elftebudordet

Alla inlägg under juli 2015

Av Sofie - 31 juli 2015 12:44


Under hela min graviditet fick jag och sambon höra hur förändrat allt skulle vara, att vi inte skulle hinna duscha, städa, äta, sova, bara vara och glömma bort närheten för varandra.

Vi fick höra hur jobbig förlossningen skulle vara, hur jag skulle skrika, svära och bete mig under förlossningen.

Nu blev det att jag inte ammar vilket gör de hela mycket lättare just att han också kan mata henne om jag vill ta en lång dusch, sova ut eller helt enkelt om han bara vill sitta med sin dotter och vara pappa<3

Kärleken, styrkan och stabiliteten mellan oss är på en ny nivå, vist det sexuella är givetvis inte aktuellt. Men de gör att kramar, pussar, ställa sig och hångla som tonåringar i hallen och retas med varandra blir så mycket mysigare och uppskattat.

Förlossningen var jobbig, den var kämpig, de gjorde ont, de var häftigt och jag är skit stolt över mig och sambon, jag är imponerad över vad min kropp klarade av och jag är enormt stolt över detta lilla liv som kom till världen genom oss. <3

Men ingen berätta om tiden efter förlossningen. De var som om tiden efter förlossningen inte fanns. Som att när barnet väl var ute, då lixom slutade folk analysera. Då handla de istället om barnet, om barnet åt, hur långt de var, går de upp i vikt, sover hon mycket eller lite, sover hon i sängen eller hos oss osv.

Min kropp var inte längre ett ämne, istället var de frågor och kommentarer om antingen Lillan eller om kvalitén på våra föräldraegenskaper, gärna från människor som inte är i närheten av ett barn, om de ens vill ha barn. Istället visar de tydligt hur obekväma dom är med barn just för att " friheten" berövas.

Det är okej såklart, Alla är olika. Men för mig är de en konstig situation. Jag ifrågasätter inte folk så på de viset, därför att jag anser mig inte ha rätt till de. Jag behöver inte hålla med om valen och de kan jag säga och ta en diskussion om varför också. Men en del verkar tro att dom är väldigt insatta i vårt liv. Människor som inte ens träffar oss längre.
Konstigt hur folk tänker.

Man glömde berätta för mig hur jävligt de kunde vara med eftervärkar, man missa tipset om att du kanske kommer sitta och titta på detta lilla liv och bli så överväldigad av känslor att du helt enkelt börjar gråta, att även om du vet att det är hormoner så känns de verkligt. Dina känslor är extrema.

Du kan kanske inte sitta ordentligt, du kan antagligen inte göra nummer två, de gör ont i några dagar framför allt om du är sydd, om du som jag är uppe och går mycket och fixa r och donar då kan de efter ett tag kännas som om de hänger tyngder i underlivet. Mycket obehagligt.

Du måste komma ihåg att göra knipövningar, även om de gör ont i början. För du kommer kissa på dig, du kommer inte vilja känna dig slapp.

Sist men inte minst.
Från den sekunden du sitter där klockan fyra på morgonen, trött så ögonen går i kors och tittar på de lilla knytet som gnäller, skriker, gnyr, ligger och bara tittar på dig och slutligen börjar slumra till så är du så mycket mer utsatt.
Så är du så mycket mer sårbar än tidigare.

Så är du förlorad.
Så känner du kärlek på en helt ny nivå och du kan inte och kommer aldrig kunna förklara den känslan.
Den måste upplevas för att förstå.

Av Sofie - 30 juli 2015 16:11


Hej på er!

Dagen har gått fort, mer än vanligt. Vi vaknade vid tio och hade fått sova nästan hela natten borträknat 45-60 minuter med matning och lite magknip. Redan i natt hade vi bestämt att vi skulle köpa miniderm och sempers magdroppar till henne idag. Plus några ärende.. ett stort steg för mig.

Solen sken när vi vaknade så vi matade henne och drog på oss så hon fick somna om i vagnen. Den gilla hon!
Promenerade bort till apoteket och sedan nästa som jag berättar senare om och sedan blev de netto och hem.

Väl hemma blev de matning och sen kom en tjejkompis och snacka skit kort där efter kom även två vänner och deras super söte lille son. Fick en mindre chock att han gick, snacka lite och var så himla härligt med. Längtar!<3
1-3 är min favoritålder och sen 7-9 typ.

Kom på mig själv att stortrivas. Bella låg och sov i sängen, knatten gick runder och alla satt och pratade och hade trevligt. Så himla mysigt!! Precis min vision!

Nu har dom gått, jag ska ta en dusch och sen är de mat dags antagligen. Sedan blir de nog en stund på soffan. Får se:)

Ikväll kommer sambons moster med familj och ska träffa Bella och fika lite:)

Kram!

Av Sofie - 29 juli 2015 22:21



När jag blev gravid var jag redan då inställd på att jag skulle amma. Givetvis skulle jag amma!
Dels för att de kändes viktigt för mig men också för att det ju är bra, dock är ersättningen minst lika bra nu. Men ändå, jag tänker att den finns ju där av en anledning. Självklart ska jag amma!

På BB tog hon bröstet direkt, hon tog rätt och de verkade komma bra. Jag var glad och nöjd, sambon var glad och lättad då han viste att de var så viktigt för mig. Jag vet egentligen inte varför jag hade hängt upp mig så på detta, men de kändes jätte viktigt att jag fick amma.

Natten på patienshotellet kom och hon var ledsen mest och jag började känna att något var fel, men barnmorskan försäkra mig om att de var normalt och en del barn skrek mycket på natten och hon skulle få fri tillgång till bröstet.
Ja tänkte jag, vem är jag att ifrågasätta henne, dom vet ju detta och vi håller ju på att lära känna henne.

Andra natten blev tuff, hon grät och grät och tillslut blev jag orolig och själv lite ledsen.
Varför grät hon och varför tycktes hon aldrig bli mätt, hon sög så bröstvårtorna sprack trots att hon höll rätt. Vi kalla in en barnmorska.

Hon sa att hon nog var mer hungrig de lät så, jo de viste ju vi med. Men hon har ju ätit i två timmar, de är inte så att hon tog tröst, hon försökte äta. Men sen skulle vi åka hem. Hon hade gått ner lite, men de var okej sa barnmorskan. Alla värden och allt var kanon, så vi skrevs ut och åkte hem.

De fortsatt likadant och jag nästan grät när de var dags att amma. De var så att jag inte hann sova, kissa eller äta, hon hängde i bröstet hela tiden och bröstvårtorna var helt förstörda.

Lördag kom och de blev än värre hela tiden. Något är fel!
Söndagen kom och de var gråt hela dagen, på kvällen gick de så långt att jag själv gick och grät. Jag va helt slut körd, vad jag än gjorde grät hon och hon ville inte vara hos Niklas som för sitt liv ville hjälpa men kunde inte.

" Hon blir nog inte mätt, vi får köpa ersättning imorgon. Detta funkar inte för nån av er." säger han till slut vid nio på söndag kväll.

Jag hade tänkt de och vi hade nämnt de. Men jag ville så gärna, 21.50 reser jag mig och lägger över Isabella till Niklas.
Jag klarar inte en vaken natt till, i ilfart kör jag till Coop och springer halvt in. När jag går in ropar dom ut i högtalarna att dom stänger. Jag roffar åt mig de första bästa och rusar mot kassan.

Väl i bilen stannar jag upp, du vilken hemsk mamma jag är, jag kunde inte grepa att jag kanske inte kunde förse vårt barn med de min kropp är skapt för.

Jag vet inte varför jag tyckte att jag var en dålig mamma, så har jag aldrig sett andra mödrar som ger ersättning. Men för mig var de stort.

Ringer en vän som ger en snabbkurs och pratar med mig på väg hem. Hon är en av de vänner som jag kallar för supermamma, av många anledningar. De kändes bättre efter att vi hade pratat och hon hjälpte till och svara på frågor ett tag efter precis som en annan tjejkompis.

Väl hemma hade hon lugnat sig hos pappa, men började gnälla så fort hon hörde mig, de var uppenbart att hon var hungrig.

Jag gjorde ersättning till henne och för första gången ser jag vår tös äta så som ett barn ska äta. I lugn och ro och sedan slumra och se nöjd, mätt och belåten ut.

Än hade hon inte bajsat till nån reda, plötsligt börjar de smatra i blöjan och hon ler nöjt. Vi byter blöja, hon tvärdeckar och första gången sen vi fick henne sover hon längre än en timme och så lugnt och nöjt.

Mitt mamma hjärta gick i tusen bitar, båda två kände sig dumma och hade dåligt samvete för att nu insett att hon har ju varit så fruktansvärt hungrig, och samtidigt var vi så lättade över att äntligen hittat anledningen. Där är inget fel på tösen, hon är bara hungrig.

Jag köpte en bröstpump dagen efter, mötte upp 150 ml tillsammans på båda, inte så mycket och dessutom visa de sig att den inte var så näringsrik heller.


På eftermiddagen var de dags för första träffen med bm, hon började direkt predika om hur viktigt det är med bröstmjölk och om hon fick fri tillgång skulle de komma igång.
Jag ville börja gråta, Alla kan faktiskt inte amma och jag har ju givit henne fri tillgång, jag har gjort allt ni sagt. De funkar ju inte.

Det slutade med att Niklas till slut säger " oavsett är de väl viktigast att barnet blir mätt och mamman mår bra?!"
De var de ju, men bröstmjölk är alltid att föredra.. jaja..

När vi kom ut kändes de som om nån hade stått och slagit mig i ansiktet, barnmorskan var jätte snäll och gullig. Hon måste säga de ju. Men då de tog hårt på mig att amningen inte funka så blev de inte bättre.
Bella mådde ju bra, hon var äntligen mätt. Varför spelar inte de roll??

De första Niklas säger när vi går ut från byggnaden är " ja, jag viste de. Hon måste säga det Sofie, hon måste förespråka bröstmjölk. Jag tycker att vi kör på ersättning, vill du pumpa och ge henne så gör de. Men bry dig inte om all hysteri kring amning. " han var uppenbart irriterad och märkte på mig att jag kände mig skyldig och dålig.


Jag vet som sagt inte varför detta med amning har satt sig så hårt i mig. Jag har aldrig reflekterat över de tidigare och aldrig sett annorlunda på en mamma som inte ammar. Huvudsaken är att barnet blir mätt.
Men de har tagit hårt på mig, Niklas fick stå ut med många tårar de närmasta dygnen där efter vi bestämde det.
Nu har de gått nästan 4 dagar sen jag halvt gråtande rusade iväg till Coop.
Men jag är säker på vårt beslut, Isabella är nöjd, hon mår bra och hon är harmonisk.
Vist, amningen sätter sig i halsen på mig i nu, men det är nog mer jag som behöver lite tid.

Att man ska amma har väl dom flesta som mål, de är bra av många anledningar dessutom är de oftast kroppens naturliga beteende efter en förlossning. Men alla kan inte, Alla vill inte. De är så de är, precis som alla förlossningar, graviditeter och personer.

En del gör ett eget val att inte amma av olika anledningar, andra vill hemskt gärna amma men kan inte och för dom är det hemskt att höra tjatet om att om man låter barnet ha fri tillgång så kommer de igång.

Jag anser mig vara stark psykiskt och fysiskt. Men amningen var smärtsam att släppa, att inse att de inte fanns något direkt att ge.

Så snälla, när någon säger till er att dom inte ammar för att dom inte kan ( eller vill) börja inte predika att alla kan amma. De är faktiskt smärtsamt att höra för en del.

Hade jag kunnat så hade jag av hela mitt hjärta velat göra de.
Men att säga att man inte kan och samtidigt " sörja" de och få till svar " jo alla kan amma. Du får pumpa och amma så ofta du kan" då känns de som att man får ett slag i ansiktet.

Alla föräldrar, Alla mödrar vill sina barn de bästa. Vår högsta prioritering är att vårt barn blir mätt.

Av Sofie - 29 juli 2015 16:36


ca 19.30

" Bra! Andas, bra där!" Hör jag och tittar upp när värken börjar lägga sig, i ena handen har jag ett fast grepp i min trygghet, Niklas.
Vid min sida står en ung tjej, blond hon presenterar sig som Veronika och hennes kollega som håller på att ta fram till droppet heter Madde. Två snälla ansikten. Detta känns bra, men nuu gör de ont igen.

" ta värken och när den är klar ska jag undersöka dig Sofie, okej?"
Som om jag har ett val:)

"3cm och helt utplånad tapp, kanon ! Då får ni bli kvar, ville du bada?" -ja tack

Jag ser på Niklas som ger mig en lugnande blick, sakta går vi till de andra rummet där Madde har tappat upp ett bad. Niklas hjälper mig av med kläderna och masserar mig i ryggslutet under värkarna.

De blir en timme i badet och sen tycker jag mest att det bara är jobbigt. Så vi går upp, jag får på mig de fantastiskt sköna nättrosorna och en sjukhusrock, tillbaka till vårt rum. En pilatesboll plockas fram för att hon ska komma ner. Lustgasen kopplas in.

Runt 22.30

"6 cm, Jätte bra ju!! De går fort!" Veronika gör en ny undersökning, åh bara!? :(
Jag tycker att de går sakta och jag tycker inte att lustgasen hjälper riktigt.

Men vi jobbar på. Skam den som ger sig!

02.00

" Sofie, du är fullt öppen. Det är jätte bra. Men bebisen har kasst upp igen, så nu vill jag att du ställer dig upp och du får inte krysta. "

Vadå upp igen??
Hon var ju fixerad, hur kan hon ha gått upp igen då, är inte fixerad...fixerad??

Stå upp?
Måste jag? Frågar jag mellan en värk som även tyckte att jag skulle krysta. De där med att inte krysta va lättare sagt än gjort minsann!

" krysta inte Sofie ! Andas!" Hör jag Niklas säga.

Okej, upp och stå och håll Niklas i handen på andra Sidan sängen. En dragkamp som tycktes vara i en evighet startade och aldrig har jag varit så trött, utslagen och förstörd.
Krystvärkarna var inte lika smärtsamma som värkarna, nu var de jobbigt att stå emot att krysta, fruktansvärt jobbigt.

Jag hör nånstans att Madde säger att hon stängt lustgasen, dessutom har förlossningsläkaren kommit in, när kom hon?

Då och då tittar jag upp på Niklas. Han ser hjälplös och orolig ut. Gång på gång påminner han mig att andas, inte krysta snart är de över osv. De syns tydligt på honom att han hatar att se mig såhär, att inte kunna hjälpa mig. Men om han bara viste hur mycket det betyder att han är där, framför mig. Hans ord går rakt in i kroppen på mig.


03.00 ungefär

" Okej Sofie, nu får du komma upp på sängen igen. Lägg dig på rygg också ska du få börja krysta!"

Äntligen!
Fy fan va ont de gör och trött är jag!
Niklas hjälper mig och precis när jag lagt mig kommer en super krystvärk, oh shit!
Nu gick vattnet!
" nä, inte riktigt * en till krystvärk och poff!!*.. där kom de!!"

"Hon har bajsat i vattnet, nu sätter vi fart, Sofie, nu vill jag att du tar i. Släpp Niklas hand och ta tag under knäna och när nästa värk kommer så tar du i med allt du har!"
Säger förlossningsläkaren.

Okej, ut med ungen nu! Tänker jag.
Här kommer värken och Niklas står vid sidan om " kom igen nu, ta i !!"

" dra in luft och snabbt på de igen!! " Hör jag madde säga.

Två till, hon kasar in för mycket igen. De blir sugklocka. Jag bryr mig inte om hur hon kommer ut. Bara ta ut henne nu!
Jag känner hur min kropp inte orkar längre, att min energi börjar ta slut. Vad händer om jag inte orkar?!

En värk till, tar i för kung och fosterland. Jag tänker fan inte ge mig!

" nu är det nära Sofie, jag sätter fast sugklockan och i nästa värk så måste du ge allt! Så ska jag hjälpa dig." Säger fl-läkaren.

Jag tittar på Niklas, jag orkar inte!

Niklas tittar bestämt på mig, köp, nu är de så nära huvudet är nästan ut. Ge dig inte nu!

-ser du huvudet!?
Ja, de är inte långt kvar, ta nu i!!

En lång värk kommer och nu, åh herre i helvetes jävlar aaaaj!!!!!

" sluta krysta Sofie!"
Nu!? Ungens huvud är ju mitt i fiffin, ta ut henne!!!

Tittar ner och jag ser huvudet, Niklas tittar stolt och trött på mig, nästa älskling. Nästa kommer hon!

Och nu, nu tar du i de sista du har Sofie !! Madde och Niklas peppar på, bra, fortsätt ! Nytt andetag och sista krysten nu Sofie!!


05.01

De blir tyst runt mig, jag är så fast besluten att hon ska ut, de gör så ont men nu ska hon ut och jag hör Madde säga något men de går inte igenom. Plötsligt hör jag Niklas " sluta krysta Sofie"
Tittar upp på honom och plötsligt får jag något på magen och tittar ner, två stora mörkblå ögon tittar rakt på mig.
Niklas har bytt sida och står på min vänstersida och pussar mig i pannan.

En mjuk lugn röst säger "Nu är det klart älskling"

Madde torkar och buffar på Isabella som slutligen rensar luftrören och alla i rummet utbrister " såå ja!!"

Hon hade navelsträngen ett halvt varv runt halsen och dessutom hade hon sin hand i ansiktet vilket även gjorde att de blev än mer trångt att få ut henne. Men nu är hon här. En lugn, liten tös.

" Jag ska torka av henne och så.. oj, hoppsan! Ja tarmarna funkar iaf!" Säger Madde

Tittar ner, denna lilla skit ungen började sitt liv med att bajsa sin mamma på magen.

Inga komplikationer på varken bebisen eller mamman, 8 stygn för spricka men inget anmärkningsvärt.

3.3kg och 49 cm lång, en normalstor bebis sa dom.

Förlossningen gick bra, hade hon behagat komma ner ordentligt istället för att tvinga sin mamma kämpa för glatta livet stående mot krystvärkar i två timmar så hade de varit än mindre jobbig.

Jag kommer aldrig göra de med bara lustgas igen, men jag är glad att jag höll mig till vår plan, att jag fick uppleva detta.
Jag har aldrig känt mig så stark, svag och beslutsam i hela mitt liv och nu mer än någonsin vet jag hur mycket de betyder för mig att ha Niklas vid min sida, hur stark han gör mig.




Idag är Isabella 8 dagar, hon lyfter huvudet och vänder på de själv. I förgår rulla hon från sidan till mage och la huvudet upp på sin hand och tittade mot Niklas.

På hembesöket från bvc idag hade hon gått upp från 3.1 kg ( hon gick ner de första dagarna) och till 3.4 kg

Vi mår bra och äntligen börjar man hitta ett nytt mönster i vardagen. Aldrig har jag varit så tillfreds med livet som nu.

Av Sofie - 29 juli 2015 00:27


20 juli 2015, cirka 15.30

Aj, aj aj aj.. De gjorde ont.
Några till senare..

Runt 16.15
Oj..oj ojoj..aaj! Promenerar runt i lägenheten.

Sms:ar sambon och ber honom köpa mjölk med sig hem.. och berättar att de gör ont nu. Men de avtar säkert igen. Vid detta laget 40+7 hade jag på något vis fått för mig att de inte blir nån förlossning. Hon kommer alltid att ligga där inne. I tryggt förvar, där folk på riktigt måste gå igenom mig för att på något vis någonsin komma i närheten av henne.

17.15

Ååh gud! De gjorde ont och de va tre på kort tid..undra var Niklas är. Sms:ar och han är på väg, skit i mjölken. Bara kom hem!!
Ringer förlossningen, bada, riskudde och ring innan vi kommer.

17.40
Niklas trillar in och jag går i en cirkel i lägenheten, åh de gör ont nu.

Niklas käkar, jag ger mig på att duscha..Men nej, nä detta går inte. Ut igen, nu kommer de tätt, Niklas! Ring din moster!

Jag ringer Förlossningen och säger att vi kommer nu. Får en värk var 2.30 minut. Tar en värk precis vid ytterdörren. Ååh, nu.. nu går vi!!

Halva trappen och en värk till, vänta vänta iih, tänk så hinner vi inte?
Nu, snabbt ner till bilen!

In i bilen, åh fy va ont de gör!
Bilfärden minns jag inte, jag hade ont, va koncentrerad och allt jag tänkte var att vi måste hinna in. Värkarna gjorde ondare och ondare och shiiit nu måste jag gå ur bilen.. okej.. tackar för att hon körde och vi hör av oss!

Innan jag går in hör jag hennes röst " nu är de dags Sofie, du blir mamma!"

Mamma, min älskade Niklas ser både orolig och förväntansfull ut.
Min älskade, de kommer gå bra.

19.15
Vi blir visade till rum 18 och jag får två värmekuddar och blir lovad ett bad. Men först måste dom undersöka mig, läkare kommer snart. Jaja, skynda.. något som lindrar.

En värmekudde på magen och en i ryggen, Niklas masserar lätt och värkarna kommer tätt nu, guuud va de känns nu. Men fullt möjligt att leva med. De ska göra ont att föda, det är bra.

fortsätter imorgon

Av Sofie - 28 juli 2015 03:46


Just nu ligger jag i sängen eller snarare halv sitter med en liten snart 7 dagar gammal flicka liggandes envist snuttande på sin napp.
I nästan 1.5 timme har vi gått och myst bara medan jag skumpat henne på rumpan och masserat lille magen då de vårt lite magknip. Sedan var de dags för mat, nu hoppas jag att hon ska somna snart. Hon föddes 05.01 den 21 juli och som jag förstått de som blir de lätt att barnet är extra vaket någon/några timmar innan och efter födseltiden.
De har hon även bekräftat lite, runt två piggnar hon till och jag vart fullt öppen vid två sen är hon ganska pigg fram till runt fem. Men nu ser de ut som att jag är på väg att vinna. Hon börjar slumra till och ligger och blundar. Skönt, då får jag kanske somna lite tidigare:). Men sen sover hon oftast iaf 3 timmar idag efter detta vakenpasset.

Tänkte bara titta in och berätta. Den närmsta veckan har varit tuff, inte på grund av henne, hon är väldigt medgörlig och lätt. Men av andra anledningar. Men på återseende!

Av Sofie - 19 juli 2015 21:45


Hej på er eller go kväll.

Dagen gick jätte fort, vi sov ganska länge och sedan blev de en runda ut till sambons syster som va sällskapssjuk och ville ha hjälp med lite saker. Skönt att röra på sig även om de kommer lite förvärkar och sådär med lite mellanrum.

Nu har jag dock ont i ryggslutet och åter igen kommer de lite förvärkar från och till. Men jag har givit upp att de ska komma igång. Jag har ställt in mig på att jag kommer få bli igångsatt i slutet på månaden.

På tisdag hoppas jag dock på att jag får en hinnsvepning, kanske vi har tur och får igång de då. Men ja, hon är väl för nöjd. Just nu känner jag bara att hon inte får plats längre, magen är inte längre gravidrund utan den är mer kantig efter hennes ben och kropp så att säga.

Men men, hoppas ni får döva gott sen:)
Puss!

Av Sofie - 19 juli 2015 13:23


Efter att ha surat en stund gick jag upp och gjorde frukost och satt mig i köket och åt.
Jag hade mycket i huvudet med planer och kände att jag behövde sortera och få ordning på kaoset i mitt huvud. Även komma på en lösning.

Så med teet i hand och morgonsolen i ansiktet bör jag jag spåna och till slut kände jag att detta är de bästa jag kan åstadkomma just nu, så detta blir den nya planen som sambon får presenterat för sig.

Jag vet att de oftast löser sig på ett eller annat vis. Men samtidigt behöver jag ha nån plan för att inte bli knäpp. ..

Jag gick och la mig igen vid nio och tänkte att de är söndag och kommer inte hända något vettigt idag, dessutom är de inget toppen väder.

Nu blir de snart lite mellis, de blir ingen unge idag heller verkar de som. De får nog bli hinnsvepning på tisdag ( tror jag att de va) och sen får vi se. Hon verkar helt ointresserad av att komma ut.

Vi ses!

Presentation


Glad, i frågasättande, framåt, påig, envis, tycker och tänker, mål, idéer, inspiration, pepp, vardaglig, påhittig, arbetar, projekter, städar, hatar, gnäller, surar, älskar och är bara jag.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2 3 4 5
6 7
8
9 10 11 12
13 14
15
16 17 18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29 30 31
<<< Juli 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Projektet

Beskrivning av själva projektet och syften, mål, utvecklingar osv.

Tankar

Funderingar, om något jag läst, pratat om eller hört.

bloggportalen


Skapa flashcards