Varför är det tabu att be om hjälp? Varför är de fel att bara vara ett par och inte mamma och pappa för ett dygn eller fler?

Varför tittar en del på mig som om jag sa att jag hatar mitt barn när jag säger att hon är riktigt skit jobbig idag?

Och varför är det så fel att erkänna mig slagen?

Jag är så himla trött på att bli dömd för att jag öppet säger att jag är så trött för att dottern var hemsk en natt eller för att hon skrek sig igenom förmiddagen eller inte vill släppa taget om mig och enbart vara i famnen och jag Orkar inte!

Då påminns jag direkt om att det är ju kanske en fas, att det är så att ha barn, att jag kanske skulle tänkt på det innan vi skaffa barn.

För det första.
Ja, det är kanske bara en fas. Men det är inte mindre jobbigt för det.

För det andra.
Att tycka att något är jobbigt betyder inte att man ångrar de val man gjort och vem tror du att du är. Har du aldrig haft de jobbigt i ditt liv? För alltså, då är jag inte bara trött, jag är himla avundsjuk på dig med!

Eller när vi på krogen eller på en väns fest får frågan " var är ert barn?"
Den frågan. Både jag och mannen har flera gånger svarat i stil med " nä men hon ligger i vagnen i andra rummet" och får en förskräckt blick tillbaka. Skojar ni?
Ja va trodde du, vad är de för fråga?

Och sedan dom bittra ensamma sura kvinnorna som sitter bakom skärmen och predikar om att man minsann inte borde skaffa barn om man inte kan stanna hemma med sitt barn. De är ju inte andras fel att vi skaffa barn.

Men alltså. Kom igen!!
Mor och farföräldrar blir ofta bara super glada som blir tillfrågade, dessutom varför är det fel att vilja roa sig bara för att vi har skaffat barn! Vi är väl fortfarande ett par, individer och vill ha kul utan matrester på kläderna, utan en liten på höften och där vi bara kan unna oss tid med varandra?
Vi behöver väl vår tid som par eller träffa våra vänner och ha roligt, de innefattar inte automatiskt alkohol självklart!

Och viktigast.

Jag anser mig vara den bästa mamman för vår dotter och kommande barn. Vi gör alla val i våra liv för att kunna ge vår familj de vi vill uppnå, de vi vill ha och ge barnen de bästa förutsättningarna i livet.
Vi är två. Men jag är en husmor. Jag vill ha de städat på mitt vis, jag ser dammråttorna och disken och all tvätt i badrummets ena hörn. Mannen, han ser inte de som jag gör, han ser ett hem. Ber jag honom göra något så gör han det. Men det är enklare för mig att göra de som jag vill ha de.

Jag vaknar av en fis i bellas rum, mannen vaknar inte av att jag dammsuger bredvid honom och vist hade jag kunnat väcka honom. Men jag är ju vaken?!

Många mammor, kvinnor över lag vill göra de själv. För lets face it, kvinnor är kontrollfreaks. Men varför är det fel att jag med en platta i bellas hand och en kopp Te/Kaffe i handen skriver " idag skiter vi i måsten och stannar i soffan för fröken har varit en pest i natt jag är slut!" till en bild på instagram? Får inte jag vara trött och hemmasjuk bara för att jag är mamma?

Sen när blev de tabu att erkänna sig slagen för ett tag och bara vara? Inget barn behöver eller bör ha dagen full och fara runt hela tiden. Och hade ni er fegisar kunnat ta en dag och bara vara ni så hade både ni och era barn uppskattat tiden ni har tillsammans en vardags kväll framför barnkanalen med en kopp kaffe i din hand och en flaska vatten och en skål msjskrokar till barnkanalen. Dessutom hade kanske smågnabb, irritation och behovet av att leta bråk bakom skärmen varit lika intressant?

Kom igen,jag vi är människor. Individer.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej hej fina ni!   Som ni har märkt så har varken bloggen eller min youtube fått någon uppdatering på jätte länge. Jag tappa suget på att vlogga för att jag helt enkelt tyckte att det blev tråkigt. Jag gick bara hemma för att jag var sjukskri...

  Niklas har jobbat natt så han sover, Bella som vanligtvis är på förskolan om förmiddagarna är hemma med feber och rinnsnuva. Jag älskar vår flicka men just nu med 2 veckor till BF är de tufft att håll igång energin för henne. Hon är fylld av ener...

  Fredagen den 21 september.   Vecka 30 är hos oss, det blåser, är grått och lite regnkänsla utanför fönstret. I 3 månader har vi förklarat för Bella att innan lillebror kommer så ska alla löv ramla av träden, det ska bli mörkare och kallare oc...

Hej på er!    Vi fortsätter med sjukstuga, vi snorar alla tre, N har feber men min har givit med sig nu äntligen!*pepparpeppar* ochän har Bella sluppit feber. Håller tummarna för att det förblir så. Nu har vi bråkat med förkyldning i nästan 2 vec...

  Klockan är i denna minut 5.47. Jag vaknade 04.15 och kunde knappt andas och var super kissig. Jag vaknade igår dunder förkyld och feber. Så himla tråkigt. Så större delen av min dag igår spebderade jag halvsovande på soffan utom när Bella ville m...