Hej!
Alltså jag är lite upprörd, jag är ett disneyfreak, älskar disneyfilmer, ja de flesta iaf.
Jag kollar oftast via netflix eller viaplay och castar till tvn. De är så jäkla smidigt och jag älskar de!

Men nu har jag letat efter klassiker för mig och dottern, djungelboken, skönheten och odjuret, aladin, micke och molle, björn bröder osv, jag vet att sist nämnda inte är från Disney. Men alla dom klassiska och som blev typ super populära när de kom ut de finns i te med. Hälften av dom so. Kommitupp när jag sökt är nåttoch jämt bra många år så glöttiga. Jag tycker om filmer som aladin, skönheten och odjuret( har och är en favorit, oslagbar favorit) , micke och molle, askungen, björn bröder, djungelboken! De är filmer som ligger varmt om hjärtat för att de finns en meningen, en underliggande mening och tanke med dom.
Många både barnprogram och filmer är gjorda som för att idiotförklara barn idag, en del barnprogram so. Kommer på barnkanalen och junior och så dö. Slår jag helt enkelt över från, Bella ska inte se på skit som gör henne till en otänkande individ.

Biet maja, dinosaruetåget, Daniel tiger, sofia den första är ocksp en favorit och liknande de ser hon mest på de är barnprogram som hon själv väljer om hon får trycka på plattan och välja och kommer de på barnkanalen blir hon super glad. Sen ser hon på visa endra omde visas på bolibompa eller kanalen, hon ser sällan hon gåroch grejat med något den hör hon att de kommer något hon gillar så går vi. In och tittar lite och sen går hon igen.
Jag har alltid tv på för jag vill ha bakgrundsljud. Sen är de sällan som jag sitter vid den.

Men varför netflix finns inte dessa filmerna hos er?
De kan väl inte bara vara jag som saknar dom?

Utbildning är ett tufft val, när man är 14-15 är så ska man bestämma sig framtid, mer eller mindre sitt liv. Ändå går man inte rösträtt, tillåtelse att bestämma över något annat som rör sitt liv, inte köpa alkohol eller droger, inte själv besluta om en piercingar eller tatuering ska sättas på sin kropp. MEN göra valet till ditt framtida yrke. De ska du kunna bestämma, de valet ska du vara mogen och redo att ta beslut om.

När jag va 13 är fick vi bestämma en plats att praktisera på i en veckaeller om de va två. Sånt gör man nog inte längre, men jag valde att praktisera på en förskola relativt nära min skola, jag har alltid älskat barn så de var ett självklart val för mig. Två dagar på praktiken och jag lovade mig dyrt och heligt att aldrig jobba med barn, de va hemskt!!!

I åttan fick vi välja en ny praktikplats på två veckor. Nu valde jag ett fik i staden jag bor i. Ett litet, relativt ny öppnat fik på handelsgatan i stan. De va mycket kallskönkejobb, servera kaffe, te, små kakor, mackor och lätta luncher, jag älskade det. Jag kom alltid tidigt till jobb, gick inte från ägaren nästan vad mig gå. Jag fick efter bara nån dag själv stå i köket och göra rörerna till smörgåstårta, mackor, baguetter osv. Jag hade hittat min plats och jag var duktig på de!

I nian på vårterminen var det dags att gå till aulan, vi skulle träffa elever och lärare som hade ställt upp typ ett informationsbås och ville berätta, hjälpa och locka nya elever till sin skola. Jag ska vara ärlig, jag gick dit, till aulan, gick ett varv och gick ut och satt mig på gården. Hur ska jag veta vad jag vill plugga till? Hur kan jag veta nått alls?

De var många i min klass som hade valet självklart för sig och de fanns dom som var så stressade över att behöva göra valet så de hade magont, gråtfärdiga och oroliga. Jag var någonstans där emellan. Några veckor senare var det dags att välja. Vi skickades i små grupper till datorsalen och där fick vi små lappar med vår inlogg på.

Där satt vi, 10-15 stycken nioklassare och skulle bestämma vad vi skulle göra efter sommaren och sedan kanske jobba med resten av livet. Jag valde hotell -restaurang som förstaval, sedan visste jag att mina betyg var pinsamt dåliga, så jag valde samma fast på IV och sedan vanlig IV.

Jag kom in på IV hotell - restaurang och hjälp vad roligt de var!
De mest utvecklande, lärorika året jag någonsin hade haft. Sen kom de igen, valet, jag skulle ju in på gymnasiet. De hade öppnat en ny skola, allt du behöver var att du var godkänd i grundämnena sen va de dit. Jag sökte i på hotell - restaurangskolan igen och på den här nya skolan. Denna gången var de inte svårt, ingen ångest, oro eller stress.

Jag kom in på den nya skolan, ja, de va väl bättre än inget, hamnade i en fantastisk klass, med ett gäng sjukt roliga tjejer och okej lärare, rektorn var udda, men ja.

Skolan var fortfarande under uppbyggnad när vi börja, vi hade ingen gympasal, ingen matsal, nätt och jämt klassrum. Men de gick. Jag älskade min klass och lärarna va ganska gia med.
Efter två veckor på fredagen började en ny tjej i klassen, hon hade gått den utbildningen på den skolan som jag valde som förstaval. Tänkteinte mer på de, helgen kom och på söndag kväll vid kanske 19 ringer de hemma. De va till mig.

Jag hade fått en plats på skolan!!
Jag hade fått den plstsen som tjejen släppt och jag kunde börja dagen efter. Jag kände hur jag splittrades, åh.. jaha nu hade jag inte haft en bra relation med min klass i grundskolan, några av dom so. Jag hade haft svårast med gick isf klassen över mig på den skolan. Jag var både starkare, mer självsäker och obrydd om andras åsikter nu än i grundskolan. De sista året hade givit mig så mycket. Så med en klump i magen tackade jag nej och fortsatte på samhäll-kulturutbildningen.

Detta är och förblir mitt största misstag någonsin. Jag vet att mina föräldrar antagligen hade låtit mig välja, men om jag hade varit tvungen att ha en vuxens godkännande så kanske dom hade lagt sig i mer och frågat varför jag la en dröm som jag brunit och väntat på sedan tre år tillbaka.

Jag valde bort min dröm av rädsla för att ännu en gång springa på folk som sårade och skada mig under tre år. Som gav mig magkramper, tårar och dålig självkänsla. De tog ett år för min lärare på iv att fylla ut de rummet i min kropp med styrka, kunskap, självkänsla att känna känslan att detta kan jag!
Inga förnedrande blickar och elaka kommentarer, i två veckor hade jag gått till skolan glad, peppad och insåg hur kul de var att plugga!

Jag är inte som då, nu är jag stark, tålig, envis och ju mer någon stor sig på mer ju mer motivation har jag att gå framåt. Kanske på gott och ont.
Men inget peppar mig som när någon säger att jag inte kan.

Nu är det dags att ta mig in på universitetet, jag vet vad jag vill uppnå, vilket sorts yrke jag vill ha, men de är inte en utbildning och jobb man bara får . De är en process i yrket att komma dit.
Jag ska göra mitt sista tiden få val i livet i början på nästa år och be till gud att mitt högskoleprov går bra. Nästa år blir ett spännande år, de kommer hända mycket, många val och beslut. Spännande!

Nu ska jag hänga upp tvätt!
Puss!