Bebisar gråter, dom skriker och dom gör dig galen. Vi vet de och vi är förberedda på de och vi skojar om det.
Men ingen är berädd på den hjälplösa och frustrerade känslan man upplever när man efter tre dygn med en frustrerad, arg och ledsen bebis fortfarande är arg och skrikig och nu dessutom valt att ha sin jobbiga period mellan 23-02/03 på natten. När du är inne på dött andra dygn med enorm mensvärk som vägrar ge sig och som på något vis gör än ondare när hon skriker, precis som när avslaget blev värre när amningen inte ville funka.

Du vill så gärna till varje pris trösta och lugna din lilla bebis och för gäves kämpar du och testar diverse olika saker, matar, byter blöja, vaggar stående, sittande, liggande, rapar, masserar magen, klappar ryggen, sjunger, nynnar, hyschar, pratar, tramsar med diverse olika ljud, danser, rörelser och leksaker och denna lilla varelse vägrar lugna sig, kanske några få minuter.
Mitt i allt börjar hon söka efter bröstet, " jag har inget att ge dig gumman" utbrister du desperat och med tårarna brännande i ögonen.

Sakta börjar du ifrågasätta dig själv som mamma, fundera på om du missat något och slutligen gör du det förbjudna. Du lägger barnet vid sidan om dig, reser dig upp och går och utan att säga något tar pappan över, pappan som ska upp kl 06 och jobba, som du har försökt låta sova och få ro men som bara legat och hört mina försök till att lugna er dotter. Jag tar på mig och går ut. Går bara en liten runda, är borta max 15 minuter, men de behövdes och hennes pappa var ju där.

Detta var min natt. Första jobbiga natten, som egentligen inte var jobbigare än andra. Hon är gnällig och surig i några timmar där på natten, men nu hade jag ont, sovit fruktansvärt dåligt i några nätter och orka inte hålla modet uppe längre. Sambon hjälper, men jag vill inte ge mig och jag är trots allt hemma när han jobbar. För att ta hand om vår dotter.

iaf, detta har suttit och stört i mitt bakhuvud hela dagen och någonstans känner jag de som ett bakslag. Men samtidigt så är de ju inte någon stor grej. Att tappa orken för några minuter är okej, de är inget att skämmas för, de är jobbigt att vara småbarnsförälder och om du går hemma hela tiden och lämnar du hemmet så här du ditt lilla hjärta med dig. Du skulle inte byta bort de mot alla miljoner i världen, men samtidigt så kommer de stunder när du måste ge med dig och inte tvunget vara super mamma.
Du har din partner som står redo att ta emot dig och har du inte det så finns de säkert en nära anhörig som mer än gärna hjälper dig.

I natt var de verkligen skönt att veta att N känner mig så bra. Han lät mig hämta andan och kom sen ut till mig i stora rummet där jag satt och sura i mörkret och åter igen sa att jag måste säga till innan de blir så mycket att jag rasar. Jag vet att jag gör så, han vet att jag gör så. Men han kan inte läsa mina tankar, så det är något jag måste öva på.

Men, jag ville bara få de ur mig för jag har läst mycket om " super mammor" och alla är super mammor och pappor. Man är inte superförälder för att man inte ber om hjälp.

Så, hajja er!! Hajja oss!!

Ni vet vid detta laget att jag har mensvärk, nu är de nog värk för ägglossning. Men ja, vi kallar de mensvärk för enkelhetens skull;)

I tre dagar har jag haft väldigt ont och i två dagar har jag tagit Alvedon. De gör skit ont och jag har testat allt som ni fina har tipsat om, promenad, rispåse, tänkte ta ett varmt bad men de va tydligen dumt om man inte hade varit på efterkontrollen. Så de hoppa jag. Just nu ligger jag och har rospåse på tjejmage och bebis på resten av överkroppen och har tagit Alvedon som inte tycks hjälpa och vill typ gråta så ont de gör.
Börjar bli rädd för att de är inflammation ist, men de kommer i vågor så de är de nog inte.

Men iaf, detta är ytterligare något som ingen nämnt. att mensvärken och ägglossnibgen kan bli påtagligt mycket mer smärtsam. En del har till och med så ont så dom svimmar osv. Jag då som aldrig haft några egentliga problem fick typ en chock när de började och bara blev värre och värre.
Varför har ingen berättat om detta, varför har allt negativt som kommer efter förlossningen typ glömts bort att nämna??

Varför skaffar man ens fler efter ett år av smärta och åkommor????

Jag kör mot familjeparkeringen, vid sidan om mig sitter min 1.5 månaders bebis och sprallar i sin bilstol. Plötsligt svänger du in på en familjeparkering så jag måste tvärbromsa. Jag blir rasande och skriker idiot och viftar med handen att du ska flytta din stora röda firmabil.
Men du tittar som om du inte förstår mig och går ut bilen och går in. Jag är rasande och får ställa mig långt ifrån ingången för att slippa trängas och riskera att råka slå i en annan bil med dörren eller bilstolen. Sen får jag bära min dotter i bilstolen en bra bit innan jag kan ta en vagn och sätta henne i.

Jag bryr mig inte om att behöva gå en bit, det som stör mig är att dom 6 parkeringarna finns för att underlätta för familjer, för de som behöver extra plats att för att inte slå i andra bilar, trängas, behöva gå en längre bit med en eller flera små och greja. Men istället använder lata jävlar parkeringarna, du är inte ensam om de, jag vågar påstå att 90% av dom som ställer sig där inte har behov av de. Använder såna som ni även handikappsparkeringen också??

Väl inne i butiken hoppas jag att se dig, men de gör jag inte. ..tyvärr.
När jag kommer ut står din firmabil kvar, bilen bredvid dig har byts ut. Där står nu en svart Volvo med en kille lutandes mot förardörren och rökar, som dessutom är i min ålder och inte med några barn eller bilstol i. Mig veterligen har han inga barn.
Dessutom har bilen mittemot även byts ut. Där står nu en sportversion utan tak, med två säten bara. Den snubben/bruden har nog barn. En riktig familjebil!

Vad är de för fel på er!?
Visar ni lika lite respekt till alla familjer i andra situationer med?

Är ni såna som sitter och blir arga för att en familj är på restaurangen med sina barn också eller som tar i sänder och glömmer barns leksaker om de kommer i närheten av er?

Fattar ni inte att de är för andras skull också som dom parkeringarna finns, inte för att ni är lata, egoistiska, självgoda personer som tror sig vara mer för världen?

Jag är noga med att sortera soporna, de har jag med mig från mitt barnhem där soporna alltid har sorterats och de görs i nu.
Jag är inte besatt av de, men så enkelt som att lägga förpackningar, tidning och reklam, lampor osv i en separat påse och slänga dom i rätt behållare är inget jobbigt.

Men när jag sorterar och man ser ner i tillecempel glastunan så kan jag inte låta bli att känna ironi från en del.

Hur tänker man om man har en glasburk/flaska och tar sig tid att slänga den i glassorteringen men låter plåtlocket sitta kvar??

Hur tänker man när man sorterar reklamen och sådär men tar inte av eventuella plast fodral som ibland kommer med tillecempel Ellos, hm, Haléns osv..?

De finns en rad olika liknande funderingar för mig. Men men.. sortera ordentligt eller strunta i de bara..;)

Hej på er!

Ja, förstår ni att i fredags blev Isabella EN månad!

När folk sa att tiden går så fort när den lilla kommit så trodde jag dom, men inte att den skulle gå såhär fort!

Tiden har sprungit förbi mig, jag har precis börjat känna att jag kan röra på mig som en normal människa, fortfarande sträcker jag mig på ett speciellt vis som jag gjorde när magen var ivägen, fortfarande vrider jag mig åt sidan när jag ska nå längst in på diskbänken och torka. Ja, än är den där mentala magen där, trots att jag har gått ner 13 av mina 10 gravidkilon.
Skinnet är lite slappt, men jag har aldrig haft sån stram tvättbräde mage. Men i övrigt känner jag ingen skillnad rent fysiskt sen innan graviditeten.

Isabella har växt nästan 6 cm och ökat 1.1 kg sen hon föddes hon reser huvudet, sträcker ut och " studsar " med benen om man håller henne stående, fäster blicken när du pratar med henne, kämpar envist med att komma upp på armarna när hon ligger på mage, vänder sig från sida till mage och har vänt sig från rygg till mage tre gånger, kämpigt och lite arg men ändå.

Bästa av allt, hon ler och skrattar hela tiden! ?

Jag kan inte fatta att hon är här, hon har trollbundit sin pappa och jag kan inte sluta tjuta hela tiden. Gud va känslorna svallar och bara att se Niklas sitta och mysa eller busa med Isabella gör att ögonen fylls med tårar och tokfia!

Bella sover nu, men när hon vaknat ska hon få mat, sen ska vi gå och handla, om jag orkar så ska jag ta med vår jätte påse med pant också:)

Puss!

Hej på er!

De är strålande väder idag, riktigt varmt och skönt. Jag har dessvärre enorm ägglossningsvärk ( som jag kommit fram till att de är) så jag känner inte riktigt för att gå nånstans så medan tösen och sambon sov eftermiddag så passa jag på att sätta mig i några minuter på balkongen och solbada. Har så himlens ont i mellan åt bara så kan inte riktigt sitta på samma vis för länge.

Jag är jätte trött med, så jag ska försöka sova en liten stund innan tösen vaknar. Hon har börjat sova fyra-fem timmar i rad på eftermiddagen och kvällen nu. Tror att de är för att vi har börjat låta henne sova på mage. Hon är så pass stark att hon kan vända huvudet och lyfta huvudet nu. Så de känns okej, fast hon får inte ha kudde. Utan ligger på madrassen.

Men vi hörs igen!:) puss!

Nio månader har man gått utan detta ontet, detta tradiga, räliga möget.
Nio månader har man varit frii, fri att bada när man vill, sexa när man vill, slippa ofräscheten de faktiskt ger en känsla av och värken, huvudvärken, ömmandet, irritationen, godismissbruket och slutligen svullnaden som under just denna perioden givetvis inte är en svullnad utan du som blivit fet över en natt.

Jag talar givetvis om mensen. Den som ingen kvinna kommer undan, den som alla män tycker lika illa om som vi kvinnor trots att den inte påverkar dom direkt. Utom vårt humör och sexet är väl inte högst upp på " att göra "- listan.

Nu har den inte kommit än, men något nytt har kommit. Mensvärk, i 16 år har jag inte haft mensvärk. Någon gång har de väl ömmat lite dagen innan eller så, men nu kommer de lite kraftigare då och då, som förvärkar är allt jag kan jämföra de med, men så jämförs förvärkar som kraftig mensvärk. Så jag antar att de är rätt.

Men i 16 år har jag sluppit de och sen får jag de efter förlossningen, de kan visserligen vara som ägglossningen gått igång med, för de brukar jag ha ont av och de kan stämma i tiden så att säga.

Ajja, någon annan som haft samma otur?;)

Fasiken va de ska blåsa!
I flera dagar har de blåst nå fruktansvärt, så himla tråkigt för man kan ju inte va ute. Men idag måste jag och pluttan bege oss till apoteket för hennes magdroppar är slut plus snöret. Så jag hade tänkt mig att de skulle bli promenad bort till butiken med vagnen. Men vet inte vad jag tycker om att dra ut henne i detta vädret, åh andra Sudan måste håg ta ut henne förr eller senare idag, för vi måste rasta hunden och de är ju dels viktigt för honom men även för mig för den rundan tvingar mig att gå ut och röra på mig och även ge oss lite friskluft.

Men vi får se, de är inte kallt iaf, de är skönt:) tänkte försöka börja storstäda ett rum var dag denna veckan och sen ska jag börja tvätta vid fyra. Vi får se hur mycket jag hinner med, de är inte hela världen om de inte blir gjort, men man måste försöka;)

Puss!