elftebudordet

Senaste inläggen

Av Sofie - 19 december 2018 21:14


Hej hej fina ni!


Som ni har märkt så har varken bloggen eller min youtube fått någon uppdatering på jätte länge. Jag tappa suget på att vlogga för att jag helt enkelt tyckte att det blev tråkigt. Jag gick bara hemma för att jag var sjukskriven, blygbenet ömmade så jag ville gråta visa dagar och när jag väl gjorde något så straffa det mig i dagar efter. 

Jag kände att nä, de är sista graviditeten, jag har så ont, tålamodet blev kortare och kortare, möjligheten att sitta upp blev sämre och sista 2 månaderna låg jag på vänster sida om jag inte va uppe på fötterna, till och med när jag åt. Jag fick graviditetsdiabetes som tvinga mig att sticka mig i fingret 7 gånger om dagen. Jag har alrig varit nålrädd, men att sticka sig 7 gånger om dagen i 4 månader de va så tråkigt och öm i fingrarna som va så vattenfyllda så jag va rädd att de skulle börja sippra vatten istället för blod. Haha! 


I vecka 38 börja det klia magiskt mycket på magen, handleder och låren. De visa sig att min lever började ta stryk av graviditeten. Men än mådde grabben bra. 


I vecka 39 började mina förvärkar bli mer täta, smärtsamma, fogarna i ryggslutet gjorde ont så jag inte kunde resa mig vissa dagar och blygbenet kändes som att de gick mitt i tu flera gånger om dagen. 


Lördagen den 1 december gick jag in i vecka 40. 6 dagar till beräknad förlossning alltså. Då skulle min sida fira jul,men vid 15.00 började jag få väldigt starka förvärkar. En del fick jag verkligen fokusera mig igenom och de kom med 15-20 minuters mellanrum. Men vi gjorde vid oss och kom iväg på julmiddagen. Vi stannade inte länge och senare mot kvällen så avtog de igen. 


På torsdagen träffade jag läkaren och fick hinnsvepning och de bestämdes att på måndag, den 10 december skulle jag sättas igång om jag inte starta själv under helgen. Fredagen kom och inget hände, lördagen kom och förutom de vanliga ontet och några förvärkar då och då så va de inget som tyde på att något var igång. 


På söndag eftermiddag börja slemproppen släppa, då de även kom färskt blod så fick mamma hämta Bella och vi åkte till Lund. Allt såg nomalt ut, jag blev insatt som prioriterad för igångsättning morgonen där på.



Måndag morgon kom och dom meddelade att vi skulle påbörja igångsättningen vid klockan 11 senast. Detta var cirka 60 minuter senare. Så konstig känsla att gå för att föda barn utan värkar och så. Som när vi kom in med Bella och hade kämpat hemma ett tag redan. 


Men första Augusta tabletten togs 11.30 ungefär, efter CTG och konstaterande att jag va öppen lite mer än 2 cm vilket gjorde mig förvirrad då läkaren på hinnsvepningen hade sagt 3 cm. Men då brydde jag inte mig, jag ville börja så vi kunde träffa vår son, få gjort den här smärtharvan som vänta och fortsätta våra liv. Jag var fast besluten om att föda detta dygnet. 


Men den historien kommer inom nån dag :-)

Puss







Av Sofie - 22 november 2018 12:39


Niklas har jobbat natt så han sover, Bella som vanligtvis är på förskolan om förmiddagarna är hemma med feber och rinnsnuva. Jag älskar vår flicka men just nu med 2 veckor till BF är de tufft att håll igång energin för henne. Hon är fylld av energi, pratar, sjunger, pusslar och vill träa sina kompisar samtidit som hon frågar om lillebror kommer nu, flera gånger om dagen. Jag längtar att få tillbaka min kropp, nå till mina fötter, inte ha svullna ömma fötter och händer, inte vara obotligt trött, sova på nätterna ..sova på MAGE! Men mest av allt längtar vi alla 3 efter att få träffa familjens sisa pusselbit, att få fortsätta livet, inte bara stampa på sama ruta i väntan. De känns som att vi har gjrt de denna graviditeten. Jag har haft svårt att njuta då de ångt in i andra trimestern mest handla om rädsla att förlora honom och lagom till vecka 21 börja de handla om att hålla kvar honom inne i magen. Så då blev de sjukskrivning. Kommande 9 veckorna efter det handla de om att få FK att förstå att Jag inte kunde jobba pga bland annat prematura förvärkar. I vecka 28 tror jag att det var kom diabetesdiagnosen, graviditets diabetes. Börja sticka mig i fingrarna 7 gånger om dagen, kost var allt som diskuterades vilket dom tyckte att jag redan hade koll på och alla blodsockertester var gröna och fina men stickas ska de göra in i de sista. 


De har varit en smärtsam graviditet, men mysig och fin ändå. Nu är de 14 dagar kvar till BF imorgon och samtidigt som jag känner mig så redo för detta lilla livet så är jag vettskrämd. 


Kommer de bli 1-2 år avvakna gråtande nätter igen? 

Kommer jag att få endom dubbelt upp?

Kommer utmattningen slå till igen? 

Allt de där är vi redo för nu, vi vet vilka fel i gjorde sist och vi är starkare nu. Men.

Är min kropp stark nog för ännu en förlossning? 

Kommer de att bli en sån förlossning igen??

Vi har förberett oss inför allt som kan komma att hända känns de som, ändå känns de som att vi är lika nya på de som sist. De är egentligen själva förlossningen som skrämmer mig, när han väl är ute så löser allt sig. 


Men en liten stund av tystnad då och då, som nu när tankarna är så delade. De behövs. För nu är han snart här och ingenting blir som förr. <3 


Av Sofie - 21 september 2018 08:37


Fredagen den 21 september.


Vecka 30 är hos oss, det blåser, är grått och lite regnkänsla utanför fönstret. I 3 månader har vi förklarat för Bella att innan lillebror kommer så ska alla löv ramla av träden, det ska bli mörkare och kallare och kanske hinner det till och med att snöa lite. Nu börjar hon bi otålig och frågar ofta om lillebrors ankomst, om hon får klappa honom och om hon får ta på honom de små kläderna osv. 


De gör ont här och där, förvärkar, sammandragningar, en lågt liggande bebis som trycker på ett redan mycket ömt blygben och andra åkommor. Men jag ska inte klaga, jag kunde ha mått värre. 


Nu känns det äntligen okej att börja boa, att känna att vi kanske når målet, att vi fira jul som 2 barnsföräldrar. Till en fantastiskt, klok och rolig 3.5 årig tjej och några veckors gammal liten grabb. 


Men nu fortsätter v att vila kroppen, tar små steg, fortsätter att lära mig att acceptera hjälp från inte bara mamma och pappa utan framförallt Niklas, att inse mer och mer att det är okej att be min make om hjälp. 


Detta året har hit intill gjort så stor inverkan på mig, men också på oss som ett par och vi om familj. Jag tror att 2018 är på god väg att bli mitt favorit år i så många aspekter. 



Ha en fantastiak dag och helg!<3

Glöm inte att kolla in min vlogg!

Av Sofie - 16 september 2018 10:30

Hej på er! 


Vi fortsätter med sjukstuga, vi snorar alla tre, N har feber men min har givit med sig nu äntligen!*pepparpeppar* ochän har Bella sluppit feber. Håller tummarna för att det förblir så. Nu har vi bråkat med förkyldning i nästan 2 veckor. Plus förvärkar och ont som tog oss till bb i torsdags.


Men nu är de söndag och jag fortsätter att plocka här hemma. Imorgon går N på nattvecka och på tisdag har jag glukosbelastning. Jag fasar redan för de, pi!!


Sen på eftermiddagen ska jag träffa läkaren med, men allt detta berättar jag om i vloggen som jag redigerar. Problemet är att jag kan inte sitta så länge i taget för att jag får så mkt sammandragningar. Men jag ska försöka bli klar med det idag.  


Ni får ha en fin söndag! 

Av Sofie - 9 september 2018 05:46


Klockan är i denna minut 5.47 Jag vaknade 04.15 och kunde knappt andas och var super kissig. Jag vaknade igår dunder förkyld och feber. Så himla tråkigt. Så större delen av min dag igår spebderade jag halvsovande på soffan utom när Bella ville måla med pensel och på kvällen när jag redigera klart en väldigt försenad vlogg. Som kommer upp under dagen. 


Nu ligger jag och vänder och vrider på mig fortf och är så hungrig så magsyran står i halsen på mig, samtidigt vill jag inte gå upp dels för jag hör att Bella är i någon sorts dröm/vaken-sovasituation och hon måste sova iaf 1timme till annars är hon trött igen vid 10. Hon harhar varit utandagsvila i 2 veckor, men nu de sista 3-4 dagarna har hon vaknay så himla tidigt att vid 13-14 har hon varit super trött och bara bråkat/gråtit hela tiden och att å henne till att vila är en fight sen tvär svår att väcka. Ni vet, traditioell 3 åring.


Hur som helst så hade jag med velat sova lite till men nu har jag varit vaken så länge så jag lär vakna tröttare ist. Och lilleman sprallar på plus att det kommer nån dov ilande smärta långt ner i magen då och då som gör att jag störs. Ajja, de är trots allt vecka 28 nu, de får göra lite ont och störas då och då. Men varför är det alltid på natten ?;)


Hoppas att ni får en fin söndag, glöm inte att hå och rösta om det inte är gjort!:)

Av Sofie - 3 september 2018 06:14


Fick jag/vi höra hela tiden när vi vänta Bella och de ghorde vi väł, till viss del. Men de hjälpte inte oss ett dugg när hon väl kom. Efter 2 veckor av konstant gråt,skrik och frustation var trötthet förbi, överlevningsinstinkt hade gått in. Efter 6 månader av 2-3 timmars sömn/natt var konstant trötthet inte bara en självklarhet, de va en livsstil. Många förstod inte min/vår totala trötthet och irriterande och rent ut sagt korkade  kommentarer och såkallade tips välde in från släkt,vänner och bekanta. Där och då bara log jag och skratta bort de, men jag önskade att dom fick känna på de om så bara för en vecka. 


6 månader kom och de flesta nätterna spendeades i soffan halvsittandes med en bebis på magen, då lyckades jag ibland få 2 timmar i sträck och ett år närmade sig, en hel natts sömn var 4 timmar obruten sömn, sällsynta men dom började dyka upp. Utmattningsdepression var ett faktum och jag funka sämre och sämre trots att fasaden stod pall.


2 år började vi se ett ljus i tunneln. 6 timmar oavbruten sömn kom mer och er och jag minns första morgonen när jag vakna eftdr 6 timmar och Bella sov inu, det var en helt ny värld. 5 dagar innan hennes 2 års dag. Jag har nog aldrig uppskattat sömn så mycket som den morgonen. 


2.5 år börja hon slutligen ha 90% nätter med 8-9 timmas sömn, och jag/vi kunde bli en frisk familj. 


De är i ärlighetens namn som jag skriver att det är få saker som skrämmer mig nu när det gäller "småbarns tiden". Men rädslan för en omgång till med såna nätter finns där. Att ännu en gång förlora kotrollen på det viset, med en 3.5 åring i bilden dessutom. Men denna gången är vi förbereda, nu ä vi ett starkare team och vet att de går, de släpper..vi ska bara överleva. Om det blir så igen.


Och som det är nu så vaknar jag långt före tuppen oavsett, så kroppen håller väl på att vänja mig redan. 95 dagar kvar och kroppen övar för fullt med sammandragningar,onda förvärkar, foglossning och tidiga mornar, tålamodet är längre än någonsin,men när de väl tar slut då är det slut. Bella längtar efter sin lillebror och frågar oftare och oftare om han kommer snart och om hon får hålla honom och krama honom när han kommer. Att bandet redan är byggt är tydligt och hon berättar stolt att hon ska bli stora syster och att bebisen är hela familjens bebis.

N följer tätt efter och väntar med spänning,kärlek och omsorg på att få ha någon att alliera sig med. Oro blandat med förtjusnig lägge sig i hans ansikte när han ser att jag kämpar lite extra med en förvärk eller rörelse. Min rastlöshet och vilja att klara mig själv räcker inte till och frustrationen i hans röst när han inte får hjälpa är både fin och kärleksfull.


Men snart börjar vi igen, snart startar karusellen ännu en gång, en sista gång. 

Av Sofie - 23 augusti 2018 05:31


Klockan är nu 05.32, jag vaknade 04.36 av att jag var super kissig och att lillkillen i magen svarkade förfullt, en kort förvärk senare var jag tvungen att gå upp ich kissa och ta nässpray. 


Jag låg och slumrade på soffan mellan 21-22.30, sen såg vi ett avsnitt av Bones i sängen och jag fick massage på benen, min RLS har blivit betydligt sämre under graviditeten och de hjälper för stunden med massage. Sen somna vi och som jag trodde så vaknade jag super...faktiskt löjligt tidigt. Jag sover bara5-6 timmar. Just nu tar jag en powernap någon gång under dagen om det hinns med, men inte i vanliga fall. När jag inte är gravid. I alla fall, här ligger jag, lyssnar på Ns tunga andetag, Bellas suckar och känner liten tumla runt i magen. En fantastisk känsla.


Jag hade velat smyga ner och göra mig en macka och kanske te, jag är så himlens hunhrig, men samridigt vill jag inte väcka någon och tyvärr är det väldigt lyhört mellan köket/hallen och övervåningen. 


Det är väldigt länge sedan som jag bloggade, där emot så jar jag börjat vlogga lite igen, in och kika, några har väl kanske missat graviditeten med antar jag. En härlig berättelse faktiskt. 


Jag insåg här om dagen att jag nog saknar just skrivandet. Att släppa ut tankar i skrift har alltid varit lättare för mig. Så kanske det börjar ramlar in några inlägg här med, mest för sakens skull lixom, det är ju mysigt:)


Men just nu ska jag bara blunda och njuta av tystnaden lite till, innan klockan ringer och det är dags att starta dagen. Hoppas att förvärkarna ger sig också, så jag slipper ha ont och kan slappna av ordentligt:)


Ha en fin dag! 

Av Sofie - 3 juni 2018 17:50


Jag utgår ifrån att de flesta har fått brochyren om förberedelser inför ett eventuellt krig eller annan katastrof. För mig är de inte hjärtskärande att höra naturkatastrof. Det är hemskt såklart. Men de är oundvikligt, de är inte en människa som gör det för att skada någon. 


Men krig, vi har alla sett diverse våldsamma filmer och serier med krig och hemskheter, vi har hört och läst historier om hur människor behandlas, hur barn utnyttjas på diverse sätt och kvinnors svaghet och sätt ut utnyttjas på sätt jag aldrig vill tänka på, som mamma till en flicka är rädslan större för vad hon skulle utsättas för än migsjälv, för vad min man hade utsatts för som är lika hård som mig när det gäller att försvara vårt. 


Tanken på vad de jag älskar skulle behöva gå igenom gör mig så rädd, men när ordet "krig" kommer på tal blir jag skräckslagen för Bellas skull. Tanken på att inte kunna försvara henne, hjälpa henne, se henne utsättas för hemska saker eller ännu värre att inte veta var hon är eller vad som händer henne. Jag kan gråta bara vid tanken. 


Att kunna mätta henne,varma henne,släcka törsten, är saker som är svåra men möjliga många gånger, så länge hon är med mig,oss så är vi fortfarande många som skulle gjort vad som helst för att hon skulle må så bra de går.


Men hur ska jag kunna förbereda oss på något sådant?

Hur ska jag kunna göra oss så redo som de går? 

Var tar vi vägen? 

Hur skyddar vi oss? 


Den där broschyren har satt sig djupt och måtte vi aldrig gå igenom något sådant och redan har de hållt mig vaken om nätterna och drivit mig till tårar.


Är det bara jag?

Presentation


Glad, i frågasättande, framåt, påig, envis, tycker och tänker, mål, idéer, inspiration, pepp, vardaglig, påhittig, arbetar, projekter, städar, hatar, gnäller, surar, älskar och är bara jag.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Projektet

Beskrivning av själva projektet och syften, mål, utvecklingar osv.

Tankar

Funderingar, om något jag läst, pratat om eller hört.

bloggportalen


Skapa flashcards