Du kommer alltid vara de vackraste jag sett, de dyrbaraste som någon någonsin har givit mig.
De värdefullaste jag någonsin kommer ha i min famn.


Idag har Bella varit omöjlig, de sista två veckorna och i synnerhet den sista veckan har jag tänkt mer än en gång att de borde finnas ångerrätt.
Några gånger har jag bara givit upp och satt mig på golvet, låtit tårarna rinna av utmattning och frustration. Ett par gånger har jag fått dåligt samvete för att jag blev arg och minst 100 gånger har jag blivit arg på mig själv för att jag tar de personligt.

Var gång blir jag gråtfärdig, förkrossad över att min frustration och ilska går ut på pappan.

Ja, de har minst sagt varit och är en prövning just nu.

Hon skriker, gnäller, kastar, slåss, välter, skallar, vägrar, tjatar och väääägrar sova trots vi är utmattade båda två, alla tre.

Hon biter i saker som inte gör som hon vill. Harmar allt vi gör och försöker apa efter allt vi säger. Man får bita sig i tungan.

Hon hoppar nöjd upp i sin säng, kastar sig på kudden och drar täcket över sig, hon ska ha välling, men inte egentligen, hon vill hålla i den men spiller ut allt i sängen. Hon blir skit arg, skriker, kladdar ner allt och mig, gråter som om hon är förkrossad och sedan springer hon skrattandes iväg. Vi går tillbaka till sängen, nattar om, hon hinner tillbaka, klappar fint på min kind, mammam?
De kokar i mig och öppnar ögonen, hon har lagt sitt fina ansikte i sina händer på madrassen bredvid mig, tittar mig rakt i ögonen, go gnatt säger hon. Hur kan jag vara arg?

Hon skickar mackor på väggen, släpper pålägg på golvet och tar sig för munnen "ojdo" mm jättemycket oj...

Men hur ska jag kunna vara arg?

Hon är hemsk, jobbig, frustrerande, irriterande och prövande och hon är precis som sin far.
Allt jag någonsin önskade mig.

Nä, att vara förälder är ingen dans på rosor, de är de jobbet med minst lön, som för få förstår och som alla tror sig förstå. Att ha barn är ett privilegium och en börda, en dröm och en mardröm, men aldrig skulle jag välja bort de.

Hej på er!

Jag läser många bloggar, några är mamma-bloggar och en del youtubeer med barn,insta osv. Många runt om har barn också.

De är väldigt väldigt sällan som de skrivs om dåliga dagar, jobbiga ungar, sömnlösa bråkiga och skrikiga nätter, och favoriten-gnäll,skrik,bråka, vill inte,vägrar, -veckor.

Men de berättas jämt och ständigt om allt de bra, de är lite naturligt givetvis, att de bra pratas om och de dåliga pratar man inte om.
Så är de med typ allt och vågar nån faktiskt säga de då är de fel på den personen eller hyllas den av hela cybervärlden. Sjukt eller?!

Så. Jag tänker börja med de.
Jag älskar bella, högt och heligt. Men vi har dåliga dagar hon har dåliga perioder och de är så de funkar.

Så. Så är de.