Bella hade nån super förkyldning igår. Hon va snorig, febrig, hängig och hon fick Alvedon och sen sov hon oroligt på natten. Men vaknade i morse frisk och pigg..fattar inte?

Men iaf, nu har hon fått en powernap när jag va ute med hunden..typ 30 minuter, sen har hon hållt låda på golvet. hon ska få flaskan nu snart, sen ska jag försöka somna henne och hoppas att hon sover hela natten.
De gäller att inte ge sig!

Sambon och jag fick köra till akuten igår, han har haft ont i ryggen men igår blev de plötsligt mycket värre efter en vilostund på mina föräldrars soffa. Bella stanna hos dom och vi körde. Akut ryggskott stackaren.

Så han går..ligger och ojjar sig, fy tusan!

Men vi hörs sen, jag ska få klart års resumén med:)
.kram!

  
Go morgon på er!

Bella ligger och försöker låta bli att somna medan jag sitter och ska äta frukost.
Igår trodde jag att jag vann sova-kampen, hon somna 21.30 Personligen tycker inte jag att det är okej att hon är vaken efter 20.30 helst inte 20.00 heller. Jag anser att barn mellan 6 mån och 5 ska ha sovrutiner som innefattar sömn före 20. Men 6 mån till 1 år får man ju givetvis ta de lite som dom tycker. Men sen borde de finnas nån form av kvällsrutin. Iaf så de är " hålla kväll" som min pappa brukar säga klockan 20. Då menar jag att familjen släcker ner, barnen byter till pyjamas, får kanske välling eller vad de nu äter, myser och varvar ner med sina/sin förälder, med bok, film, tv eller att bara sitta i barnets rum och lägga något pussel eller liknande..
Jag tror att det är viktigt och mina föräldrar har alltid sagt vid åtta när det är kvällsfika att ni håller vi kväll ungar. Då samlades familjen i tv rummet, mamma och pappa tog te och kaffe, vi drack kaffe i tidiga åldrar så oftast drack vi lite kaffe med mesta dels mjölk och sen myste vi. Oftast blev vi skickade i säng runt nio och då följde alltid mamma med oss upp och vi blev lästa för eller sjöng mamma i min systers säng. Sen gick jag in och la mig i min. Detta var när jag var runt 7-10 år. Efter de hade jag ingen sov tid vad jag minns, jag viste själv när jag behövde lägga mig för att orka upp och såg jag film till sent fick jag höra på morgonen " du valde själv att vara uppe igårkväll. Så nu får du gå upp."

Jag försöker få in rutiner på Bellsan, de gäller att vara envis. Igår somna hon halvt tio och jag hade lyckats få rätt på rutinerna!
Men så vakna hon lite i 23 igen och vägra somna från vid 01. Död mamma gick och la sig...

Nu vakna hon vid 07.30 och jag känner mig utvilad så jag tänker satsa på att hålla henne vaken, inte busa och så men ligga och leka i godan ro vid min sida nån timme helst 1.5-2 timmar.

11.00-powernap
12-12.30 - lunch
Sen lite ärende och så och hon får va i vagnen.

15.30-17.30 nap
18.00 - middag
Sen bus, bad, pyjamas och bara va fram till vid 19.30- 20, då nattas hon och jag hoppas att hon sover vid halv nio senast.. ;)

Vi får se hur de går:)

Go kväll!

Förra inlägget avslutades hastigt. Jag vet inte varför, de saknas två bilder och text. Men vi tar de nu istället då.

Dagen har gått fort, vi fixa lite grejer, jag körde ut och hämtade hjulet till vagnen. Ena däcket envisas med att släppa ut luft trots att vi har köpt ny slang. Nu när pappa byte igen va där inte ens håll på slangen. Fattar inte!

Men iaf, de och snacka lite skit. När jag kom hem så möte jag Bellas fadder med man utanför porten, dom ville ha kaffe och självklart fick dom de, älskar spontanbesök!

Nu tar Bella en powernap, jag kokar potatis. De blir potatismos och köttbullar idag.
Lätt och gott:)

Vi fortsätter med bilder från 2015 senare.:)

Kram!

Hejsan!

Bella somnade vid åtta igår kväll, vaknade vid tio och ville ha mat, sen va de mys till vid tolv och då somna hon om, sov till sju i sin säng. Då mata jag henne och även om hon säkert kunde somnat i sin säng igen så ville jag ha henne hos mig. Så hon fick sova mellan oss till hon vaknade vid tio.:)

Nu har vi ätit lunch, vi ska fixa en massa ärende och sen hem en kort tur och hämta några saker hos mina föräldrar.
Massa att göra denna veckan. Men jag måste få ta lite i taget även om jag i vanliga fall säkert hade gjort allt över en dag.
Men de reder inte kroppen längre och de går inte med en liten heller:)

Men igår avsluta de med juli, så vi fortsätter där!

30 juli tog vi premiär med vagnen och hon älskade de redan från början!

Jag minns att jag hade så himla ont överallt men ville så gärna gå en runda ändå. Så vi gick en liten runda och de var så fantastiskt skönt att känna solen i ansiktet!!

Den 6 augusti bada vi " riktigt" tillsammans för första gången och hon tyckte att de va jätte mysigt hon började även se mer ut som en bebis än en nyfödd och hon hade visat ett par gånger att hon kunde känna igen våra röster. Genom att försöka ta blicken mot våra röster och liknande, de va svaga tecken men de fanns ibland:)

10 augusti visade Diablo att han är väldigt rädd om sin lilla Bella och kröp försiktigt upp i sängen och la sig så nära han vågade och Bella somnade nöjd ett par sekunder efter.

Den 13 augusti vågade jag dra på mig tighta jeans, tight över lag efter förlossningen.
Samma byxor som jag hade några veckor innan jag blev gravid och gud va förvånad jag blev!

Den 21 augusti vände hon på huvudet flera gånger i sömnen.. och gav lite karaktär på sin sovställning med??

Första super skrattet som kom "medvetet" av bus kom den 1 september när N busade med henne??

10 september och Diablo fortsätter att visa brye,tillgivenhet och kärlek till sin nya matte.

Den 15 september började jag få kontroll på känslor och kunde ta på all kärlek som fanns för denna lilla tösabit.

Och den 16 september reste hon huvudet från magläge, hon hade rest de redan på bb bara ett dygn gammal, men inte från liggande läge och kontrollerat:)

Jag fixade håret den 27 september och kände mig mycket fräschare, klippte dessutom av 15 cm.

Vi sluta vid maj så vi fortsätter med Juni!:)

I juni började den sköna värmen komma, så vi kunde gå ut med grabben mer och jag slapp klumpiga kläder!;)

Den 4 juni hade jag denna fina klänningen på mig, jag såg knappast mindre ut, men de rörde mig inte i ryggen. Vi firade en väns student och gissa om fötterna ömma när vi kom hem!;)

Den 24 juni fyllde jag 27 år, vi myste bara och på kvällen kom N in till mig och satt sig på knä vid sängen och gav mig den ringen som jag så gärna ville ha, i en super vacker ask!

30 juni var de 14 dagar till Bf och jag kände mig enorm. Jag kunde inte ligga på rygg för de va jobbigt att andas, höfterna gjorde ont om jag låg på sidorna och magen..well de ser ni själv att de inte hade gått;)

Stå va okej, men tungt ganska snabbt, sitta va hemskt..ja de va utan tvekan skönt att de snart skulle vara över!

6 dagar över tiden och ingenting passade, nu va jag dessutom inställd på att jag helt enkelt skulle va såhär.

De ständiga tankarna om att få träffa vår lilla tös fanns, men de va inte en press längre utan mer en " de får komma när de kommer"-känsla.

Jag hade inte ont direkt längre, jag mådde bra igenom hela graviditeten. Lite ont då och då men de hade jag räknat med.

Och knappt ett dygn efter den förra bilden så kom hon, långt om länge.

Hon visade redan då en del av sin personlighet. Hon tar tid på sig i starten och de går inte att skynda henne. Men när hon väl bestämmer sig. Då jäklar!

Men fortsättningen tar vi imorgon!:)

Jag tänkte ta en resumé av föra året.
De va ett otroligt kämpigt, kärleksfullt år med många saker att lära sig.
Minst sagt ett år där de skedde en förändring på många vis.


Den 9 februari fick vi se vår tös första och sista gången innan förlossningen. De va en enorm upplevelse. De kommande månader var långa, minst sagt.

Den 9 mars var en av alla dagar som jag hoppa in som lärare och jag kommer ihåg att mitt tålamod var mycket kortare än vanligt.

Den 26 mars började det bli svårt att dölja magen, inte för att jag försökte. Men jag minns att jag tyckte att den var så ful, den stack rakt ut lixom. Men jag älskade att vara gravid.

I april kom vår hund hem igen, han skulle egentligen flytta, men de funkade inte.
Så nu har vi knäppgöken hemma och de har gått jätte bra, i april började magen ta en ny form och jag trivdes mycket bättre med magen så.

I maj kom jag fram till att magen gick att använda till bra saker.. till hon sparka den åt skogen.;)

Magen växte utav bara tusan efter detta. Och nu började det bli tungt. Men mysigt!
Här började jag inse att de var tufft att jobba och foglossningar blev värre och värre. Men jag älskade att veta att hon var där inne. hörde allt jag sa, kände min värme, hörde mitt hjärta och busade på sitt vis. de va rörelser som jag såg henne göra sen som jag kunde känna igen i magen lixom. Fräckt!!

Men resten av året får vi ta senare, puss!

Bella somnade ganska fort efter inlägget, så jag tänkte passa på att skriva ett vettigt inlägg. Jag hade förberett vad jag tänkte skriva om.

Bloggen har ofta funderingar och mycket kring hur jag känner, jag har alltid varit dålig på att uttrycka mina känslor, framför allt om de är ledsna eller besvikna känslor. Jag vill att folk ska bli glada och känna energitillskott när de träffar mig. Att dom kan komma hem till oss och känna att dom är en del av den säkerhet och Borg som jag och min bättre hälft skapar/skapat.
Just att de kan komma, ta en kaffe och prata om vädret eller att katten ätit deras skor eller öppna sig och prata om något jobbigt eller att de är arga, men också när de är något kul, bra som finns på hjärtat.

Jag har inte så många vänner och bekanta. Tyvärr blir de färre med tiden med, då jag helt enkelt är trött på att vara ledsen och besviken när jag gång på gång ger mitt hjärta och själ, lägger mig själv åt sidan och vill hjälpa, finnas, bry och vara en fantastisk vän, släkting, bekant osv.

Jag blir sällan arg, de ska gå jätte långt innan jag blir arg. Jag blir ledsen, men jag blir inte ledsen över nån timme efter lite gråt. Jag är ledsen i flera dagar, besviken djupt in i själen, funderar, vänder och vrider på något som någon sa eller gjorde. Jag gråter oftast inte från jag blir arg, när jag når ilska så är jag så ledsen och besviken att de helt enkelt inte går att göra av nånstans.

Så därför har jag börjat välja, noga. Oavsett om de är en släkting eller vän. Jag ger alla alltid för många chanser har jag fått höra av min mamma och nära vänner, de drev en vän från mig. Tyvärr.

N säger likadant, att jag har för högt hopp för dagens mänsklighet.
En vän sa att jag är född i fel decennie, att jag är för mild för 2000-talet. De som känner mig från mina tonår vet att jag kan ryta och bli arg om jag vill. Men de reaktionerna har förstört så mycket för mig så jag går lärt mig att ta på känslan innan jag reagerar, de tog långtid och mycket övning för att bygga upp, jag har alltid varit för snäll, gärna mot de som förtjänar de minst har jag i efterhand insett. Men jag vill så gärna att alla ska ha som grund att vara ärliga, lyhörda, omtänktsamma och inte så dömmande, framförallt tänka sig för innan munnen ska glappa.

Så, med detta ville jag egentligen bara säga eller bearbeta känslan som just nu rör sig i min kropp.

Just nu går jag igenom en förändring, mina värderingar har i år testats och utnyttjats mer än någonsin och jag inser att jag måste tänka om och de är hårt att göra efter att ha varit så hård när de gäller värderingar som är grundade sen barnsben.

Men många saker blir uppenbart när man får barn sägs de och ja.. jag kan väl bara hålla med.. ;)

Go morgon på er!

Efter en tuff natt så gav jag upp vid nio och gick upp. Nu sitter jag med kaffe och försöker somna loppan i vagnen, de går sådär.. Men hon vill inte vara någon annanstans utom uppe i famnen och jag måste vila armarna lite.

Idag görs ingenting alls, kanske en promenad om fröken vill ge med sig.

De blåser typ storm, så de är lagom in..utbjudande?;)