En långledighet med familjen, följt av två intensiva veckor, följt av glädjebesked och sedan ont, ledsen. Men skillnaden nu är att föra året gjorde oss så mycket starkare.

Vi går in i detta året starkare, målmedvetna, drivna och ett team. Bella är äntligen bra från en långdragen öroninflammation, nytt rum som hon är tokförälskad i Och vi myser in oss i hennes gamla rum.

Båda har jobb, och vi trivs båda två. Äntligen börjar en vardagsrullning formas. Vi kan äntligen börja bara vara, efter 4 års konstant kämpande på så många vis.

Nu, nu har vi äntligen funnit den där gemensamma stigen som vi på något vis föll av och ner i varsin väggren.

<3