De här med stress och oro är inte min grej. De är väl kanske inte någons grej förstås.
Natten är värst för mig, mitt huvud går igång som en duracelkanin. De är hemskt, tillslut är jag så uppstressad, orolig och ledsen så jag får hjärtklappning och ont i magen, känner ångesten sakta krypa mot mig och sen går jag upp.

Försöker fixa alla problemen direkt, försöker hitta lösningar och få ordning. Jag vet att det inte är lönt att lägga mig innan jag känner mig tillfreds med allt som snurrar i huvudet, till jag vet att jag har kontroll igen eller inbillar mig det åtminstone.

Just nu ligger jag med magont och hjärtklappning. Stressen runt flytten, dubbla hyror, över allt runt om mer eller mindre.
Jag, vi längtar här ifrån så mycket. Vi mår inte bra här, både psykiskt och fysiskt blir vi dåliga, nu har vi bot här i två dygn, sen vi flytta ut till mina föräldrar en vecka för att se om vi blev bra. Över två dygn va vi äntligen oss själva. vi är inte sjuka igen, men jag känner i mig, de är något med denna lägenheten som ger mig dåliga vibbar. Som att min egen sfär blir mindre och mindre, lägenheten äter upp de på nå vis. Vi blir trötta, slöa, otåliga.

Bella är fri från hostan, sover gott och lugnt. De är skönt, så länge hon mår bra.
Det är det viktigaste. De är allt som är viktigt just nu. Vi kan klara oss, vi vet att det är nära nu. Vi går och räknar dagar.

Men känslan av oro och stress är hela tiden där. Det är tufft, och jag vet att de är några tuffa månader som vi har framför oss. Men sen blir det så mycket bättre. Men det känns som att vi borde få vara vid bättre redan.

Vi har varit tillsammans i tre år, gifta i några månader, två lägenheter, en dotter på 1.5 år snart och många många tuffa månader, de känns som att på dessa tre åren har vi inte fått andas ut och känna lugnet, de stilla man har när allt är i balans. Nu borde vi nå de, inom kort tid, men då måste allt åter igen klaffa, de är sällan som de gör det för oss.

Denna lägenheten var aldrig något vi tänkte stanna vid. De var en mellanlandning. Men de har varit hårdare än jag trodde, otur har förföljt oss långe nu. Sen bröllopet så har mycket ordnat upp sig och vi börjar känna lite medvind. Men vi vågar inte andas ut, den sista pusten hålls kvar hela tiden, vi väntar eller jag väntar på nästa katastrof hela tiden, nästa fall,nästa slag. När som helst kommer smällen. De känns som om jag sitter och väntar.vi

detta nya stället är vår fristad, dit vi äntligen ska få hitta balans och kunna rå om familjen, oss, må bra, slipper stress och oro. Men för att nå dit måste vi ta oss igenom lite jobb nu. Och jag är trött.

But, what doesnt kille you makes you stronger.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej hej fina ni!   Som ni har märkt så har varken bloggen eller min youtube fått någon uppdatering på jätte länge. Jag tappa suget på att vlogga för att jag helt enkelt tyckte att det blev tråkigt. Jag gick bara hemma för att jag var sjukskri...

  Niklas har jobbat natt så han sover, Bella som vanligtvis är på förskolan om förmiddagarna är hemma med feber och rinnsnuva. Jag älskar vår flicka men just nu med 2 veckor till BF är de tufft att håll igång energin för henne. Hon är fylld av ener...

  Fredagen den 21 september.   Vecka 30 är hos oss, det blåser, är grått och lite regnkänsla utanför fönstret. I 3 månader har vi förklarat för Bella att innan lillebror kommer så ska alla löv ramla av träden, det ska bli mörkare och kallare oc...

Hej på er!    Vi fortsätter med sjukstuga, vi snorar alla tre, N har feber men min har givit med sig nu äntligen!*pepparpeppar* ochän har Bella sluppit feber. Håller tummarna för att det förblir så. Nu har vi bråkat med förkyldning i nästan 2 vec...

  Klockan är i denna minut 5.47. Jag vaknade 04.15 och kunde knappt andas och var super kissig. Jag vaknade igår dunder förkyld och feber. Så himla tråkigt. Så större delen av min dag igår spebderade jag halvsovande på soffan utom när Bella ville m...