Nu för ett år sedan var jag helt väck på KK i Lund. Jag hade gått lite för hårt på lustgasen och om knappt en timme berättar dom att jag är fullt öppen och vi väntar bara på att lilla fröken ska behaga komma.

Jag har skrivit, pratat och berättat om denna natten så många gånger, jag blir aldrig trött på de och jag är fortfarande imponerad över vad min kropp klarade av,vad jag och N gick igenom och vad vi fick ut av de och att de har gjort oss ännu starkare.

Den kvällen vid 18.30 när N kom upp efter en snabb runda med hunden och jag säger " vi måste åka in,Cicci är påväg" och blicken av oro, förväntan och beslutsamhet som han gav. Tre förvärkar senare sitter vi i bilen och gör vår längsta, smärtsamaste och skumpigaste (kändes de som) bilresa någonsin.

De sista jag hör innan dörrarna på Kk stängs bakom mig är Cicci, som är Ns moster säga "sofie! Nu händer det. Nu blir du mamma!!" och jag mitt i en värk tittar hoppfullt, koncenterad och ler mot henne säger något och går vidare in och Ns hand fångar upp min. Aldrig har jag känt mig så stark, trygg orädd och längtansfullt.

Dygnet därpå skulle förändra mitt liv, min värld. Den världen jag hade när jag vankade in på Kk, den var förändrad när vi tre dygn senare gick ut och möte två stolta, försiktiga och förväntansfulla morföräldrar vid ingången och kom ut tre istället för två.

Sliten, trött, öm och ny på det här med barn vankade jag fram, inte mycket för världen. Men de lilla livet som hängde tryggt i sin bilstol på sin morfars arm, de lilla bultande hjärtat och små händer och klara blå ögon skulle jag göra allt för.

Den världen jag var i, var helt annorlunda, helt olik den som jag var van vid.

Och idag är det ett år sedan dom ropa ut i förlossningsrummet

SLUTA KYSTA SOFIE, DU KAN SLUTA HON ÄR UTE!

och tillslut hör jag Ns mjuka röst säga "sluta älskling,hon är ute." och i samma sekund som han pussar mig i pannan, känner jag en varm liten kropp på min mage och möts av de vackraste ögonen jag någonsin sett.

" 05.01 den 21 juli 2015, en frisk liten flicka är född, grattis"

En mening som jag aldrig kommer att glömma.