Igår satt jag på jobb och lyssnade på en fantastisk föreläsare, hon prata om barnens rätt i samhället, från Rädda barnen. Jag är själv engagerad och intresserad i frågan. Så jag satt som fast gjuten och lyssnade. Alla olika paragrafer va väl lite si och så intressanta. Men hur man ska tänka, barnets perspektiv och barnperspektiv osv.

Grymt intressant och jag va faktiskt ganska duktig på det !

Under dagens gång så pratade hon om hur vuxna ser på barn, vi fick värdera oh väga för och emot. Avgöra i olika påståenden och en del övningar. Jag tyckte väl att en del övningar var lite.. krångliga. Men fortfarande intressanta att prata med andra om. Jag va ensam och yngst tjej i en grupp av fem vid första övningen. Där det var fyra killar i medelåldern kan man säga. Jag som är väldigt barnkär och själv tycker att det är ett viktigt ämne var ganska intresserad och engagerad när vi skulle diskutera en situation som föreläsaren givit oss. Med många "kanske si och kanske så" och för och emot och egna tolkningar av texten så blev det tillslut en ganska enig avslutning vi fick.

Föreläsaren sa något som fastnade i mig.

Jag har aldrig tänkt på det, men föräldrar ser gärna sina rättigheter som förälder, det är hela tiden att som förälder har jag rätt till att träffa mitt barn, om förälder har jag rätt att säga att mitt barn ska eller får göra si eller så, som förälder har jag rätt till.. ja en jävla massa har man som förälder rätt till. Men när har barnet rätt till något ?

När har barnet rätt till att tycka eller tänka, när har barnet rätt till att bestämma vilken förälder som han eller hon vill vara hos, när har barnet rätt till att säga att mamma eller pappa inte är bra förälder, när har barnet rätt till något ?! När är barnets röst, barnets rättighet?

Föreläsaren sa

"Det är inte föräldrarna som har rätt till barnet, det är barnet som har rätt till båda sina föräldrar! "

Det är så sant som det är sagt, barnet har rätt till båda sina föräldrar. Men när ska en vuxen, en utomstående ha rätt till att lägga sig i alla de rättigheter som föräldrar anser sig ha?

Har en icke anhörig eller icke förälder rätt till att tycka eller tänka något om alla de rättigheter som en förälder anser sig ha på eller angående sina barn??!

För det är väl därför som det finns rättigheter för barn?

För att skydda och hjälpa barnen som blir kränkta och fråntagen sin rättighet?

För att barnen i Sverige(som jag talar om) ska ha ett bra, sunt, fint och lekfullt liv ??

Är det inte därför som de här rättigheterna, lagarna och riktlinjerna finns?

För att skydda och vårda det enskilda barnet ?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej hej fina ni!   Som ni har märkt så har varken bloggen eller min youtube fått någon uppdatering på jätte länge. Jag tappa suget på att vlogga för att jag helt enkelt tyckte att det blev tråkigt. Jag gick bara hemma för att jag var sjukskri...

  Niklas har jobbat natt så han sover, Bella som vanligtvis är på förskolan om förmiddagarna är hemma med feber och rinnsnuva. Jag älskar vår flicka men just nu med 2 veckor till BF är de tufft att håll igång energin för henne. Hon är fylld av ener...

  Fredagen den 21 september.   Vecka 30 är hos oss, det blåser, är grått och lite regnkänsla utanför fönstret. I 3 månader har vi förklarat för Bella att innan lillebror kommer så ska alla löv ramla av träden, det ska bli mörkare och kallare oc...

Hej på er!    Vi fortsätter med sjukstuga, vi snorar alla tre, N har feber men min har givit med sig nu äntligen!*pepparpeppar* ochän har Bella sluppit feber. Håller tummarna för att det förblir så. Nu har vi bråkat med förkyldning i nästan 2 vec...

  Klockan är i denna minut 5.47. Jag vaknade 04.15 och kunde knappt andas och var super kissig. Jag vaknade igår dunder förkyld och feber. Så himla tråkigt. Så större delen av min dag igår spebderade jag halvsovande på soffan utom när Bella ville m...