Morgonstund har guld i mun har jag alltid fått höra. Nu i början på våren när det är för kallt för bara tjocketröja på morgonen, sådär härligt skönt och på nytt födande på dagen och kvällen är någonstans där i mellan då måste jag hålla med.

Då önskar jag att man hade en trädgård, så jag kunde smyga ut med en kopp te i handen och Diablo vid min sida och bara ta in morgonen lugna sköna känsla medan han strossar runt i trädgården.

En av anledningarna till att våren och sommaren är min favorit tid, framför allt våren, april och maj är utan tvekan mina favorit månader. Vintern börjar ge med sig, det är knoppar och nya växter, ny födande kommer och det känns fräscht, oskuldsfullt och hoppfullt. Människor är hoppfulla, ny energi kommer och vårkänslor infinner sig. Djuren har härliga vårkänslor och det känns som när korna släpps på sommarbete och hoppar runder som tokiga, har ni någonsin sett de? Det är helt underbart att se.

Även om jag har otroligt mycket oro och ängslighet inför allt som komma skall så är jag ju givetvis jätte glad och det fram emot att få träffa vår lilla. Men just nu känns det som vi mest har motgångar eller ja.

Det är inte rätt heller, vi/jag har en motgång och det är min a-kassa. Hade dom bara kunnat sluta tramsa sig, hålla på att dra ut på min utbetalning och ha regler som går emot varandra då hade allt varit frid och fröjd. Men tack vare dom så kan jag inte njuta fullt ut av graviditeten. Det har varit många dagar som slutat i tårar och det tar på krafterna. Jag frågar, ringer, skickar papper av olika sorter, jag har ringt så ofta till min konstant att hon nu mera känner igen min röst och tack och lov för att hon är tålmodig för jag känner mig lika dum var gång. Jag mailar och ringer min handläggare på a-kassan och hon försäkrar att nästa torsdag då ska jag få mina pengar. Men nästa torsdag har hon hittat på en ny ursäkt för att det inte kommer.

Jag vill bara få det i rullning igen, så är allt som sagt frid och fröjd och jag kan slappna av igen. Men just nu är det närmre till tårar än skratt och det är fel. Tur att sambon<3 håller hoppet uppe och är tålmodig. :)

Idag åker vi ut och blir bjudna på middag hos mina föräldrar och jag ska försöka suga åt mig varje solstråle som jag kan komma åt. Kanske oron och stressen lägger sig ett par timmar.

Ha en jätte bra dag!
Puss