Marie

18 januari 2017 14:08

Har jobbat många år på barnakuten och det som tjejen beskriver i sin kommentar hade utan tvekan lett till en polisanmälan och socanmälan från barnakuten oavsett om de sökte för nåt annat och det bara råkade komma upp. Hade det sen bekräftats av syskon eller via erkännande hade de omedelbart blivit fråntagna vårdnaden i väntan på utredning. Sett det för många gånger tyvärr! ALLT våld mot barn är förbjudet enligt svensk lag oavsett vad man som förälder tycker är ok.

Sofie

18 januari 2017 19:51

Jag tycker inte heller att de är ok att bruka våld på barn , inte någon alls givetvis. Men om ett barn får tillsägelse och man går fatt barnet och tar de i armen för att få de att stanna så är de ingen misshandel. Om jag hade fått höra att ett barn blir lagd över knäet och på bar rumpa blir daskad , slagen då hade jag definitivt reagerat. Helt klart.
Dock anser inte jag att man misshandlar någon för att man tar ett barn i armen.

Marie

18 januari 2017 20:26

Klart det inte är misshandel att dra ungen i armen. Alla föräldrar kommer förmodligen uppleva dagen då de måste dra en strikande unge efter sig som inte alls vill följa med :)

Sofie

19 januari 2017 00:36

Precis min poäng, men jag formulera de nog grövre än jag mena. Självklart är inte aga okej. Jag mena att man handlar ofta fysiskt när man är rädd att barnet eller personen kan skada sig eller få en onödig konsekvens.

Självklart ska misstankar om misshandel anmälas. Hellre en extra koll än ingen alls.

Johanna

9 februari 2018 16:46

Hej igen!
Jag vet inte om du kommer ihåg men jag kommenterade ett inlägg på din blogg den 17/1 förra året. Nu kommer jag med den efterfrågade återkopplingen 😊. Anledningen till att det dröjde så länge innan jag svarade har två skäl. Först så när jag läste ditt svar på min kommentar så kännes allt bra, men sen så kom det kommentarer från andra som gjorde ett redan känsligt ämne ännu svårare med tal om polis och socialanmälan. Det jag behövde först och främst då var bara att ventilera mig och få konstruktiva svar utan fördömelse då jag redan var väldigt emotionell. Men jag förstår att detta ämne väcker starka känslor både hos mig och andra speciellt i Sverige i dagens samhälle. Det andra skälet är att jag inte hade möjlighet att prata med min mans föräldrar som du råd gav mig att göra då dem bor i ett annat land och jag inte ville ta det via telefonen i fall det skulle bli hårda ord. Men nu så har jag pratat med hans föräldrar då vi var där över jul och nyår. Jag var jättenervös och stressad då jag har funderat på detta ända sedan jag kommenterade på din blogg för ca 1 år sedan. Under denna tid så har jag har haft en ofrivillig känsla av avstånd och osäkerhet för hans föräldrar vilket jag inte har delat för min man. Det har varit jobbigt att känna såhär under en så pass lång tid särskilt med tanke på att vi går i tankar på att skaffa barn och jag vill att mina barn ska kunna ha en bra och trygg relation med sin farmor och farfar. Det var nära att jag inte tog upp det alls då jag inte ville orsaka något gräl med tanke på att det var juletider och att vi bor så långt ifrån varandra och därav bara träffas några gånger per år. Men jag tog mod till mig att fråga bara några dagar innan vi skulle åka hem då jag inte ville känna såhär inför mina svärföräldrar. Jag gjorde som du sade, jag frågade utan att konfrontera hur dem tänkte när det agade honom. Jag började först med att förklara för dem hur jag själv blev uppfostrad som barn med ett nyp i armen eller att bli skickad i säng tidigt och i extrema fall om inget av ovanstående hjälpte några daskar på rumpan med byxor på. Detta hände som sagt inte ofta men det gånger det hände så var det väldigt effektivt. Detta är enligt mig helt okej och inget som jag höjer på ögonbrynen för även om det inte är socialt accepterat i Sverige i dag. Det är ingen misshandel och jag tror att fler barn av i dag skulle må bra av att få en striktare och mer konsekvent uppfostran, istället för att bara få härja fritt som det är idag för att ingen vågar eller orkar sätta ner foten när det gått för långt för att man vet att striden redan är förlorad och är den redan förlorad så varför ska man ens försöka. Efter att jag förklarat för dem hur jag blev uppfostrad och att jag inte ser något problem med en eller några daskar på baken som en yttersta gränssättning när ord inte längre hjälper så kom samtalet i gång från att ha varit väldigt spänt i början, det bröt isen kan man säga. Jag tror dem förväntade sig att jag skulle vara helt i mot all form av uppfostran då samhället går åt det hållet. Med det sagt så är det en stor skillnad i mina ögon mellan några daskar på byxbaken som jag fick som barn och det som min man och hans syskon fick då dem blev lagda över knäet och fick smäll på bara stjärten det är enligt mig i princip stryk, misshandel. Hans föräldrar instämde i att det var och är en stor skillnad mellan dessa två sätt. Däremot så är det enligt dem ingen misshandel då man måste skilja på begreppen stryk lika med misshandel och smisk. Stryk misshandel är för dem att man slår på hela kroppen exempelvis huvudet med knuten näve eller att man bryter ett ben osv. Det är helt oacceptabelt enligt dem. Smisk däremot är något helt annat och utförs aldrig i vrede utan först när det lugnat ner sig både barn och förälder. Det ges alltid på rumpan med handen och aldrig inför någon annan än föräldrarna. Dem anser att dem smiskat sina barn när dem har varit olydiga och det har alltid varit för större grejer eller för upprepade olydnad. Dem skiljer även mellan dask på rumpan dvs det som jag fått och som även dem gett sina barn och smisk. Om det är något mindre eller om det är första gången så har dem bara gett några daskar med byxor på om det inte har hjälpt så har dem gett smisk. Jag frågade varför det inte räckte med dask men dem menar att smisk är betydligt mer effektivt för att avbryta ett betedde som pågått ett tag. Därför att dem har gett smisk på bar rumpa är för att dem ska se när det är nog och för att det är mer effektivt då det svider mer. Alla deras barn 6 stycken har fått samma uppfostran även om pojkarna har fått mer smisk då pojkarna är pojkar och har varit mer olydiga. Detta var i korthet vad vi pratade om och dem har som du skrev inte haft några som helst onda avsikter med detta tvärtom. Detta gör mig lite ställd då jag på förhand hade låst mig i en uppfattning som gjorde mig väldig hård och dömande gentemot människor som jag verkligen älskar och ser upp till. Allt beroende på att jag satte likhetstecken mellan stryk misshandel och smisk utan att reda ut begreppen. Min mans familj är som jag skrivit tidigare väldigt trygg stabil och kärleksfull med varandra och andra människor. Alla har bra utbildning och arbeten samt ett stort socialt engagemang på ett lokalt härbärge som drivs av kyrkan dem tillhör så rent emotionellt så uppvisar dem inga som helst tecken på att ha blivit misshandlade psykiskt och fysiskt som jag först tänkte när jag fick höra hur dem blev uppfostrade. Jag har inte haft någon möjlighet att prata med min mans syskon förutom två av hans bröder som mest skrattade när jag tog upp detta med dem. Jag kommer göra ett nytt försök med hans systrar som kommer på besök i helgen. Jag vill bara säga tack för din input tidigare det hjälpte mig verkligen att kunna ha ett samtal med mina svärföräldrar som inte spårade ur. Tack vare detta så har jag kommit både min man och svärföräldrar närmare än någonsin. Tänk vad ett litet blogginlägg kan sätta igång för tankeprocesser. Om du har några frågor så är det bara att fråga på 😊

Sofie

9 februari 2018 17:37

Hej!
Jo, absolut jag minns dig och jag måste säga att de gjorde mig så glad att höra(läsa)! Jag tänker att ofta ser de värre ut i åskådarens öga och att relationen i övrigt spelar stor roll i hur "den utsatta" känner i situationen. Att brödrarna skrattar ger ju en tydlig bild i hur de har sett på de och jag kan själv känna att i en del fall hade nog många gott kunnat få en eller flera smällar i rumpan och både medieförbud och utegångsförbud flera gånger i veckan ut i från vårt samhälle.

Men de glädjer mig att relationen har blivit bättre och att du kan känna dig trygg och gå framåt!

Johanna

9 februari 2018 18:52

Hej!
Vad glad jag blir av att du kommer ihåg, du måste ha funderat över varför jag inte svarade 😊. Jag håller helt och fullt med dig i det du skriver, du är modig och stark som vågar stå upp för det du tror på offentligt även om det möter motstånd och är politiskt inkorrekt. Jag har verkligen lärt mig något av detta att inte klumpa ihop två begrepp på förhand dvs att stryk/misshandel är likadant som aga/smisk. Det är oerhört viktigt att man är på det klara med om vad man avser med begreppen innan man går in och diskuterar vad som är rätt och fel. Det känns som om vi i Sverige har väldigt lätt för att klumpa ihop saker och inte ha en nyanserad bild utan att se allt i svart och vit vilket får som följd att vi dömer andra människor väldigt hårt om det avviker från våran åsikt som naturligtvis är rätt och politiskt korrekt. Jag kommer att prata med min mans två systrar i morgon som kommer på besök och stannar i några veckor. Det ska bli intressant vad dem har att säga då dem är lite djupare/allvarligare än min mans bröder 😊. Det som fick mig att reagera så starkt när jag fick höra om hur min man blev uppfostrad var inte bara hur det hade gått till rent praktiskt utan att att ordet han använde ”smisk” för mig var så laddat och synonymt med barnmisshandel. Det är farligt när ord får så stor makt över våra tankar känslor och handlingar utan att vi kritiskt funderar över var dem kommer ifrån. Är ordet ”smisk” lika laddat för dig som det är för mig och vad lägger/känner du för innebörd i det emotionellt och rent praktiskt? / Johanna

Sofie

11 februari 2018 09:54

Jag känner absolut att det är laddat och jag har svårt att se att jag skulle ge smisk till mitt/mina barn. Jag är mer åt "time out, utegångsförbud och -gå upp på dott rum-" typen. Men jag hade inte tyckt att jag hade gjort fel om hon hade betet sig mkt illa och fått en liten dask i rumpan, på blöja och byxor. Jag skulle aldrig få för mig att dra av på bara rumpan och "göra en grej av de"'. Jag är mer den som tar i armen och säge till att få ögonkontakt och säger åt henne "nu har jag sagt till dig två gånger, om jag behöver säga till dig igen så blir det trappan". Med detta vet hon att säger jag till henne igen så får hon gå och sätta sig på trappan i hallen och får en time out.

Både jag och min man är noga med att förklara varför vi inte vill att hon gör något som hon vill göra eller om vi inte kan göra det direkt så förklarar vi att vi kan göra de när vi är klara med det vi gör. Alltid säger förlåt om vi råkar gå in i henne när hon flamsar runt eller om vi höjer rösten i onödan så säger vi förlåt och att de va dumt men att vi kanske måste göra detta nu och att vi ska rita när vi är klara tillexempel. Det är helt enkelt viktigt för oss att hon vet att vi bestämmer,men att vi inte har rätt att bete oss hur som helst. Vist, de kan bli att hon får en smäll i rumpan och in i rummet när hon blir äldre, men jag har svårt att se de.

Jag har fått en liten smäll i rumpan och blivit in skickad på mitt rum, blivit tagen i armen och fått en tillsägelse, fått utegångsförbud och blivit tillsagd. Allt beroende på ålder och vad jag har gjort. Men jag har alltid känt mig älskad och vetat att mina föräldrar skulle båda vänt sig ut och in för min skull och aldrig skulle lämna mig. Jag ser hellre att jag fått en smäll i rumpan, skickad på rummet och sen kunnat gå ner till dom och bet om ursäkt när jag tänkt på de.
Än att bli bortvald och utslängd.

Jag tycker absolut att smisk är laddat, men inte tvunget i negativbemärkelse,men de får en att heja till. Det är meningen.

Dock ska jag vara tydlig med att jag absolut inte,under några omständigheter tycker att det är ok att slå barn eller någon annan heller, men som jag sagt så gör inte en liten dask i rumpan ont utan de är huvudet som får en tankeställare. Vilket enligt mig "smisk" är till för. Smisk är inte för att skada utan typ som när man sprayar vatten på katter som gör något oönskat.

Och som jag tidigare skrivit så har de mkt med relationen, beteendet och hur/när det utövas stor betydelse kan jag tänka mig.:-)