Juli månad sprang ifrån mig, helt plötsligt stod vi där i ösregn, hela stunden va skyddad av paraplyn , kärlek och skratt, oss i ett nötskal helt enkelt. ?

Tärnorna nästan sprang ner mot vigselförrättaren och folket, pappa kroka min arm, "kom nu, de blir bra de här ska du se" Säger han innan vi med raska steg går mot folksamlingen.

Vigseln gick snabbt och vårt underbara följe stod där trogna oss dyngsura och vänta på att få ta skydd från de skyfall som kom just i detta nu.

Men där och då glömde jag bort de, han stod där. Framför mig, stort smilande, medveten om hur galet detta är. Men det är vi. Och skrattande säger vi ja och vänder oss mot gästerna.

Vi ses i lokalen, kör och värm er!!