Hej hej fina ni!

Som ni har märkt så har varken bloggen eller min youtube fått någon uppdatering på jätte länge. Jag tappa suget på att vlogga för att jag helt enkelt tyckte att det blev tråkigt. Jag gick bara hemma för att jag var sjukskriven, blygbenet ömmade så jag ville gråta visa dagar och när jag väl gjorde något så straffa det mig i dagar efter. 

Jag kände att nä, de är sista graviditeten, jag har så ont, tålamodet blev kortare och kortare, möjligheten att sitta upp blev sämre och sista 2 månaderna låg jag på vänster sida om jag inte va uppe på fötterna, till och med när jag åt. Jag fick graviditetsdiabetes som tvinga mig att sticka mig i fingret 7 gånger om dagen. Jag har alrig varit nålrädd, men att sticka sig 7 gånger om dagen i 4 månader de va så tråkigt och öm i fingrarna som va så vattenfyllda så jag va rädd att de skulle börja sippra vatten istället för blod. Haha! 

I vecka 38 börja det klia magiskt mycket på magen, handleder och låren. De visa sig att min lever började ta stryk av graviditeten. Men än mådde grabben bra. 

I vecka 39 började mina förvärkar bli mer täta, smärtsamma, fogarna i ryggslutet gjorde ont så jag inte kunde resa mig vissa dagar och blygbenet kändes som att de gick mitt i tu flera gånger om dagen. 

Lördagen den 1 december gick jag in i vecka 40. 6 dagar till beräknad förlossning alltså. Då skulle min sida fira jul,men vid 15.00 började jag få väldigt starka förvärkar. En del fick jag verkligen fokusera mig igenom och de kom med 15-20 minuters mellanrum. Men vi gjorde vid oss och kom iväg på julmiddagen. Vi stannade inte länge och senare mot kvällen så avtog de igen. 

På torsdagen träffade jag läkaren och fick hinnsvepning och de bestämdes att på måndag, den 10 december skulle jag sättas igång om jag inte starta själv under helgen. Fredagen kom och inget hände, lördagen kom och förutom de vanliga ontet och några förvärkar då och då så va de inget som tyde på att något var igång. 

På söndag eftermiddag börja slemproppen släppa, då de även kom färskt blod så fick mamma hämta Bella och vi åkte till Lund. Allt såg nomalt ut, jag blev insatt som prioriterad för igångsättning morgonen där på.

Måndag morgon kom och dom meddelade att vi skulle påbörja igångsättningen vid klockan 11 senast. Detta var cirka 60 minuter senare. Så konstig känsla att gå för att föda barn utan värkar och så. Som när vi kom in med Bella och hade kämpat hemma ett tag redan. 

Men första Augusta tabletten togs 11.30 ungefär, efter CTG och konstaterande att jag va öppen lite mer än 2 cm vilket gjorde mig förvirrad då läkaren på hinnsvepningen hade sagt 3 cm. Men då brydde jag inte mig, jag ville börja så vi kunde träffa vår son, få gjort den här smärtharvan som vänta och fortsätta våra liv. Jag var fast besluten om att föda detta dygnet. 

Men den historien kommer inom nån dag :-)

Puss