jag satt och tänkte lite efter att ha läst ett inlägg som en av alla bloggarna som jag läser hade skrivit. Om trygghet och att våga göra vad man känner för, vad man vill och det som känns rätt. 

Det är så många gånger osm jag inte gjort något för att jag har blivit osäker när min familj(föräldrar) inte tyckt att det är en bra idé. Vist, jag har varit yngre då och jag påverkades och påverkas mycket av vad mina flräldrar tycker och tänker. Men jag blir bättre och bättre på att göra vad jag vill göra. Det är ju inte så att dom hålle r mig tillbaka, dom är bara rädda om mig. 

Men om man då hamnar i en situation där föräldrarna verkligen inte tycker att man gör rätt val. Ska man då ändå göra sitt eget val. Det kanske inte är det valet som är mest rätt, men om det ändå står klart i ditt hjärta, mage och huvud att detta måste du göra. Det är inte ett val som du egentligen vill behöva ta, du hade velat vänta eller låta bli helt. Men ett val måste göras eller liknande. behöver inte vara något stort ju. 

Jag går i nio av tio fall min egen väg. Men om jag vet att mina föräldrar tycker att jag gjorde fel. Då har jag alltid gått med ena delen av hjärtat lite värkande. Jag vill verkligen att mina föräldrar ska stöta allt det jag gör, dom stötar på sitt vis, dom finns alltid där om det går fel eller om jag behöver back up. Jag ska säga er att jag är jävligt bortskämt med kärlek och jag vet att dom inte tycker mindre om mig för mina val som de inte tyckt var det bästa valet. Men ibland måste jag faktiskt gå den vägen som passar en själv och ingen annan. Oftast behöver de bara lite tid på sig sen lixom växer de in i mitt val. Dom brukar tycka att jag gjorde rätt för mig till slut. Men dom vill ju bara mitt bästa, dom vill bara att jag ska må bra och ha det bra. 

Det får bara inte hålla en tillbaka. =)