Vet ni. Igår tog jag tåget till jobb, tåget överlag har jag inte tagit på minst 6 år.

När jag skulle hem blev jag lite sen då jag fasna och pratade med Ulrika utanför jobb.
Så jag sprang, cirka 100 m. När jag tillslut fick stanna för att jag höll på att dö av andnöd.
jäklens pinsamt!

Jag har alltid kunnat jogga en bra bit, men nu är de länge länge sen som jag faktiskt rörde vettigt på mig. Nu om någonsin är de verkligen tid för mig. Jag har två stillasittande jobb, trivs verkligen inte med min kropp och var ägglossning eller mens så går jag upp cirka 2 kg. För att jag får ett enormt godis sug vilket betyder att de jag lyckas gå ner de andra veckorna går jag upp igen.

Idag vakna jag med värk och "mjölksyra"-ben. Har ett typ av tryck i vaderna och har haft hela dagen. Och ja. Nä. Jag kände när jag raskt promenera till stationen att nä. Detta funkar inte längre, jag måste fixa detta nu. Innan de är för sent och jag bara låter de vara. Jag vet att jag inte trivs såhär och jag vet att min kropp tar stryk av de och jag känner de.

Så ikväll vägde och fota jag mig. Imorgon ska jag stenhårt börja bruka allvar, jag ska ner minst 15 kilo. Känner jag att de är klart innan så stannar jag eller fortsätter jag. Allt beror på hur de känns. Men 15 kilo är målet.

Jag ska sluta med kaffet, eller iaf sluta dricka 3-4 koppar om dagen, inget godis och kakor, popcorn okej, men enbart fredag eller lördag blir de något " extra" och jag ska ut och röra på mig varje dag, om så bara en pormenad, men där jag ändå har ett raskt tempo och så småningom om börja jogga.

It on ladies!!

Du min fina mage, fasta härliga gump och toppen feeling, ska tillbaka!