massa snack, vid halv två hämta jag bella och hon hämta sonen och påväg in ringde gudmor och ville åka med oss hem. Såklart!

Möte upp henne och körde hem, strax efter kom ullis med grabb tillbaka. En eftermiddag full av bus och mys. Älskar de!

Nu ska vi äta om en stund, jag är så slut i huvudet, bella är ganska trött med så de är kanon!
Då somnar hon relativt tidigt och sen kan vi hålla kväll. De är skönt och behövligt!
De blev en bra måndag.

Imorgon blir det dagis och om jag inte rings in på jobb så ska lägenheten förhoppningsvis bli spacklad.

Jag ska även ringa och boka besiktning så vi kan lämna nycklar och mög. Så skönt att vi är nära slutet nu!!

Puss!

Go morgon!

Jag sitter i soffan, luktar kaffedoft, lyssnar på tvättmaskinen och en fågel kvitter utanför fönstret.

Snarr kommer Ullis, en gammal barndomsvän, hon har lovat bullar till frukost och de vattnas i munnen vid tanken på frukost, haha!

De låter värre än de är, jag är en sån person som vaknar hungrig, eftersom hon skulle ta frukosten med sig och lämnar sin son en halv timme senare än jag lämnar dottern så blir de lite vänta tid för mig,men mysigt ska de bli!

Jag städade hela nedervåningen igår som jag nämnde. I morse gick bella rakt till sina skor, och såfort hon hade fått på dom så stampa hon av hela sandlådan kändes de som. Huu!

Men nu ska jag slänga ihop lite tonfisksröra åt oss! Och kokta ägg,mumsigt!

Puss!

Imorgon ska Bella till dagis, N ska jobba och jag ska bara vara. Jag ska ringa massa samtal och sedan är de bara ingenting. Jag skulle behöva fixa lägenheten och få de gjort, me jag har så jäkla ont i högra nackmuskler och trots att N har kasserat så är jag stenhård. De är så jobbigt.

Dessutom gillar jag inte att åka till lägenheten ensam. Jag känner mig aldrig ensam där. De har hänt så mycket där så även om jag vet att jag kan stänga av de så ger de mig dåliga känslor i hela kroppen bara av att tänka på den.

När vi flytta dit gick Bella från att vara en lugn frisk och glad tös till en gnällig, skrikit och sjuk tjej, många vifta bort de med att hon kom upp i trots. Men nej.
Hon blev sjuk hela hela tiden, de viftades bort med dagis, hon bodde där i dec till augusti innan hon börja dagis. Vi flytta dit föra året i december. Redan i januari börja jag känna mig illa till mods, även om de bara va jag och Bella hemma så va de alltid som att jag alltid hade minst fem- sex personer till runt två oss, Bella var aldrig på sitt rum ensam, hon va inte kvar där även om jag va där och hon kunde somna lugn och sen få ett så hjärtskärande skrik nån timme efter.

Hon vägra somna om och ju längre vi bodde där desstu mer gick jag och N i bråk och jag som brukade ha långt tålamod kunde bli tosig för ingenting. Vi trodde att de var för de änd lösa nätterna med en arg bebis. Jag kände en närvaro gå närmre och närmre mig och trots att jag avvisade och bad fader vår innan jag la Bella fick jag inte rätt på de.

Till slut gick de en kväll förlångt när jag sitter med en gnällig och ledsen Bella framför mig i soffan och min Aloe Vera kaktus kasar fram i hyllan och plötsligt faller ner rakt över oss. Jag lyckades precis slå bort den innan den slog i huvudet på Bella och utbrister " men nu får du ge dig för fan!!" Och hör " få tyst på ungen då!" Först trodde jag att de var N men han stod chockad och tittar nyvaken på mig och en hysteriskt gråtande Bella.

Då var de nog för mig. Jag och Bella la oss i sängen och till slut somnade vi alla tre trots att jag fick hålla hårt på mitt stopp.

N stannade hemma, och jag tog kontakt med en vän till mamma. Jag bad desperat om hjälp och hon hjälpte mig gärna, men kunde inte från två dar senare. Jag var tacksam men kände mig hjälplös. Då de riktade sig mot vårt barn och jag som inte kunnig men medveten och viste vad de handla om och vad jag gjorde, kunde inte göra något åt de. Dessutom vill jag inte ge mig in i vad som helst, då jag har respekt för de övernaturliga och min medialiska sida.

Dagen efter, sista kvällen innan vännen skulle komma.
Den kvällen gick jag in för att lägga henne men vände mig helt om och gick igen. I fåtöljen satt en kille, inte många år äldre än mig. Han hånflin att, nästan som att " ja, kom igen lägg ner henne " och nej. Jag gick in och la henne i sin vagn i storarummet. Marshera in i hennes rum, stängde dörren och öppna upp mig på max. En alkoholdoft slog mig, rök, hån, en man. Jag misstänkte att de var denna mannen som hade något ont mot Bella. Han var väldigt arg och sur och de var uppenbart att jag var inte önskad. Jag hade gjort de förr, jag hade hjälpt någon över tidigare. Men aldrig blivit illa bemött. Men jag hade två med mig, mannen med ölen gick motvilligt iväg. Men han förstod. Den yngre killen gav mig intrycket att han gick. Men när jag kände mig klar kände jag på mig att han inte hade gått på riktigt. Men han kom inte nära nog och jag är inte utbildad eller gör detta ofta.

Vi sov i storarummet den natten.

Dagen efter kom hon, min räddning. Vi hade fått samma sak till oss, men som jag misstänkte hade han inte lämnat, vad som var obehagligt var att hon uppfatta de som att han kände mig, att han visste vem jag var när han levde, han gick på min svagaste punkt medvetet, han tyckte om att få mig arg. Och nu i efterhand förstår jag. Och de förklarar varför jag kunde känna igen honom så tydligt.

Efter de var de lungt, de kunde låta udda, dammsugarslangen kunde oförklarligt gunga till osv. Men inget påverkade oss och Bella fick vårt rum ist och sov mkt bättre.
De var fortfarande som att jag konstant hade tio pers hemma fast de bara var jag hemma. Men ändå.

Så första natten vi la Bella här hemma var de magiskt, hon somnade lugnt, sov full natt och vaknade glad, utvilad och ingen snuva.

Vi vaknade utvilade, jag behövde inte dölja ryggen eller ligga och känna att nån försökte väcka mig eller stod och skrek mig i ansiktet.
Här är vi ensamma, Bella går och leker ensam på sitt rum och i hela huset, medan jag grejar och hon sover lugn. Utom när hon får sin nattskräck vilket har näst in till försvunnit.

Nu är vårt hem, vårt.

Idag låg vi faktislt och bara myste ganska länge, bella väckte oss vid halv tio, och halv tolv satt vi vid frukostbordet, då hade jag röjt lite på övervåningen dock.

Men nu ska Bella snart väckas, hon har sovit i knappt 2 timmar och jag har dammsugat hela nedervåningen, torkat golvet i hela nedervåningen utom tvättstugan och badrummet. Jag har lagt upp gamla skolböcker som inte används som lika bra kan gå vidare i livet, städat undan lite överlag och nu ska de bli mellis när jag väckt dockan.

Vi får se vad eftermiddagen bjuder på, om vi går ut en runda efter mellis eller va de blir.

Vi har pratat lite om de här med möjligheterna till att börja vlogga lite smått, jag hade tyckt att de hade varit himla kul, blogga har jag gjort så länge nu och vi kommer ju göra de så att N kan börja streama med isf.

Men de är iaf två månader kvar innan de kan gå igång. Men den som väntar på nått gott.. Eller hur;)

Men vi ses sen, kanske, vem vet förmodligen..