Då jag vill att vår dotter ska " vara så söt att man får hål i tänderna när man tittar på henne" som jag uttryckte mig igår till Niklas.

Nu menar jag ju kläder och så, inte att sminka tidigt eller ha överdrivna kläder utan sköna, mysiga kläder och lite söta klänningar. Det är så sött!!

Men jag tycker att barnkläder ska vara mjuka, lätta, färgglada och praktiska. Inte hårt jeanstyg, det lär komma sen. Men första iaf 3 - 6 månaderna så nej, det finns ju byxor som liknar jeans men som är mjukt tyg. Det är väl sin sak:) men inte hårt jeanstyg mot den mjuka, lena huden.

Och jag har iaf glott på allt från hm till laredout, till Ellos till gegamoja till Lindex till boozte där jag slutligen hitta lite kläder som var i starka glada färger och inte bara med stjärnor, rutigt eller randigt. Allt är ju de känns det som eller är det bleka rosa ellerblått med något halvt färgglatt motiv eller någon text med I<3 mom/dad i olika textstilar med något hjärta eller liknande. Allt ser likadant ut:/


Har ni några tips??:)

Hej på er!

Vi var på ultraljud och andra träffen med barnmorska igår. Igår var det mest konsentration på barnet, hur det verka ha det, att den växt som de ska och i rätt mått och vinklar och allt vad det var. Spännande!

Det är en flicka va bm nästan helst hundra på så jag får ha min lilla gulliga sockerbit. Jag är ju sån som själv ofta kläddes vääldigt flickigt och gulligt men är mer en pojkflicka. Så jag vet att även flickan med flätor och rosa hårband med matchande klänning och lackskor kan minsann klämma till dig om hon vill och få skit under naglarna.;)

När vi började och bm skulle mäta huvudet och kolla så allt stod rätt till i ansiktet så höll hon först envist för ansiktet. Men sen fick vi se rakt fram ifrån två små ögon, näsbenet och mun.:) hon ser ut att ha sin pappas put näsa från profil:P

Hon envisades med att ligga i högra sidan ihop klämd och fosterställning. Så bm ruska lite( ganska ordentligt 3-4 gånger) på magen med instrumentet och till slut så behaga madame att sträcka ut sina små ben. Men först kicka hon instrumentet rakt upp.:P hon sov nog..:)

Men sen fick vi se en liten fot och jag kände skillnad på när hon rörde sig och så. Ganska så awesome!

Bm grejade runder en stund och till slut säger hon att dom precis fått en nu maskin så hon ville prova de olika programen om det var okej och vi hade tid och givetvis hade vi det;)

Hon va en fullt frisk och fint utvecklad liten tjej på 18+5 veckor med alla organ på plats och massa vilja redan, så vi fick öka tre dagar på bf. Men vad gör de!

Nu ska jag slöa lite till, så vi hörs sen:)

i ett så kallat civiliserat samhälle.


Sen jag blev gravid har vi pratat om hur det skulle kunna va att uppfostra en pojke eller en flicka, vilka skillnader hade det funnits? Vi är till 99% eniga om allt.
Niklas vill gärna ha en flicka och jag bryr mig inte direkt, vi är överens om att oavsett så kommer vi älska, vårda, skydda och göra allt vi kan för att ge det bästa livet med de bästa förutsättningarna i livet till detta Lill* knyte.

När jag läser och hör om allt i världen men framför allt i landet som vi lever i så blir jag rädd. Tänk så är det en flicka?
Hur skyddar jag henne från allt detta?
Hur ska jag kunna förbereda henne inför allt ont som en flicka kan utsättas för i detta samhället vi nu håller på att röra oss in i?
Någon sorts vilda västern i ett så kallat civiliserat samhälle.
Hur förklarar jag kärleksfullt men bestämt att man måste säga ifrån, stå för sina åsikter. Men om man gör det får man också gå med ögon i nacken hela tiden och räkna med en del hat och hot.

För även om lagen säger yttrandet- och åsiktsfrihet så gäller den inte ute på gatorna.

Och om jag får en son, hur förbereder jag honom på all förtryck, spel som fyller vardagen, att även om det sägs att det ska vara jämnställt fördelat så betyder inte det att det inte är underförstått att när den starka kvinnan bryter samman eller får barn så är det helt plötsligt ditt jäkla jobb att säga till så det står mat på bordet och tak över huvudet när månaden är slut för du är mannen i hushållet. Hur gör jag honom mjuk och älskvärd i en värd där han dagligen måste vara hård och redo att fäktas och hävda sig om det krävs för annars blir han antagligen mobbad eller utfrusen.

Hur ska jag med ett gott samvete kunna föda ett barn i detta samhälle när jag vet att framtiden inte kommer vara ljus om inget händer snart??

Jag ångrar inget och jag vet att vi kommer ge rätt förutsättningar och älska på alla sätt det går att älska ett barn. Men för eller senare kan han eller hon inte sitta fast på magen i en bärsele längre där jag kan feta ner den jävlen som  på något vis skadar vårt barn.

Jag är rädd för vad jag gör med den människan som skulle skadar mina nära och kära som det är, hur ska det då gå med mitt och den jag älskar högre än något annats eget kött och blod skadas?

Det är mycket som rör sig i huvudet just nu.

Jag har nu tagit mig in på säsong 6, efter kanske tre månader. Jag tyckte att de två-tre första säsongerna var roande, bra till och med. Men det har spårat, det är en jäkla soppa och det är som ett jäkla internäktenskap mellan alla. Skulle en sjukdom hamna i någons fiffi så kommer det spridas som en löpeld genom sjukhusets alla anställda. ( vilket mer eller mindre har hänt)

Jag tycker vist att serien är värd att se hellre än testbilden. Men all den hysterin och hyllning som serien fått, det vet i fasiken..

Så ska vi äntligen på de efterlängtade ultraljudet!!

Som vi har längtat sönder oss i 8 veckor!
Men nu äntligen så är det dags och jag kan inte förstå att tiden har gått så fort och ändå så sakta!

När vi skrev in oss så kändes det som en evighet till vi skulle dels få se vår lill* plutt, men samtidigt kändes det som att vi hade ofantligt mycket att fixa och farligt kort tid på oss. Det är konstigt hur dubbelmoralisk man kan känna sig när det gäller tid.

Vi har funderat, gissat, och haft diverse teorier. Vi har total vägrat och vilt protesterat när vårt Lill* liv blivit kallat för hen och vi har förundrats över hur en del har uttryckt sig och betet sig runt situationen.

Jag har försökt äta kakan och ha den med genom att trots illamående, känslan av kronisk trötthet och ömmande här och där beget oss ut och försökt umgås som vanligt folk. Men det är svårt när kroppen inte orkar och värre lär det väl bli. Men nu struntar jag i det. Folk får gärna komma hit, men orkar jag inte gå så får det bli en annan dag.

imorgon är första och sista dagen som vi får se vårt Lill* liv innan födsel om det inte anses behöva hållas lite koll av någon anledning. Andra Ul i mitten på tredje trimestern är inte längre självklart utan nu får man bara se barnet en gång under graviditeten om man inte har anledning till att kontrollera utvecklingen eller om man betalar det själv och då blir det inte i Landskrona.

Det känns konstigt, men om det känns fel eller så då gör dom givetvis ett extra och kollar hur barnet har det. Men ja..

Iaf, äntligen är ett av delmålen nådda!:)

Hejsan på er !

Idag gick vi in i vecka 19. Det är helt galet!

Tänk nästa vecka når vi halva tiden, fast jag tycker att tiden går väldigt sakta. Men samtidigt så känns det som att det går så otroligt snabbt, många säger att när man kommer till mitten av tiden så går man över en tröskel typ och det går fortare efter det. 

Jag tycker inte att jag är så stor, jag känner mig lite tung nu, har börjat göra. Man känner ju att där är extra vikt och så. Men inte så att det känns jobbigt och inte så där otymplig och jobbigt. Men jag är ju bara i vecka 19 som sagt så det kommer säkert det med ;)

Jag kollade tillbaka på bilderna. Vi började ta bilder i Vecka 10. Sen har jag försökt ta var vecka. 

Vecka 10                Vecka 15            vecka 18            vecka 19, Idag.

Magen börjar bli mer rund "hela vägen", det känns att det trycker uppe i mellangärldet i mellanåt och jag får ta lite tunga andningstag i mellan åt som för att få "extra" syre. Ligamenten och fogarna gör ganska ont om morgonen. Men upp och röra lite på mig så lättar det, ligamenten ömmar hela tiden mer eller mindre, men det lindrar med en varm handduk eller om jag står framåt lutad och gungar med höfterna och samtidigt slappnar av. 

Jag tror ju stenhårt på att om jag håller mig lugn och harmonisk och gärna skojar, busar och har kul under graviditeten så blir det ett glatt och harmoniskt barn, precis som om man försöker hålla sig lugn och harmonisk under förlossningen. Lätt att säga kan ni tänka, men man får ju göra det bästa av situationen.

Nu blir det lunch, i kväll blir jag fin i håret och umgås med Bästa Anna  medan Sambon jobbar =)

<3 

Jag blir ledsen, besviken, orolig, osäker och arg.

Var dag visas det artiklar om fler flyktingar som ska eller nyligen har anländt till Sverige, var dag kommer det nya statestiker om diverse saker, var dag försöker media skriva att svenskar har gjort något avskyvärt och sen visar det sig att det inte ens är svenskar, en del gånger inte ens svenska medborgare. Min tanke är ofta att dessa problemen hade inte funnits om lagarna och straffen hade varit hårda, tydliga och inga gulligull med någon oavsett var man kommer ifrån.
Tacksamheten från dem vi hjälper är väldigt liten, ibland ingen alls. Vi hade aldrig fått samma hjälp och förmån i deras land och Säg nu inte att det inte är sant. För det vet du att det är.

Jag säger inte att hjälp inte ska finnas, men hur ska vi kunna hjälpa andra när vi inte ens kan hjälpa oss själva??
Vi förstör vårt land, förstör vår välfärd och förstör våra yngre generationers framtid. ( oavsett etnicitet)

Säga vad ni vill men minst hälften av brottsligheten, i synnerhet sexuellt förknippade brott hade försvunnit om vi stoppat invandringen eller åtminstone minskat den radikalt nu och ett par år framöver.

Vad tänker du när du med en mamma, syster, mormor/farmor, väninna, dotter, moster/faster, syster-/brorsdotter eller liknande dagligen läser om utländska män som i grupp om 3,5,7,10 och ibland fler har brutalt våldtagit en kvinna, flicka, tjej, tös???

Jag vet att det inte bara är utländska som gör detta,men det är majoriteten som är utländska som blir tagna eller hur?

Det är mer än hälften som är utländska i våra fängelser och det är många som har utländska rötter som inte längre vill förknippas med sina landsmän. Sorgligt och jag känner verkligen för dessa människor!

Sen vet jag att svenskar inte är oskyldiga små lamm.

Frulle!
Magen vill ha mat och jag orkar inte resa mig riktigt än. Men snart om några minuter så ska jag gå upp.:)

Fredag höre ni!
Inte för att det gör någon skillnad för mig, men fredagar är ändå speciella. Det är mysdag, umgåsdag, snart fridag, göra vad man vill om några timmar-dag. Ja, ni fattat;)

Jag ska städa och fixa lite, vid halv fyra får vi besök. Sen blir det nog en lugn fredagkväll. Fredagar är ganska lugna för vår del, händer det något så gör det det isf på lördagen och kanske på söndagen.

Men som sagt, fixa lite idag:)