Under hela min graviditet fick jag och sambon höra hur förändrat allt skulle vara, att vi inte skulle hinna duscha, städa, äta, sova, bara vara och glömma bort närheten för varandra.

Vi fick höra hur jobbig förlossningen skulle vara, hur jag skulle skrika, svära och bete mig under förlossningen.

Nu blev det att jag inte ammar vilket gör de hela mycket lättare just att han också kan mata henne om jag vill ta en lång dusch, sova ut eller helt enkelt om han bara vill sitta med sin dotter och vara pappa<3

Kärleken, styrkan och stabiliteten mellan oss är på en ny nivå, vist det sexuella är givetvis inte aktuellt. Men de gör att kramar, pussar, ställa sig och hångla som tonåringar i hallen och retas med varandra blir så mycket mysigare och uppskattat.

Förlossningen var jobbig, den var kämpig, de gjorde ont, de var häftigt och jag är skit stolt över mig och sambon, jag är imponerad över vad min kropp klarade av och jag är enormt stolt över detta lilla liv som kom till världen genom oss. <3

Men ingen berätta om tiden efter förlossningen. De var som om tiden efter förlossningen inte fanns. Som att när barnet väl var ute, då lixom slutade folk analysera. Då handla de istället om barnet, om barnet åt, hur långt de var, går de upp i vikt, sover hon mycket eller lite, sover hon i sängen eller hos oss osv.

Min kropp var inte längre ett ämne, istället var de frågor och kommentarer om antingen Lillan eller om kvalitén på våra föräldraegenskaper, gärna från människor som inte är i närheten av ett barn, om de ens vill ha barn. Istället visar de tydligt hur obekväma dom är med barn just för att " friheten" berövas.

Det är okej såklart, Alla är olika. Men för mig är de en konstig situation. Jag ifrågasätter inte folk så på de viset, därför att jag anser mig inte ha rätt till de. Jag behöver inte hålla med om valen och de kan jag säga och ta en diskussion om varför också. Men en del verkar tro att dom är väldigt insatta i vårt liv. Människor som inte ens träffar oss längre.
Konstigt hur folk tänker.

Man glömde berätta för mig hur jävligt de kunde vara med eftervärkar, man missa tipset om att du kanske kommer sitta och titta på detta lilla liv och bli så överväldigad av känslor att du helt enkelt börjar gråta, att även om du vet att det är hormoner så känns de verkligt. Dina känslor är extrema.

Du kan kanske inte sitta ordentligt, du kan antagligen inte göra nummer två, de gör ont i några dagar framför allt om du är sydd, om du som jag är uppe och går mycket och fixa r och donar då kan de efter ett tag kännas som om de hänger tyngder i underlivet. Mycket obehagligt.

Du måste komma ihåg att göra knipövningar, även om de gör ont i början. För du kommer kissa på dig, du kommer inte vilja känna dig slapp.

Sist men inte minst.
Från den sekunden du sitter där klockan fyra på morgonen, trött så ögonen går i kors och tittar på de lilla knytet som gnäller, skriker, gnyr, ligger och bara tittar på dig och slutligen börjar slumra till så är du så mycket mer utsatt.
Så är du så mycket mer sårbar än tidigare.

Så är du förlorad.
Så känner du kärlek på en helt ny nivå och du kan inte och kommer aldrig kunna förklara den känslan.
Den måste upplevas för att förstå.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej hej fina ni!   Som ni har märkt så har varken bloggen eller min youtube fått någon uppdatering på jätte länge. Jag tappa suget på att vlogga för att jag helt enkelt tyckte att det blev tråkigt. Jag gick bara hemma för att jag var sjukskri...

  Niklas har jobbat natt så han sover, Bella som vanligtvis är på förskolan om förmiddagarna är hemma med feber och rinnsnuva. Jag älskar vår flicka men just nu med 2 veckor till BF är de tufft att håll igång energin för henne. Hon är fylld av ener...

  Fredagen den 21 september.   Vecka 30 är hos oss, det blåser, är grått och lite regnkänsla utanför fönstret. I 3 månader har vi förklarat för Bella att innan lillebror kommer så ska alla löv ramla av träden, det ska bli mörkare och kallare oc...

Hej på er!    Vi fortsätter med sjukstuga, vi snorar alla tre, N har feber men min har givit med sig nu äntligen!*pepparpeppar* ochän har Bella sluppit feber. Håller tummarna för att det förblir så. Nu har vi bråkat med förkyldning i nästan 2 vec...

  Klockan är i denna minut 5.47. Jag vaknade 04.15 och kunde knappt andas och var super kissig. Jag vaknade igår dunder förkyld och feber. Så himla tråkigt. Så större delen av min dag igår spebderade jag halvsovande på soffan utom när Bella ville m...