ca 19.30

" Bra! Andas, bra där!" Hör jag och tittar upp när värken börjar lägga sig, i ena handen har jag ett fast grepp i min trygghet, Niklas.
Vid min sida står en ung tjej, blond hon presenterar sig som Veronika och hennes kollega som håller på att ta fram till droppet heter Madde. Två snälla ansikten. Detta känns bra, men nuu gör de ont igen.

" ta värken och när den är klar ska jag undersöka dig Sofie, okej?"
Som om jag har ett val:)

"3cm och helt utplånad tapp, kanon ! Då får ni bli kvar, ville du bada?" -ja tack

Jag ser på Niklas som ger mig en lugnande blick, sakta går vi till de andra rummet där Madde har tappat upp ett bad. Niklas hjälper mig av med kläderna och masserar mig i ryggslutet under värkarna.

De blir en timme i badet och sen tycker jag mest att det bara är jobbigt. Så vi går upp, jag får på mig de fantastiskt sköna nättrosorna och en sjukhusrock, tillbaka till vårt rum. En pilatesboll plockas fram för att hon ska komma ner. Lustgasen kopplas in.

Runt 22.30

"6 cm, Jätte bra ju!! De går fort!" Veronika gör en ny undersökning, åh bara!? :(
Jag tycker att de går sakta och jag tycker inte att lustgasen hjälper riktigt.

Men vi jobbar på. Skam den som ger sig!

02.00

" Sofie, du är fullt öppen. Det är jätte bra. Men bebisen har kasst upp igen, så nu vill jag att du ställer dig upp och du får inte krysta. "

Vadå upp igen??
Hon var ju fixerad, hur kan hon ha gått upp igen då, är inte fixerad...fixerad??

Stå upp?
Måste jag? Frågar jag mellan en värk som även tyckte att jag skulle krysta. De där med att inte krysta va lättare sagt än gjort minsann!

" krysta inte Sofie ! Andas!" Hör jag Niklas säga.

Okej, upp och stå och håll Niklas i handen på andra Sidan sängen. En dragkamp som tycktes vara i en evighet startade och aldrig har jag varit så trött, utslagen och förstörd.
Krystvärkarna var inte lika smärtsamma som värkarna, nu var de jobbigt att stå emot att krysta, fruktansvärt jobbigt.

Jag hör nånstans att Madde säger att hon stängt lustgasen, dessutom har förlossningsläkaren kommit in, när kom hon?

Då och då tittar jag upp på Niklas. Han ser hjälplös och orolig ut. Gång på gång påminner han mig att andas, inte krysta snart är de över osv. De syns tydligt på honom att han hatar att se mig såhär, att inte kunna hjälpa mig. Men om han bara viste hur mycket det betyder att han är där, framför mig. Hans ord går rakt in i kroppen på mig.


03.00 ungefär

" Okej Sofie, nu får du komma upp på sängen igen. Lägg dig på rygg också ska du få börja krysta!"

Äntligen!
Fy fan va ont de gör och trött är jag!
Niklas hjälper mig och precis när jag lagt mig kommer en super krystvärk, oh shit!
Nu gick vattnet!
" nä, inte riktigt * en till krystvärk och poff!!*.. där kom de!!"

"Hon har bajsat i vattnet, nu sätter vi fart, Sofie, nu vill jag att du tar i. Släpp Niklas hand och ta tag under knäna och när nästa värk kommer så tar du i med allt du har!"
Säger förlossningsläkaren.

Okej, ut med ungen nu! Tänker jag.
Här kommer värken och Niklas står vid sidan om " kom igen nu, ta i !!"

" dra in luft och snabbt på de igen!! " Hör jag madde säga.

Två till, hon kasar in för mycket igen. De blir sugklocka. Jag bryr mig inte om hur hon kommer ut. Bara ta ut henne nu!
Jag känner hur min kropp inte orkar längre, att min energi börjar ta slut. Vad händer om jag inte orkar?!

En värk till, tar i för kung och fosterland. Jag tänker fan inte ge mig!

" nu är det nära Sofie, jag sätter fast sugklockan och i nästa värk så måste du ge allt! Så ska jag hjälpa dig." Säger fl-läkaren.

Jag tittar på Niklas, jag orkar inte!

Niklas tittar bestämt på mig, köp, nu är de så nära huvudet är nästan ut. Ge dig inte nu!

-ser du huvudet!?
Ja, de är inte långt kvar, ta nu i!!

En lång värk kommer och nu, åh herre i helvetes jävlar aaaaj!!!!!

" sluta krysta Sofie!"
Nu!? Ungens huvud är ju mitt i fiffin, ta ut henne!!!

Tittar ner och jag ser huvudet, Niklas tittar stolt och trött på mig, nästa älskling. Nästa kommer hon!

Och nu, nu tar du i de sista du har Sofie !! Madde och Niklas peppar på, bra, fortsätt ! Nytt andetag och sista krysten nu Sofie!!


05.01

De blir tyst runt mig, jag är så fast besluten att hon ska ut, de gör så ont men nu ska hon ut och jag hör Madde säga något men de går inte igenom. Plötsligt hör jag Niklas " sluta krysta Sofie"
Tittar upp på honom och plötsligt får jag något på magen och tittar ner, två stora mörkblå ögon tittar rakt på mig.
Niklas har bytt sida och står på min vänstersida och pussar mig i pannan.

En mjuk lugn röst säger "Nu är det klart älskling"

Madde torkar och buffar på Isabella som slutligen rensar luftrören och alla i rummet utbrister " såå ja!!"

Hon hade navelsträngen ett halvt varv runt halsen och dessutom hade hon sin hand i ansiktet vilket även gjorde att de blev än mer trångt att få ut henne. Men nu är hon här. En lugn, liten tös.

" Jag ska torka av henne och så.. oj, hoppsan! Ja tarmarna funkar iaf!" Säger Madde

Tittar ner, denna lilla skit ungen började sitt liv med att bajsa sin mamma på magen.

Inga komplikationer på varken bebisen eller mamman, 8 stygn för spricka men inget anmärkningsvärt.

3.3kg och 49 cm lång, en normalstor bebis sa dom.

Förlossningen gick bra, hade hon behagat komma ner ordentligt istället för att tvinga sin mamma kämpa för glatta livet stående mot krystvärkar i två timmar så hade de varit än mindre jobbig.

Jag kommer aldrig göra de med bara lustgas igen, men jag är glad att jag höll mig till vår plan, att jag fick uppleva detta.
Jag har aldrig känt mig så stark, svag och beslutsam i hela mitt liv och nu mer än någonsin vet jag hur mycket de betyder för mig att ha Niklas vid min sida, hur stark han gör mig.




Idag är Isabella 8 dagar, hon lyfter huvudet och vänder på de själv. I förgår rulla hon från sidan till mage och la huvudet upp på sin hand och tittade mot Niklas.

På hembesöket från bvc idag hade hon gått upp från 3.1 kg ( hon gick ner de första dagarna) och till 3.4 kg

Vi mår bra och äntligen börjar man hitta ett nytt mönster i vardagen. Aldrig har jag varit så tillfreds med livet som nu.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej hej fina ni!   Som ni har märkt så har varken bloggen eller min youtube fått någon uppdatering på jätte länge. Jag tappa suget på att vlogga för att jag helt enkelt tyckte att det blev tråkigt. Jag gick bara hemma för att jag var sjukskri...

  Niklas har jobbat natt så han sover, Bella som vanligtvis är på förskolan om förmiddagarna är hemma med feber och rinnsnuva. Jag älskar vår flicka men just nu med 2 veckor till BF är de tufft att håll igång energin för henne. Hon är fylld av ener...

  Fredagen den 21 september.   Vecka 30 är hos oss, det blåser, är grått och lite regnkänsla utanför fönstret. I 3 månader har vi förklarat för Bella att innan lillebror kommer så ska alla löv ramla av träden, det ska bli mörkare och kallare oc...

Hej på er!    Vi fortsätter med sjukstuga, vi snorar alla tre, N har feber men min har givit med sig nu äntligen!*pepparpeppar* ochän har Bella sluppit feber. Håller tummarna för att det förblir så. Nu har vi bråkat med förkyldning i nästan 2 vec...

  Klockan är i denna minut 5.47. Jag vaknade 04.15 och kunde knappt andas och var super kissig. Jag vaknade igår dunder förkyld och feber. Så himla tråkigt. Så större delen av min dag igår spebderade jag halvsovande på soffan utom när Bella ville m...