Niklas har jobbat natt så han sover, Bella som vanligtvis är på förskolan om förmiddagarna är hemma med feber och rinnsnuva. Jag älskar vår flicka men just nu med 2 veckor till BF är de tufft att håll igång energin för henne. Hon är fylld av energi, pratar, sjunger, pusslar och vill träa sina kompisar samtidit som hon frågar om lillebror kommer nu, flera gånger om dagen. Jag längtar att få tillbaka min kropp, nå till mina fötter, inte ha svullna ömma fötter och händer, inte vara obotligt trött, sova på nätterna ..sova på MAGE! Men mest av allt längtar vi alla 3 efter att få träffa familjens sisa pusselbit, att få fortsätta livet, inte bara stampa på sama ruta i väntan. De känns som att vi har gjrt de denna graviditeten. Jag har haft svårt att njuta då de ångt in i andra trimestern mest handla om rädsla att förlora honom och lagom till vecka 21 börja de handla om att hålla kvar honom inne i magen. Så då blev de sjukskrivning. Kommande 9 veckorna efter det handla de om att få FK att förstå att Jag inte kunde jobba pga bland annat prematura förvärkar. I vecka 28 tror jag att det var kom diabetesdiagnosen, graviditets diabetes. Börja sticka mig i fingrarna 7 gånger om dagen, kost var allt som diskuterades vilket dom tyckte att jag redan hade koll på och alla blodsockertester var gröna och fina men stickas ska de göra in i de sista. 

De har varit en smärtsam graviditet, men mysig och fin ändå. Nu är de 14 dagar kvar till BF imorgon och samtidigt som jag känner mig så redo för detta lilla livet så är jag vettskrämd. 

Kommer de bli 1-2 år avvakna gråtande nätter igen? 

Kommer jag att få endom dubbelt upp?

Kommer utmattningen slå till igen? 

Allt de där är vi redo för nu, vi vet vilka fel i gjorde sist och vi är starkare nu. Men.

Är min kropp stark nog för ännu en förlossning? 

Kommer de att bli en sån förlossning igen??

Vi har förberett oss inför allt som kan komma att hända känns de som, ändå känns de som att vi är lika nya på de som sist. De är egentligen själva förlossningen som skrämmer mig, när han väl är ute så löser allt sig. 

Men en liten stund av tystnad då och då, som nu när tankarna är så delade. De behövs. För nu är han snart här och ingenting blir som förr. <3 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej hej fina ni!   Som ni har märkt så har varken bloggen eller min youtube fått någon uppdatering på jätte länge. Jag tappa suget på att vlogga för att jag helt enkelt tyckte att det blev tråkigt. Jag gick bara hemma för att jag var sjukskri...

  Fredagen den 21 september.   Vecka 30 är hos oss, det blåser, är grått och lite regnkänsla utanför fönstret. I 3 månader har vi förklarat för Bella att innan lillebror kommer så ska alla löv ramla av träden, det ska bli mörkare och kallare oc...

Hej på er!    Vi fortsätter med sjukstuga, vi snorar alla tre, N har feber men min har givit med sig nu äntligen!*pepparpeppar* ochän har Bella sluppit feber. Håller tummarna för att det förblir så. Nu har vi bråkat med förkyldning i nästan 2 vec...

  Klockan är i denna minut 5.47. Jag vaknade 04.15 och kunde knappt andas och var super kissig. Jag vaknade igår dunder förkyld och feber. Så himla tråkigt. Så större delen av min dag igår spebderade jag halvsovande på soffan utom när Bella ville m...

  Fick jag/vi höra hela tiden när vi vänta Bella och de ghorde vi väł, till viss del. Men de hjälpte inte oss ett dugg när hon väl kom. Efter 2 veckor av konstant gråt,skrik och frustation var trötthet förbi, överlevningsinstinkt hade gått in....