Jag ligger med magen i vädret, äter vaniljbullar, dricker vatten och funderar.

Det värker i tjejmagen ( som sambon kallar de) ömmar lite här och där och emellanåt tar hon ett par varv i magen och de känns som hon möblerar om där inne;)
Men de gör inget, hon kan sparka, trycka, dra och slita och jag kommer ändå att vara nöjd.

För ett år sen hade vi inte varit tillsammans i mer än ett halvår år, ändå hade vi varit sambos i Strax över 6 månader, planera vårt liv ihop och inget har varit så naturligt och självklart som de känts sen första gången vi bara va.

Aldrig någonsin hade jag tagit den galne jäklen på allvar som. Hade påstått att han skulle bli min framtid, fadern till mina barn, den som ger mig ro i kroppen bara av att skicka en smiley per sms. Jag menar, en smiley!

Men nu är de strax över två månader till vi är beräknade att få träffa vårt första barn, vår dotter.
Strax efter de här vi årsdag på förlovningen och bara någon månad efter det så har vi två års dag på vårt förhållande och samboskap.

Inte ett fiber i min kropp tvivlar på oss, varje liten cell i kroppen känner kärlek för bara honom och även om det är nervöst att bli föräldrar, förändringen och utmaningarna som kommer med en till familjemedlem som bara kan räkna med oss och vi måste vara ett team.


och förlossningen.
Jag vet att kroppen har en naturlig instingt och vet vad den ska göra och så länge jag vet att han stötar och står vid min sida så ska jag göra allt för att vår dotter ska komma ut med ett brak och förtrolla oss och våra nära och kära.<3

Jag vet inte om det är hormoner, trötthet eller vad det är. Men de känns som lugnet före stormen i hela kroppe. Och det känns helt okej :)

Idag är en riktig lat dag. Jag har inte gjort något vettigt, plockade undan lite i stora rummet, duschat och tvättat håret, gjort våfflor till mellis och jag tog faktiskt morgonrundan med hunden.

så fort liten börjar fara runt så är de som om jag får ett sömnpiller och blir jätte trött, enda gången jag störs är när hon har hicka, vilket hon ofta har på natten. Vilket gör att jag sover dåligt på natten för hennes hicka, magen som gör att allt är obekvämt, jag sover bäst på vänster sida,,men har ont i fogarna där så jag vaknar efter en stund och ajjar och ojjar mig tills jag har vänt mig. Oftast kan jag sova mig igenom natten utan att behöva gå upp och kissa eller så, vaknar jag så är de mest " i nattmössan" dock.

Bröstvårtorna har börjar göra skit ont igen, kan knappt göra dom i mellan åt. Än läcker dom inte, men dom är nog i en växaperiod igen. Jag har börjat få ont med nån timmes mellanrum i nedre delen av magen sen igår kväll, men jag tror att de är ligamenten och fogarna som får stryk nu när hon rör sig så jätte mycket flera gånger om dagen.

Dom säger att mycket händer med kroppen nu och de får jag ju erkänna. De gör de verkligen!:)

Go morgon kära ni!

Ja, jag är vaken iaf. Ligger i sängen och känner hur liten hickar och dundrar på i magen, börjar bli riktigt hungrig så ska snart gå upp och göra frukost till mig.
Anledningen till att jag egentligen är vaken är dels för att jag vaknade av sambon som va uppe på toa, men har även ställt klockan på tio i sju då det någon gång mellan sju och tolv ska komma en snubbe och mäta upp vår bänk i köket, vi ska få den byt och ny färg på skåpen. Snacka om att de behövs och jag blev så glad att dom redan hörde av sig ( efter en ve ja av beställningen) då de har tre månader på sig innan de måste vara färdigställt, men vi skrev som önskemål att de skulle vara klart plus bytet av matta i sovrummet i mitten på juni då vi väntar tillökning. Känns skönt och härligt att förnya och fräscha upp de, det dras på fonden till lägenheten så vi behöver inte lägga ut något själv. Dock är de ju våra pengar ändå, fonden är pengar som dras från hyran var månad.

Iaf, vi ville ha gjort de innan lillan kom och hinna lufta ut eventuell färgånga och sådär och även hinna inreda sovrummet och så i lugn och ro. Blir jätte fint ska ni se!:)

Men nu börjar jag bli illamående av hunger och lillans studsande så nu får jag upp och äta lite, ha en bra dag!:)

En debatt har pågått under dagen om amning. Huru vida det är en självklarhe. Eller eget val eller om det är egoistiskt att inte göra de.

Jag kan väl tycka att om man kan och har mjölk så bör man försöka och köra på så länge det känns okej, man kan ju pumpa med. Men känns de inte okej så nä, då är de nog bäst att låta bli.

För mig personligen så är det en självklarhet att amma iaf 6 månader. Om jag kan, egentligen finns inte de sista nämnda för mig. Jag vill amma så länge de går och känns bra och barnet vill. Jag tror stenhårt på att bröstmjölk är de nyttigaste och bästa alternativet.

Men finns de ingen mjölk eller barnet inte vill/kan då finns de ju inget att göra och jag anser verkligen inte att man är en sämre mamma för de.

Men som sagt, för min del så är de en självklarhet att man ammar om det finns mjölk, iaf de första månaderna och sen tycker jag Max nio månader och jag personligen tycker 6 månader räcker, sen känns barnet för stort, då kan han/hon ju äta puré och de är nog viktigt att magen och barnet vänjer sig vid de i tid med. De är ju individuellt. Men ja.

Men idag slog tanken mig. Tänk så kan jag inte amma???

Tänk så finns de ingen mjölk, tänk så tar den slut efter bara någon vecka, tänka så vill inte babyn ta brösten osv. För mig känns de verkligen viktigt att de går.

Hej på er!!

Jag har faktiskt precis rest mig från sängen. Jag vaknade vid tio och tog frukost och åt i sängen framför Tv:n. Sen blev de att jag stanna där, gick upp och duschade nu, har sovit så jäkla dåligt och drömt massa konstigheter samt vaknat av art jag legat obekvämt eller att liten för väsen.
Känner mig allmänt omotiverad:)

Men ska ge mig på en sats bullar hälften vanilj och hälften kanel Tänkte jag och sen ska jag städa i köket för imorgon kommer dom och mäter bänkskivorna:D

Idag går vi in i vecka 31, galet så fort tiden går nu. Jag misstänker att fram till typ 35 kan jag nog hålla modet uppe men sen tror jag att min " tiden går snabbt" tanke kommer försvinna..:P

Magen har över bara några dygn exploderat typ, jag är inte så stor egentligen. Men jämför man med hur jag brukar se ut så är jag ju stor nu och bebismagen har ökat i flera cm på typ ingen tid!


Status då.
Jag känner bebisen flera gånger om dagen och jätte tydligt, hon hickar jätte mycket och ofta med. Just nu är jag jätte trött hela tiden och det har nog lite med min pollenallergi att göra med. Men bortsett från ont här och där och sammandragningar med jämna mellanrum så mår jag precis som vanligt:)

Jag hade ökat 3.7 sist vi va hos km och det va den 27 tror jag. Inte säker, men cirka Två veckor sen va vi där. Jag tror att jag har ökat ett eller två kilo till faktiskt.
Inga tecken på bristningar trots mycket slarv med oljan, tar den om jag minns annars så ja..då tar jag inte.. är inte så mycket för att kleta på mig grejer, deo och parfym räcker:P

Så än är de lugna gatan och modet på topp;)
längtar dock som en tok efter att få dra fram hennes grejer och bädda sängen och sånt!:)


Skötväskan börjar kännas klar med. Ska ta ut lite ombyte dock, men de görs under arbetet isf, beror på när hon vill komma ju..
Puss!

Hej på er!

Ja, idag är det 70 dagar till BF. När första siffran ska ändras ett steg ner så känns de så skönt!
Just nu kör jag tiodagars race. Jag tänker på den där första siffran bara, för att de ska kännas att " åh, tio dagar till har gått!" Sen har jag ju ny graviditetsvecka som också peppar var onsdag. Man måste göra något sånt här för annars blir man helt knäpp!
Framför allt nu mot slutet, men tänk så snabbt tiden har gått. Ändå kändes de som om vi aldrig skulle nå målet när jag va i typ vecka 25-27.

Men nu bollar hon runt flera gånger om dagen och jag har börjar lära mig mönstret riktigt bra, hon är verkligen vaken oftare nu och det är inte små buffar utan tryck, knuffar och sånt. Än har hon inte fått in någon femetta i revbenet så direkt. Dock lite obehagliga knuffar och trycka huvudet upp mellan revbenen.

Nu tror jag dock att hon har lagt sig till rätta för de känns annorlunda i magen och det känns mycket nere vid blygbenet och tjejmagen så att säga.

Dock har de varit många saker som ingen berättade för mig eller som jag läst innan, ändå verkar folk vilja berätta om både de ena och de andra och tydligt med en " fan ta dig om du har en bättre och lättare graviditet än mig"- min berättat att

Ett- " du har kanske bara mått lite illa i två veckor under 15-17 men vänta du de kommer." Än har jag sluppit och jag tror faktiskt att de blir borta. Jag tror att jag mände detta för ett par veckor sen med.

Två- ingen berättade för mig att trots att du går från toaletten nu och har kissat och tagit God tid på dig för att verkligen tömma blåsan så kan du ändå utan förvarning bli panik-kissig utanför dörren och i värsta fall läcka lite när du försöker böja dig fram och dra upp trosor och byxor.

Tre- Alla berätta hur tunt, spripigt, skadat och hemskt håret blir, mitt är fortfarande starkt, tjockt och vackert. När jag säger de så kommer " vänta tills du ammar" Och ett flin.

Fyra- Att de finns bitterfi**er överallt och anmatörpredikanter och köksbordpsykologer ( som min kära moster så vackert uttryckte sig en gång) överallt. De vet och viste jag. Men aldrig har så många tyckt, tänkt och anse sig ha rätten till att dela med sig av diverse hemska historier, påhittade regler, dramatiserade " om du känner så kan de vara...." Alltid negativt dessutom.

Gruppen jag startade har varit fantastiska på att peppa, lugna, tipsa och dela med sig av både bra och dåliga historier men ändå hela tiden påpekat att de utgår ifrån sig själv och inte bete sig illa för att någon har en annan åsikt eller liknande. Massa kramar till er Och jag tackar från mig och de andra förstföderskorna i gruppen för all hjälp och tips osv som de andra mammorna med tidigare erfarenheter har givit!

Fem- att det faktiskt kan göra förjävla ont trots att du ligger rakt upp och ner och chillar. Alla sa till mig att om jag bara vilar så är de lungt, men jag insåg snabbt att jag har ont oavsett och en del har de. Mitt har gått i vågor, nu har jag haft cirka 3-4 veckor där jag har haft ganska mild ömmande.

Men de verkar som om de börjar bli värre, nu känner jag dock att det är okej, för nu kan, får och ska kroppen börja förbereda sig och träna på riktigt. :)
nu känns de som om de är bra att de ömmar och drar lite här och där:)

Vaknar av att solen strålar rakt in i ansiktet på mig och en ömmande känsla i nedre delen av magen. Misstänker att de är ligamenten, de känns vid äggstockarna så..
Har väl legat konstigt eller likadant för länge:)

Idag kommer mina föräldrar hem, ska hämta dom i eftermiddag, skönt när allt är som vanligt igen, jag unnar dem verkligen att åka iväg och gotta sig med jämna mellanrum, men jag unnar mig själv också lugnet och vetskapen om att dom är hemma. Det är skönt:)

Nu ska jag göra lite frukost, jag hungrar ihjäl snart, så frulle och slöe en timme sen iväg och fixa:)

Jag går och hoppas att min bovärd ska ringa och ta mått osv så dom kan börja fixa lägenheten så jag kan få dra upp sakerna till bebis, men de tar nog några veckor till..:/
Hoppas bara att hon inte kommer innan det är klart!

Puss

Go kväll på er!

Idag blev de fläskfilé i ugnen som har legat i marinad hela dagen, potatisgratäng, sallad och kall bea och vitlökssås. Mums va gott de var!

Åt dock så mycket så både jag och lilltösen i magen fick hicka:P

Men, nu är det diskat och undanplockat i köket och maten är nere. Så nu sitter jag och glor på tv och ritar lite. Skönt att koppla bort huvudet ett tag:)

Jag har som sagt haft himla ont idag, men har ändå fått mycket gjort känner jag. Jag skulle vilja komma lite mer igång med lapptäcket, men jag har kommit av mig lite med de. Jag vill inte sy när jag inte har inspiration, då låter jag hellre bli och inväntar inspirationen igen:)
Det är ju inte någon panik, hon lär ju knappast behöva de direkt:)

Puss!