Sitter med en kopp te i ena handen och Tv:n på så låg volym att det nästan är ohörbart.
Hunden ligger vid mina fötter, sambons tunga andetag hörs från sovrummet och i mellan åt hörs ett mummel följt av smaskande från dotterns rum.

De är lugnt och fridfullt, just här i vår lilla trea är vi alla fyra säkra. Varma, skyddade och vi har en kärleksfull familj, hårt skyddad dotter men jag vet att jag måste gå ut om nån timme och gå kvällsrundan med vår hund. Jag går gärna med honom, men jag gillar inte att behöva göra de nu, på kvällen, ensam, jag gillar inte att gå ensam nån gång. Men de känns säkrare när hunden är med. Han har flera gånger visat att han är pålitlig och jag skulle göra mitt allt för att skydda oss båda om något skulle hända.

Det är konstigt hur mycket som hänt i denna fina staden som förut var en stad som jag var orädd för, jag var mörkrädd, är väl i nu och jag blev glad var gång jag såg att de fanns någon i närheten. Nu är jag mest nöjd om där inte är nån alls.

Det har gått så långt för mig att jag föra veckan tvivlade på om jag faktiskt vågade gå ensam med vagnen utan hunden ner till stan och lämna papper mitt på dagen. Jag känner hur jag får adrenalinpåslag var gång någon går mot mig och framför allt om de är någon av motsatt kön och utländsk. Jag vill inte känna så och jag vet att det är fel att dra alla över en kam. Men min kropp har låst sig i något sort försvarsläge.

De blev mest tydligt i torsdags när jag skulle till optikern vid nio på morgonen. Istället för promenad ner medan sambo och dotter blev hemma så blev de ist bilen ner. De va fortfarande lite mörkt och jag va tidig. Jag gick till andra sidan gatan för att hämta en metro och mötte på vägen dit tre killar i min ålder kanske något år yngre, dom titta på mig men sa inget. Jag gick i försvar direkt och byte sida på väg tillbaka, jag såg att dom hade stannat och titta på mig och sa något till varandra och började gå mot mig. Jag la ena handen i fickan, satt nycklarna mellan fingrarna, adrenalinet pumpa till tusen och i mitt huvud tänkte jag " ett finger, lägg ett finger på mig så jävlar i de ska ni dö" de tre killarna kom närmre och en av dom sa till slut ursäkta på dålig Svenska, mm mumla jag sammanbiten.

" var ligger detta" säger den andra killen på svensk-engelska med brytning men fullt förståeltigt och visar mobilskärmen mot mig.

Min första tanke va att inte en chans att jag tänker titta ner. Men de två andra som inte höll i telefonen tog ett steg bak och log och killen med mobilen säger osäkert " Capio?"

Jag slår en blick ner och ser att dom visar en sida från Eniro där Capio city klinik står. Dom vill bara veta var det ligger. Jag pekar i rätt riktning och säger rundellen där borta. En av grabbarna lyser upp och säger " Albins!?" Ja! säger jag och han skrattar och puttar på sin kompis och säger något som jag inte förstår och kompisen ler och säger " han har sagt de flera gånger men jag trodde de låg vid gina" på halv kass Svenska.

Så svarar jag " de gjorde det för några månader sedan" och nu har jag börjat släppa nycklarna i fickan. Dom tackar för hjälpen och går iväg. När jag tar upp handen inser jag att jag blöder i handel efter att ha tryckt så hårt med nycklarna.

När jag börjar gå mot optikern känner jag har jag börjar skaka, adrenalinet släpper, så dum jag känner mig. Dom ville fråga om vägen. Men hur skulle jag veta det? Dom viste inte att jag va redo att trycka min nyckel i deras ögon så fort de närma sig mig, dom ville bara komma till läkaren i tid.

Detta fick mig att inse hur hårt påverkad jag är av allt som händer just nu. Hade jag haft vagnen med mig hade jag förmodligen blivit aggressiv innan dom hann prata med mig.
Men det är en hemsk känsla att bara för en bunte idioter beter sig så åker tyvärr alla i samma grop tills motsatsen är bevisad. De är inte rättvist, de är säkert fel av mig att reagera så enligt många, jag väljer ju inte mina känslor och det är inte så jag vill ha de heller, men de blev så tydligt för mig just då.


Ett val vi sedan länge gjort är enklare än på länge, men det är en bra bit kvar tyvärr.

Go kväll!

Imorgon börjar sambon på sitt nya jobb, jag är nog mer nervös än honom och jag fick höra " va e de med dig!?" För att han tyckte att jag gulla och fråga " va e de?" hela tiden.
Jag låter löjlig nu, men hans klocka ringer 04.50 och ska iväg 5. Sen tåg, sen buss och är framme runt 06.30 Ungefär 1.5 timmes pendling. Jag tycker så synd om honom, jag önskar att jag hade kunnat typ låna ut mitt körkort till honom. De hade förkortat resetiden med 1 timme!

Men han verkar inte bry sig alls och är bara jätte glad över sitt jobb. Det är jag med givetvis, så glad för hans skull!
Men tvi för att pendla!

Men iallafall, så imorgon är första gången som jag är mammaledig på riktigt;)

Både tösen och gubben min sover sen vid halv nio, jag ska snart valla hunden sen ska jag nog också gå och lägga mig.

Grejen är att jag skulle skriva några inbjudningskort men den här jävla pennan är värdelös.Så de får bli en tur till stan imorgon och köpa en annan.

Sov gott!

Hej på er!

Vi lämnade tösen hos mina föräldrar igår för att slippa riva upp henne kl halv sex i morse.
Vid halv sju ringde klockan och upp och iväg. Sambon var på intervju klockan åtta, så körde jag honom.

Hela kvällen igår låg jag i soffan och vänta på att hon skulle kalla. Men hon ropa inte, jag viste inte vad jag skulle göra. I morse saknade jag henne till tusen!

Så fort intervjun va klar körde vi till mina föräldrar, åt frukost med dom och gjorde oss redo att köra. När jag skrapa rutorna så ringde de till honom.

Han skulle komma och skriva kontrakt om två timmar!!

Så några ärende sen hem ut och gå med hunden, mata tösen och vidare.

Sen har vi bara slappat. Nu ligger tösen och sover på min bröstkorg och ska snart lägga henne. Sedan blir de kaffe och glass:)

De är en bra dag idag, de va fantastiskt att se hur glad mitt hjärta blev när han lagt på.
Han sluta inte le på flera timmar, de va fantastiskt!!:)

Bella somnade vid åtta, så jag passade på att sova lite till då. Tänkte inte sova till nu dock!

Vaknade av att Bella lekte(drog) mig i håret, tur att jag inte är ömhårig, synd för alla andra när hon drar i deras hår. Jag tänker ju inte på att säga till henne från de stör mig.

Men, nu ska vi upp och äta lite, kl tolv ska jag börja tvätta, sen ska vi ha myskväll med syrran ikväll. Ska försöka hinna städa undan lite här hemma med, jag fattar inte hur vi lyckas stöka ner så jäkligt över nån dag bara!

Men som någon en gång sa, bor man trångt så är de alltid rörigt oavsett vad man gör.

Ses sen,)

Go morgon på er!

Bella somnade vid nio igår, yay!
Hon vaknade vid 22 och ville ha mat, kvart över sov hon med flasknappen i mungipan.

Hon sov oroligt i sin säng, så Niklas bar in henne till mig sen sov vi gott ganska direkt efter. Men, hon har fått min pappas gener när de gäller sovande. Så nu är hon klarvaken och sprallar på golvet.. hon väckte mig vid sex och ville ha mat som vanligt, men hon brukar somna med flaskan i min typ.. inte idag.

Så..macka, choklad och börja dagen antar jag, de va inte såhär jag hade tänkt mig. Men jag är glad över att jag gick och la mig ganska tidigt!

På ett dagis som jag jobbade på blev jag osams med en pedagog för att jag gav den mackan som var tänkt till mig till ett barn för att han inte var mätt på sin macka och klöcktes när jag bad honom smaka på ärtsoppan.

Pojken sa flera gånger till pedagogen och slutligen till mig att han inte tyckte om de och jag sa okej, men prova lite ändå. Som jag blivit tillsagd att göra.
Pojken trugades och han klöcktes tillslut. Jag tappa tålamodet drog undan tallriken och skeden och skickade fram min macka.

Jag åt inte ärtsoppa när jag var liten, jag åt inte rotmos eller tyckte att fläsk med potatis och löksås var någon hit heller. Nu äter jag mer än gärna de alla tre. Barnens smaklökar är inte redo helt enkelt, det är ett par gånger som jag har sutit på jobb med små barn och när matvagnen rullat in här jag bitit mig i tungan och rättat barnen att mat inte är äckligt och tvi gåt mig äta något jag aldrig skulle serverat ett barn..inte mig själv heller...i en del fall inte ens hunden.

jag fick senare höra att jag agerade fel.
Men helt ärligt, om Kidsen inte tycker att det är gott så ska dom få slippa de, tids nog lär dom sig äta de..eller inte.
VEM BRYR SIG!?

De debatteras frisk om huruvida man ska ha overall på när man har barnet i bilstolen eller ej. Jag har aldrig hört om det tidigare och aldrig sett någon köra med sin lilla grabb eller tös utan vinterkläder på i minusgrader, inte i kallt väder över lag.

Jag skulle aldrig få för mig att sätta mig i bilen utan jacka bör det är snorkallt ute och där med i bilen heller. En del tycker att man slå ha bilen på till det blir varmt i bilen. Men ska man då stå utanför med barnet i vagnen eller famnen till bilen är varm?

Hur miljövänligt är det?

En del anser att man kan ha en tunn overall och sen filt på i bilen eller att man drar på den till bilen, av med den i vagnen och in med barnet i bilen och sen tvärt om när man ska av. Hur skönt är det för den lille krabbaten att sättas i en iskall bilstol efter att ha varmts gott i sin overall.
Så jäkla idiotiskt!

Och anledbingen till att man inte ska ha overall på är för att bältet inte sitter ordentligt och spänt, men helt ärligt är man så dum att man inte fattar att man får ju spänna renarna så de sitter ordentligt och spänt mot värnet och inte ha de löst bara för att de har ytterkläder då ska man nog lägga nycklar och körkort åt sidan. .

Om vi skulle hamna i en olycka där vi inte kan få hjälp direkt så sitter alltså min dotter och kanske fryser ihjäl ist, för vid en olycka tänker inte jag lyfta upp henne från hennes nacke och rygg är kontrollerad och tänk så är inte jag i skick att kunna lägga en filt, min jacka eller något sånt över henne. Då fryser hon och kan få livshotande komplikationer för detta, hon kan i värsta fall dö om inget annat så av komplikationer.

Om vi hamnar i en olycka vill jag att hon ska vara varmt klädd, hårt satt i stolen och dessutom ligger de alltid filt och diverse bra att ha saker i bagaget.

Aldrig att jag skulle sätta henne utan varma kläder i bilen. De är ju bara löjligt att diskussionen ens finns!

Den 1 oktober matcha vi varandra med rosetter på huvudet?

3 okt. Jag hittade koffeinfritt snabbkaffe och de ska jag köpa hem igen så fort de går!

Bella började räcka tunga om man räckte mot henne, denna kvällen hittade vi henne såhär.??

20 okt och Bella fortsätter att öva:)

Jag gick ner 6 kilo första månaden på herbalife och jag börja sälja och älskar de!!

28 oktober va Bella med vid middagsbordet första gången. Så mysigt!

Bella fortsätter vara Bella?? 15 nov

Dom klippte gräsmattan utanför vårt fönster vid halv nio på morgonen den 8 dec

16 dec kom december kom de upp en grann i lägenheten.

23 dec va mamma och jag och shoppade, sen va de julfirande med sambons sida

Bella fick vaccineras den 28 december. Ingen större reaktion, lite gnällig och hängig mot kvällen bara.

Jag skulle spika fast internetkablen..insåg att hälften av listerna inte va spikade..

13 minuter mellan bilderna den 29 dec

31 dec lämna vi min gamla lägenhet.