När jag blev gravid var jag redan då inställd på att jag skulle amma. Givetvis skulle jag amma!
Dels för att de kändes viktigt för mig men också för att det ju är bra, dock är ersättningen minst lika bra nu. Men ändå, jag tänker att den finns ju där av en anledning. Självklart ska jag amma!

På BB tog hon bröstet direkt, hon tog rätt och de verkade komma bra. Jag var glad och nöjd, sambon var glad och lättad då han viste att de var så viktigt för mig. Jag vet egentligen inte varför jag hade hängt upp mig så på detta, men de kändes jätte viktigt att jag fick amma.

Natten på patienshotellet kom och hon var ledsen mest och jag började känna att något var fel, men barnmorskan försäkra mig om att de var normalt och en del barn skrek mycket på natten och hon skulle få fri tillgång till bröstet.
Ja tänkte jag, vem är jag att ifrågasätta henne, dom vet ju detta och vi håller ju på att lära känna henne.

Andra natten blev tuff, hon grät och grät och tillslut blev jag orolig och själv lite ledsen.
Varför grät hon och varför tycktes hon aldrig bli mätt, hon sög så bröstvårtorna sprack trots att hon höll rätt. Vi kalla in en barnmorska.

Hon sa att hon nog var mer hungrig de lät så, jo de viste ju vi med. Men hon har ju ätit i två timmar, de är inte så att hon tog tröst, hon försökte äta. Men sen skulle vi åka hem. Hon hade gått ner lite, men de var okej sa barnmorskan. Alla värden och allt var kanon, så vi skrevs ut och åkte hem.

De fortsatt likadant och jag nästan grät när de var dags att amma. De var så att jag inte hann sova, kissa eller äta, hon hängde i bröstet hela tiden och bröstvårtorna var helt förstörda.

Lördag kom och de blev än värre hela tiden. Något är fel!
Söndagen kom och de var gråt hela dagen, på kvällen gick de så långt att jag själv gick och grät. Jag va helt slut körd, vad jag än gjorde grät hon och hon ville inte vara hos Niklas som för sitt liv ville hjälpa men kunde inte.

" Hon blir nog inte mätt, vi får köpa ersättning imorgon. Detta funkar inte för nån av er." säger han till slut vid nio på söndag kväll.

Jag hade tänkt de och vi hade nämnt de. Men jag ville så gärna, 21.50 reser jag mig och lägger över Isabella till Niklas.
Jag klarar inte en vaken natt till, i ilfart kör jag till Coop och springer halvt in. När jag går in ropar dom ut i högtalarna att dom stänger. Jag roffar åt mig de första bästa och rusar mot kassan.

Väl i bilen stannar jag upp, du vilken hemsk mamma jag är, jag kunde inte grepa att jag kanske inte kunde förse vårt barn med de min kropp är skapt för.

Jag vet inte varför jag tyckte att jag var en dålig mamma, så har jag aldrig sett andra mödrar som ger ersättning. Men för mig var de stort.

Ringer en vän som ger en snabbkurs och pratar med mig på väg hem. Hon är en av de vänner som jag kallar för supermamma, av många anledningar. De kändes bättre efter att vi hade pratat och hon hjälpte till och svara på frågor ett tag efter precis som en annan tjejkompis.

Väl hemma hade hon lugnat sig hos pappa, men började gnälla så fort hon hörde mig, de var uppenbart att hon var hungrig.

Jag gjorde ersättning till henne och för första gången ser jag vår tös äta så som ett barn ska äta. I lugn och ro och sedan slumra och se nöjd, mätt och belåten ut.

Än hade hon inte bajsat till nån reda, plötsligt börjar de smatra i blöjan och hon ler nöjt. Vi byter blöja, hon tvärdeckar och första gången sen vi fick henne sover hon längre än en timme och så lugnt och nöjt.

Mitt mamma hjärta gick i tusen bitar, båda två kände sig dumma och hade dåligt samvete för att nu insett att hon har ju varit så fruktansvärt hungrig, och samtidigt var vi så lättade över att äntligen hittat anledningen. Där är inget fel på tösen, hon är bara hungrig.

Jag köpte en bröstpump dagen efter, mötte upp 150 ml tillsammans på båda, inte så mycket och dessutom visa de sig att den inte var så näringsrik heller.


På eftermiddagen var de dags för första träffen med bm, hon började direkt predika om hur viktigt det är med bröstmjölk och om hon fick fri tillgång skulle de komma igång.
Jag ville börja gråta, Alla kan faktiskt inte amma och jag har ju givit henne fri tillgång, jag har gjort allt ni sagt. De funkar ju inte.

Det slutade med att Niklas till slut säger " oavsett är de väl viktigast att barnet blir mätt och mamman mår bra?!"
De var de ju, men bröstmjölk är alltid att föredra.. jaja..

När vi kom ut kändes de som om nån hade stått och slagit mig i ansiktet, barnmorskan var jätte snäll och gullig. Hon måste säga de ju. Men då de tog hårt på mig att amningen inte funka så blev de inte bättre.
Bella mådde ju bra, hon var äntligen mätt. Varför spelar inte de roll??

De första Niklas säger när vi går ut från byggnaden är " ja, jag viste de. Hon måste säga det Sofie, hon måste förespråka bröstmjölk. Jag tycker att vi kör på ersättning, vill du pumpa och ge henne så gör de. Men bry dig inte om all hysteri kring amning. " han var uppenbart irriterad och märkte på mig att jag kände mig skyldig och dålig.


Jag vet som sagt inte varför detta med amning har satt sig så hårt i mig. Jag har aldrig reflekterat över de tidigare och aldrig sett annorlunda på en mamma som inte ammar. Huvudsaken är att barnet blir mätt.
Men de har tagit hårt på mig, Niklas fick stå ut med många tårar de närmasta dygnen där efter vi bestämde det.
Nu har de gått nästan 4 dagar sen jag halvt gråtande rusade iväg till Coop.
Men jag är säker på vårt beslut, Isabella är nöjd, hon mår bra och hon är harmonisk.
Vist, amningen sätter sig i halsen på mig i nu, men det är nog mer jag som behöver lite tid.

Att man ska amma har väl dom flesta som mål, de är bra av många anledningar dessutom är de oftast kroppens naturliga beteende efter en förlossning. Men alla kan inte, Alla vill inte. De är så de är, precis som alla förlossningar, graviditeter och personer.

En del gör ett eget val att inte amma av olika anledningar, andra vill hemskt gärna amma men kan inte och för dom är det hemskt att höra tjatet om att om man låter barnet ha fri tillgång så kommer de igång.

Jag anser mig vara stark psykiskt och fysiskt. Men amningen var smärtsam att släppa, att inse att de inte fanns något direkt att ge.

Så snälla, när någon säger till er att dom inte ammar för att dom inte kan ( eller vill) börja inte predika att alla kan amma. De är faktiskt smärtsamt att höra för en del.

Hade jag kunnat så hade jag av hela mitt hjärta velat göra de.
Men att säga att man inte kan och samtidigt " sörja" de och få till svar " jo alla kan amma. Du får pumpa och amma så ofta du kan" då känns de som att man får ett slag i ansiktet.

Alla föräldrar, Alla mödrar vill sina barn de bästa. Vår högsta prioritering är att vårt barn blir mätt.

 

Stamp-E

29 juli 2015 23:35

grattis till barnet, skönt att höra att det gick bra. Det där med amningen är inget man kan göra något åt, vårt första barn hade vi samma problem med, och min fru grät för att hon verkligen ville att det skulle räcka med amning, men tyvärr så kan man inte styra över vad mjölken innehåller....

http://stamp-e.bloggplatsen.se

Sofie

30 juli 2015 16:03

Tack så mycket!:)

Nä, tyvärr funkar inte allt alltid som man vill. Huvudsaken är att hon är frisk och blir mätt nu och hon är harmonisk och nöjd nu. Så då är jag/vi med de:)

 

Cicci

30 juli 2015 11:44

Amma och ersättning är precis lika bra. Ibland funkar inte kroppen som huvudet vill. Men din roll som mamma är densamma.Du är precis lika underbar ändå.

 

Sara

31 juli 2015 20:19

Jag måste bara säga att jag tycker du skriver då oerhört bra och jag är i samma sits. Jag har följt dig via gravidgruppen på fb och jag kan inte amma min dotter. Hon får ersättning men jag känner mig dum som inte kan ge henne det naturen borde sett till att jag kunde. Men som du skriver, man är inte sämre mamma för det. Vi älskar våra barn och är de bästa föräldrarna till dem! Jag kommer helt klart fortsätta följa din blogg!

Sofie

1 augusti 2015 19:15

Va kul att höra!
Nej, absolut är man inte de och sanningen att säga så är de lite lyx med flaska. Men åh andra sidan. Att amma är lyx för maten är gratis och automatiskt där.

Att inte kunna amma är inget man ( oftast) väljer. De har inget att göra med om man älskar barnet, en del kan inte. Naturens gång, man är olika!:)

Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej hej fina ni!   Som ni har märkt så har varken bloggen eller min youtube fått någon uppdatering på jätte länge. Jag tappa suget på att vlogga för att jag helt enkelt tyckte att det blev tråkigt. Jag gick bara hemma för att jag var sjukskri...

  Niklas har jobbat natt så han sover, Bella som vanligtvis är på förskolan om förmiddagarna är hemma med feber och rinnsnuva. Jag älskar vår flicka men just nu med 2 veckor till BF är de tufft att håll igång energin för henne. Hon är fylld av ener...

  Fredagen den 21 september.   Vecka 30 är hos oss, det blåser, är grått och lite regnkänsla utanför fönstret. I 3 månader har vi förklarat för Bella att innan lillebror kommer så ska alla löv ramla av träden, det ska bli mörkare och kallare oc...

Hej på er!    Vi fortsätter med sjukstuga, vi snorar alla tre, N har feber men min har givit med sig nu äntligen!*pepparpeppar* ochän har Bella sluppit feber. Håller tummarna för att det förblir så. Nu har vi bråkat med förkyldning i nästan 2 vec...

  Klockan är i denna minut 5.47. Jag vaknade 04.15 och kunde knappt andas och var super kissig. Jag vaknade igår dunder förkyld och feber. Så himla tråkigt. Så större delen av min dag igår spebderade jag halvsovande på soffan utom när Bella ville m...