Jag har aldrig haft något drömjobb, aldrig någon dröm som liten.. Aldrig tänkt att "Det ska jag bli när jag blir stor!"

Inte vad jag kan minnas och inte vad varken mamma eller pappa kan minnas heller. Jag har nog aldrig lagt en tanke på det före gymnasie valet börja närma sig.

Då sökte jag in på Barn och fritids programmet, hotell-restaurang programmet och IV hotell-resturang. 

Jag viste fortfarande inte vad jag ville göra, men jag valde de utbildningarna som jag kunde tänka mig att jag skulle ha kul på och som var bra jobbmöjligheter inom. Då...

Jag kom ju inte in på mer än IV, men när jag hade gåt tpå IV var jag säker på att det va hotell-restaugang programmet. Det bästa som hänt mig, det mest utvecklande året i mitt liv när det gälde skola och sådär och det va också här som jag insåg hur mycket jag trivdes i käket. Jag älskar att skapa, smaka, ge andra en upplevelse, se reaktionen och glada miner. Det är lycka för mig, när någon annan är glad. 

Jag sökte åter igen in på hotell-restaurang programmet när det läsåret var påväg mot sitt slut, sen sökte jag samhäll-kultur med. Jag kom in på samhäll.. men inte mitt första handsval. Tråkigt, men jag ville inte komma mer efter,så jag börja på samäll. Tre veckor in i terminen ringde dom en söndag kväll och fråga om jag ville börja på hotell-restaurang. Mitt hjärta skrek ja, men magen skrek nej. Jag hade inte haft så lätt med vänner osv på grundskolan de sista två-tre åren. Nu hade jag hamat i ett jätte kul ganska stort gäng med tjejer, och jag hade super kul. Jag vill einte riskera att hamna på en skola där mina gamla klasskompisar hick och veta att tre års helvete skulle komma igen. Nej, nu skulle jag tänka på mitt välmående och på vad jag hade. Jag tacka tveksamt och med gråten i halsen med artigt nej och åkte till skolan dagen efter. Jag tänkte på det och funderade fram och tillbaka någon vecka, men sen släppte jag det igen. 

När det visade sig att denna skolan inte var så bra börja jag ångra mitt val, när jag insåg att denna utbildningen inte gav mig någonting på många olika vis, så ångra jag det stort, jag viste att jag skulle kunna göra något riktigt bra av mig själv om jag valt att byta skola. Men jag va rädd, osäker och hade precis börjat bygga upp mig igen. 

Så är det ibland.

jag tog studenten 2008 och viste inte vad jag ville göra, så jag jobba.. 2009 blev jag skriven som vikarie på en grundskola, och sedan jobba jag där fram och tillbaka, blandat med att plugga upåp betyg och en deltids tjänst på hemtex. 2010 bestämd ejag mig för att ta en utbidlning och skolade om mig på handelsprogrammet. Men jag insåg snart att sdet nog var ett onödigt val..

nu har jag jobbat på industri, handel,telefonförsäljning, assistent, café ansvarig, receptionist, gjort en projektledarutbildning, tagit körkortet, bott ensam och bott sambo, osv. Nu efter fyra år som vikarie och många timmar som fritifsfröken, vikarie i klassrummet och elevassistent inser jag att det är nog med barn som jag vill jobba, med busiga barn, i grundskolan, låg- och mellanstadiet. 

Jag tror att jag har bestämt mig för att stadga mig, med ett yrke och borde kanske skaffa mig en utbildning så jag faktiskt kan anställas ordentligt. Jag borde nog det och om jag ska göra det så är det hög tid nu. 

Jag tror äntligen att jag har insett och bestämt mig för vad jag vill bli när jag blir stor. 

Det var för mig omöjligt att veta vad jag ville bli när jag var 15år. Nu tio år senare, har jag nog bestämt mig. :D