Jag var utan mobil i ett dygn.
När mitt kort äntligen fungera igen så ringde jag till mina föräldrar och min pappa svara.

Jag berättar att telefonen är på igen så de kan nå mig igen. Han, min pappa som fortfarande inte har mobil svarar " okej, har din telefon varit av då?" Jag svarar " jaa!! Sen igår! Jag fick köra själv till Väla utan nån mobil! " Han börjar skratta och tycker att de är väl inget konstigt med de, han kör ofta utan telefon.

Jag spydde av mig att jag hade fått vänta kolla mitt konto till jag kunde ta ut pengar och titta på kontoutdrag på Väla, att jag hade tänkt Maila lite grejer men hade fått vänta till jag kom hem och kunde starta datorn osv.

Han fortsätter skratta och mena att tänk om jag inte var så otålig så hade jag kanske inte varit stressad hela tiden.

Är det så att vi blivit otåliga-suriga-irriterade-elaka och tillslut otroligt själviska för att vi ständigt är tillgängliga och allt/alla är jämt tillgängliga för oss?