Okej inte blank.

Jag ska jobba och möta min chef klockan åtta för att se vad hon vill ha mig till under min sista vecka osm anställd på Hållplats 261. Det har varit en riktig resa där. Från att älska jobbet av hela mitt hjärta till att vilja spränga det i bitar.

Värst blev det nu i sommar när flytten och bästa kollegan och handledaren/mentorn slutade. 

Men nu är det sista veckan och det är med blandade känslor.. Men nu är det veckan och jag får veta avd som händer imorgon. Så blank är den inte, men inte planerad mer än att jag vet att jag ska jobba 8-17. Hoppas hon har något roligt att ge mig. 

Ja, jag får se, ni får veta imorgon!

Ska lite ärrenden med. Om jag hinner, det vet man aldrig. :P

God kväll på er!

Hoppas att ni har haft och har en riktigt härlig lördag !

Själv har jag haft en sån dä rmys lördag, jag syrran och mamma körde till Väla vid elva tiden och gick och shoppa lite eller ja, syrran shoppa, mamma köpte en super snygg tröja som hon hade på 50 års festen som hon va på med pappa ikväll och jag köpte lite underkläder och ett par super snygga nseakers. Jag ÄLSKAR dom. Hade jag nu varit lite rutinerad så hade jag haft en asball bild på dom. Men det har jag inte. Annan gång får det bli ;)

Sen körde vi hem, päronen drog efter nån timma och jag och syrran la oss i soffan och kolla film/klinka på datorerna. Sedan blev det pizza och gotte. Det är så tråkigt just nu. För min ångest och stress har kommit tillbaka och mina svälj reflexer tar stryk. Vilket betyder att jag kan mer eller mindre låta maten kasa förbi allt i halsen och ligga långt ner i svaljet och få vänta in att reflexerna ska reagera så jag kan svälja ner det ordentligt. Ibland funkar det med att dricka lite, men ofta så sätter jag bara i halsen då. Så lättast är att ta små tuggor och tugga noga och väl och vänta in det. Ett litet bakslag just nu, men än är jag starkare. Hoppas jag.

Jag hoppas bara att det ska gå över snart.

Men som ni förstår så aptitet sådär och intresset för mat mer sådär. Det tar en evighet att äta en vettig protion.. så jag äter många små under dagen istället.. Det blir mycket yogurt och liknande.

Men nu ska jag iaf lägga mig och kolla på serie, har kollat lite jobb. Men jag hitta inget. 
Om ni vet någon skola som behöver elevassistent eller annan perosnal så uppskattar jag om ni säger till eller om ni för all del behöver barnpassning så säg gärna till!

Men jag tackar för mig och säger go natt, sov gott på er !

kram

God morgon på er!

Det är fredag morgon och solen är uppe och säger hej. Än så länge iaf...

Idag är det fura timmar på jobb, sedan till gymmet och sedan hem till Byn och mysa med familjen igen. Har varit så himla sällskapssjuk denna veckan så jag åkte hit i onsdags sen stanna jag här. Tur att det inte är så långt in till stan;)

Iaf, jag låg och tänkte på gårdagen. En liten olycka skedde och när vi lyckats reda ut det och fått lugna ner oss och pulsen inte längre va i 300 så pratade vi. Ni vet för att bearbete det som vi trodde var hemst,men som visade sig va ett missförstånd. Så ingen skada skedd lixom.

Iaf, jag kom till att tänka på att det hagla in "åh, du ska inte ta det personligt, du skulle veta en gång när jag....." och "jag har råkat.." och " Vet du vadjag har gjort..." till den det gällde.

Jag tänkte inte på det då, för då tänkte man att hon skulle få höra att hon inte är ensam om att tabba sig. Men det regna in massa olika historier om folks tabbar. 

Nu när jag tänkte på det i morse så funderade jag på varför man gör så. Det hjälper ju inte personen ett dugg. Andras historier gör ju inte att personen mår bättre, ok att åersonen får veta att den inte är ensam påjorden om att göra tabbar, men det vet vi väl redan alla. Vi är faktiskt bara människor.

SÅ jag funderade och undrar, varför gör vi så ?

Jag har aldrig haft något drömjobb, aldrig någon dröm som liten.. Aldrig tänkt att "Det ska jag bli när jag blir stor!"

Inte vad jag kan minnas och inte vad varken mamma eller pappa kan minnas heller. Jag har nog aldrig lagt en tanke på det före gymnasie valet börja närma sig.

Då sökte jag in på Barn och fritids programmet, hotell-restaurang programmet och IV hotell-resturang. 

Jag viste fortfarande inte vad jag ville göra, men jag valde de utbildningarna som jag kunde tänka mig att jag skulle ha kul på och som var bra jobbmöjligheter inom. Då...

Jag kom ju inte in på mer än IV, men när jag hade gåt tpå IV var jag säker på att det va hotell-restaugang programmet. Det bästa som hänt mig, det mest utvecklande året i mitt liv när det gälde skola och sådär och det va också här som jag insåg hur mycket jag trivdes i käket. Jag älskar att skapa, smaka, ge andra en upplevelse, se reaktionen och glada miner. Det är lycka för mig, när någon annan är glad. 

Jag sökte åter igen in på hotell-restaurang programmet när det läsåret var påväg mot sitt slut, sen sökte jag samhäll-kultur med. Jag kom in på samhäll.. men inte mitt första handsval. Tråkigt, men jag ville inte komma mer efter,så jag börja på samäll. Tre veckor in i terminen ringde dom en söndag kväll och fråga om jag ville börja på hotell-restaurang. Mitt hjärta skrek ja, men magen skrek nej. Jag hade inte haft så lätt med vänner osv på grundskolan de sista två-tre åren. Nu hade jag hamat i ett jätte kul ganska stort gäng med tjejer, och jag hade super kul. Jag vill einte riskera att hamna på en skola där mina gamla klasskompisar hick och veta att tre års helvete skulle komma igen. Nej, nu skulle jag tänka på mitt välmående och på vad jag hade. Jag tacka tveksamt och med gråten i halsen med artigt nej och åkte till skolan dagen efter. Jag tänkte på det och funderade fram och tillbaka någon vecka, men sen släppte jag det igen. 

När det visade sig att denna skolan inte var så bra börja jag ångra mitt val, när jag insåg att denna utbildningen inte gav mig någonting på många olika vis, så ångra jag det stort, jag viste att jag skulle kunna göra något riktigt bra av mig själv om jag valt att byta skola. Men jag va rädd, osäker och hade precis börjat bygga upp mig igen. 

Så är det ibland.

jag tog studenten 2008 och viste inte vad jag ville göra, så jag jobba.. 2009 blev jag skriven som vikarie på en grundskola, och sedan jobba jag där fram och tillbaka, blandat med att plugga upåp betyg och en deltids tjänst på hemtex. 2010 bestämd ejag mig för att ta en utbidlning och skolade om mig på handelsprogrammet. Men jag insåg snart att sdet nog var ett onödigt val..

nu har jag jobbat på industri, handel,telefonförsäljning, assistent, café ansvarig, receptionist, gjort en projektledarutbildning, tagit körkortet, bott ensam och bott sambo, osv. Nu efter fyra år som vikarie och många timmar som fritifsfröken, vikarie i klassrummet och elevassistent inser jag att det är nog med barn som jag vill jobba, med busiga barn, i grundskolan, låg- och mellanstadiet. 

Jag tror att jag har bestämt mig för att stadga mig, med ett yrke och borde kanske skaffa mig en utbildning så jag faktiskt kan anställas ordentligt. Jag borde nog det och om jag ska göra det så är det hög tid nu. 

Jag tror äntligen att jag har insett och bestämt mig för vad jag vill bli när jag blir stor. 

Det var för mig omöjligt att veta vad jag ville bli när jag var 15år. Nu tio år senare, har jag nog bestämt mig. :D

Ja, stina är ju ett påhittat namn det förstår ni antar jag. Menjag säger det ändå.

Föra veckan så bar jag och fick massage på en salong här i Landskrona. Jätte fint ställe och dom va jätte trevliga som jobba där. Jag hade hoppats på att det skulle hjälpa mot axlarna och nacken, har haft ont i dom jätte långe nu. Men tror att det har mede stressen att göra.

Iaf, jag satt och väntade på att det skulle bli min tur och en kvinna i 45-50 års åldern är inne och får predikyr. När hennes telefon ringer så svarar hon " hej det är mamma, ja eller "Stina"" .. 

Jag funderande en stund på varför hon ändrade sig medan hon prata vidare, kände inte att jag ville lyssna på samtalet, även om hon var svår att missa. Men jag funderade iaf på det och när hon la på så säger hon " åh, det är så svårt nu när dom blivit stora, jag vet inte om jag ska säga mamma eller Stina. " Jag fick verkligen kväva ett skratt och ta upp tidningen för ansiktet så att hon inte skulle se mig. Du är väl för fan mamman, då säger man mamma om man vet att det är ens son eller dotter HERRE GUD!

Hon pladra på om att det va svårt att vara mamma till tonåringar osv och massa annat, som sagt det är svårt att missa, salongen är inte så stor och hon satt bara någon meter ifrån mig. Men jag kunde inte släppa det, varför skulle hon inte svara "hej det är mamma" om hon såg att det va ett av hennes barn?

Men, nu ska jag göra vid mig och cykla och pumpa cyklen, pappa hämtar upp bromman i eftermiddag nä rjag är på jobb,hon ska på sin årliga kontroll, och jag hoppas innerligt att hon vill komma igenom den felfritt.

Har pratat med bovärden också, Äntligne ska jag få lägga nytt golv i sovrummet också. Älskar det, det golvet som jag har nu är väl inte fult, men det är blekt, skador och sletet. Det behöver bytas ut..

Jobbar mellan 13-18 idag sedan blir det gymmet och sen får jag nog äta något med. Blir en lugn dag, precis som hela veckan. Det är skönt, gillar veckor som är planerade och man bara precis behöver glida med..:)

Men, ha en bra dag !

Jag fattar inte detta, jag lyssnade på radion igår påväg in till jobb. Jag hann inte skriva in det igår, jobbade full dag och sen va jag slut i huvudet och kroppen när jag kom hem. 

Men det pratades om just det här med att aga.

Jag tycker givetvis inte att det ska vara tillåtet att slå barn gula och blå. Inte ens så de får ett märke. 

Men ingen har dött av att man tar tag i armen för att de ska lyssna eller dom får en dask i rumpan, alla barn fram till 2000 talets barn har fått det någongång.

(Förmodligen 2000-talets kids med, men det talas det inte om, för nu mera får man inte uppfostra sina barn.)

Alla 90-talister och alla 80-talister 70- och 60-talister ska vi antagligen inte ens tala om har fått en dask i rumpan, har fått sin arm "klämd" av en vuxens hand. Det är inte hela världen att ett barn får en liten smäll i rumpan. Målet är inte att det ska göra ont, på ett barn kan man hålla i armen och barnet kan skrika som om man försöker ha ihjäll den lille.

Det handlar om att barnet ska vakna till från sinesställningen som hen är i. Man behöver givetvis inte göra något hårt. Ibland räcker det att man enkelt lägger sin hand på barnets axel, men ibland behövs det mer. Ska man då inte få lov att göra det?

Står man och skriker och gorma och hotar med utegångsförbud så bryr sig inte barnen. Utegångsförbud betyder tv, tv-spel, dator elle rnågot annat de gillar.. Så varför skulle de bry sig?

Jag skulle aldrig få för mig att skada ett barn, jag jobbar med barn och älskar barn. 

Men jag jobbar med barn som behöver uppfostras, som behöver vägledning och en stabilitet. Barnen som är busiga i skolan, bråkar, hittar på skit och slåss och skriker, som andra barn är rädd för. Det som är tråkigt är att många gånger är föräldrarna problemet, de kan inte förstå eller vill inte inse att även ens eget barn kan vara det busiga barnet i skolan. Det betyder inte att man är en dålig förälder eller att barnet har problem eller liknande. Det handlar om att föräldern kanske behöver sätta hårdare gränder på sitt barn, det kan ha hänt något i barnets uppväxt, det kan vara så att barnet kanske har en underliggande dignos som man inte vet om och barnet kan inte uttrycka sina känslor. För barnet vet inte själv vad det är. Det kan vara så otroligt mycket, men det är vårt ansvar att hjälpa och vägleda dessa barnen, så tidigt som möjligt.

Jag har stora bråk, blir kallad diverse saker både av föräldrar och barn. Hatas och blir både sparkad och "slagen" av barnet. Men det är också samma barn som vet att när hen behöver gråta, blir arg så tårarna sprutar då sitter jag redo att ta emot varje tår. Det är mig som barnet kommer till när hen vet att om hen är med ett vist barn i samma lek då blir det bråk och ber om att få byta grupp, bara det är ett stort steg för ett barn med detta "problemet". Det är samma barn som lär sig att det är lättare att säga förlåt än att skylla ifrån sig osv. Givetvis görs det inte över bara en vecka och det krävs mycket tid och energi från både min sida och barnets sida. Kanske mest barnet, då det är hen som inte förstår vad som händer och inte kan förstå varför jag är så elak och hård mot honom eller henne. Det är också en del av mitt jobb, att mitt i ett bråk höra att man är dum, elak och att jag bara vill vara jobbig och göra barnet ledset.. det är när barnet skriker så åt mig som jag måste vara stark nog att hålla mig lugn och svara "nej, jag är här för din skull, för att du ska ha någon som kan hjälpa dig och se både när du inte är skyldig till något och vägleda dig när du har gjort något dåligt." .. För problemet är också att dessa barnen väljs ofta ut som problem barn och görs skylldig till allt, även om det är ett annat barn som gjort det eller som hetasat upp barnet med kortstubin, för att barn är smarta. De vet att de kan lura fröknar till allt och göra sig oskyldig. 

Det är en del av mitt jobb också, att se från båda sidorna. Jag är medveten om att det barnet som jag har hand om inte är felfritt, jag vet att hen kan bråka, skrika, hitta på alla olika sorters skit och säga diverse ord. Men jag vet också att barn märker snabbt vad jag gör och att dom har användning av mig. Att jag vet att det inte alltid är dom och efter som att det är mitt jobb att se innan något händer, så ser jag också när det inte är detta barnet som gör något.

Men vist, jag tar i armen för att göra mig hörd, jag kan avskilja vägar för att de ska lyssna osv. Jag skulle aldrig slå ett barn. Men att hålla i armen eller ta tag i ett ben när barnet försöker sparka mig, klart det händer. Jag måste ju få försvara mig. 

Dock tror jag personligen att en dask i rumpan eller att få lov och bli tagen i armen och kvarsittning hade gjort susen för lärare så att barn förstår att de ska visa lite simpel respekt. För även om ni kan tycka att lärarna ska uppfostra era barn och lära dom diverse saker så är faktiskt ni föräldrarna, det är inte vårt arbete att säga till så barnen inte hittar på skit, inte säger diverse saker osv. Det är er ansvar, att uppfostra barnet vid matbordet, att lära de att man ska visa äldre respekt och framför allt respektera varandra!

För är det något som jag fått lära mig sen jag började som elevassistent så är det att en del ban är helt enkelt felfri i föräldrarna ögon, en del föräldrar måste inse att deras barn kan hitta på skit, och bete sig illa. Att en del barn har inte fått lära sig att visa respekt för äldre, och att föräldrar är noga med att berätta för sina barn vad lärarna inte får göra eller säga, men barnet får aldrig veta vad barnen har för skyldighet eller hur man inte borde bete sig kontra borde bete sig. Det gör mig förbannad som fan. 

Om man valt att bli förälder, ta då ditt jävla ansvar och uppfostra barnet och tro inte att du kan sätta barnet i skolan/dagis och tyck att det är vårt arbete. För det är det inte. Det är ert jobb att uppfostra och vårt jobb att fostra. Jävla stor skillnad. 

Och tro mig, en del barn hade behövt en dask i röven och upp på sitt rum. Jag har fått en dask i rumpan och skickad till rummet, jag vet många av mina vänner osm har fått det.. Man får inte ont, man får ett wake up call. Gissa om det kan behövas ibland! JAG personligen tackar mina föräldrar för en uppfostran som var tydlig. 

Jag viste att, gjorde jag fel så fick jag veta det, gjorde jag rätt fick jag veta det, behövde jag tröst så fick jag det och behövde jag vägledning fick jag veta vilken väg som de ansåg att jag borde ta.. Sen tog jag alltid min väg.. 

Jag hade tydliga regler och det var koncekvent. Jag viste vad de förväntade sig av mig och de antog att jag alltid uppträdde bra. De viste att jag inte var fel fri och de va medvetna om att jag var grunden till en del hyss. 

De var medvetna om mina brister och de var noga med att göra det klart för mig. 

Jag viste precis vilka koncekvenser det blev och jag viste att hade jag utgångsförbud så va det inte så att jag fick sitta vid datorn hela dagen eller liknande. Gjorde jag något dumt, så fick jag stå mitt kast. Men jag hade en bra uppväxt, en bra grund att stå på. Det är för få barn som har det. 

Mormor är här, vilket betyder att fem i sex så är det glamor(stavning?) på vår tv.. 

Innan det så är det Dr.Phil, lika värdelöst det egentligen.. Men hon får ju se det..

Jag tycker att det är så jäkla löjligt, idag har dom en fimilj som tydligen förlorat sin dotter efter att ha kämpat mot någon medfödd sjukdom i många år. Verkligen inte kul och en hemsk historia. Otroligt hemskt för föräldrarna med.

Men tydligen har någon av grannarna (ni vet värsta despan området) varit elaka och snackat skit och kallat barnet och föräldrarna för saker och sagt saker som att hon hoppas att flickan ska kvävas osv.. Givetvis har hon "AAldrig sagt så och allt handlar faktiskt inte om den familjen.." okej, vem bryr sig egentligen om vad hon har sagt.. Det är aldrig okej att önska någon död eller snacka skit eller liknande..

[Ha åsikter, men stå för dom sen när du blir ifrågasatt..]

Det som gör mig irriterad är att om jag tycker så jävla illa om en person (eller familj som i detta fallet) att jag önskar dem döda.. Då lägger jag inte energi på dom, vem fan pallar springa och snacka skit, kalla varandra för saker, tappa kontrollen och kasta saker på dem och deras hem osv. Vem i helvete gör det ?!

Om jag verkligen tycker illa om någon då vill jag inte ge dem min energi, min tid eller min uppmärksamhet. Jag lägger inte ens en sekund på dem om jag inte måste. FÖR NORMALT FOLK HAR ETT LIV.

För fan, en del människor har för mycket fritid, framför allt om man har tid att bete sig så som hon gjort och sen sitta i tv, internationell tv och säga att det inte är sant att hon aldrig sagt det osv. när det spelas upp på programmet och man hör tydligt att de är hon..

Vad jag ännu mindre kan förstå är, flickan är död, hon har fått sin ro och föräldrarna borde sörja henne i lugn och ro.. ta dagarna som de kommer och sakta ta sig tillbaka till det vardagliga livet igen. Inte sitta och slösa sin tid på en person som tydligen varit elak både mot dom och deras dotter.. inte sitta och försöka ha någon tävling om vem som kan träffa flest nerver eller först får den andra till att gråta eller va det nu är för något de är ute efter..

När hon sa "vi har till och med utskrifter från FB där du har pratat skit om oss (en annan granne) med din syster, osv." då satt jag lurarna i öronen. Där gick min gräns för hur idiotiskt man får bete sig och framstå som.. 

Herre gud, skaffa ett liv.. 

Och nu ska jag fortsätta mitt, mina 15 minuter att irritera mig på värdelösa människor är över. 

Ha en bra kväll!:D

God morgon på er !

Har varit uppe ett tag, kan inte sluta jäspa.. Har haft två veckor med total trötthet och ögonen vill verkligen inte hjälpa till, men har köpt ögondropp så ska se om inte det är så att allergin har satt sig på ögonen för en gångs skull, känner av den i andningen på morgonen, men jag vet att jag brukar få sån här trötthets känsla när de satt sig i ögonen och det är inte helt omöjligt då jag inte tagit mina ögondropp på en-två veckor. 

Men men, idag blir det städning, skriva lite på projektet och förhoppningsvis orka få klart det sista i kapitlet.

Fast först är det frukost som står på schemat, imorgon är det första jobb dagen på nästan tre veckor, bara två dagar denna veckan, och givetvis skulle det vara de två sista dagarna i veckan 9-17.30 Men varför klaga, man måste jobba om man har utgifter, eller det är lättast så.. sen får man helt enkelt gilla läget imorgen blir det ett nytt jobb under tre veckors tid, ska bli spännande och förhoppningsvis ska det gå bra också =)

Har inget speciellt bestämt i helgen, ska ha sexparty ochs en fortsätter vi väl och hämtar hem grabbarna. Men annars e det inget som händer. På måndag kör vi med mormor till farmor och blir bjudna på middag. DET gillas dock:D

Nästa vecka jobbar jag tre dagar, skönt att mjukstarta efter semestern, även om jag gärna jobbar hela dagar och hela veckor för lönens skull lixom. Men det ordnar sig :D

puss!