Låg ett bra tag och drog mig men kände tillslut att nä, jag måste göra något.

Det va super fint väder och jag trodde att jag inte hade så ont idag, Så vi drog på oss och gick till affären. Det blev kämpigt sista biten dit och det är vanligt vid en fem minuters promenad som tog nästan femton Minuter. Väl inne i affären kunde jag stanna och slappana av och vänta ut ontet. Jag vet inte om det är förvärkar eller va de är. Men ont gör de iaf.

Väl hemma fick jag ligga en stund, käka gräddbulle och titta på medan sambon möblerade om lite i sin datorhörna, som resulterade i att jag fick eld i röven och dammsugade överallt, plockade undan, drog av sängkläderna och sånt. Skönt:)

Nu tar jag en kopp te och halv ligger i soffan, ska snart ta ett litet kort bad tror jag och klockan åtta värmer jag maten från igår och bänkar mig framför lets Dance.:)

Puss!

En artikel. En viktig artikel.

http://sarskiltbegavadebarn.com/2015/05/04/forlat-alskade-barn-vi-visste-inte/

( Jag kan tyvärr inte länka då jag skriver från mobilen och appen är begränsad)


Att vara den som är för stark i klassen är en skam nu mera, att vara busen i klassen är en skam, att läsa sakta, förstå matten lite saktare, behöva be om hjälp en gång mer än andra är en skam.

Att vilja framåt, att vara på frökens nivå och att vara bättre eller snabbare i klassen är en skam.

Jag vet att jag inte var ett snille i skolan. Jag vågade inte be om hjälp för lärarna favorisera " plugghästarna" och de tysta. Jag var inte alltid tyst, men hade jag fått utvecklas och bli hjälpt i min takt så hade jag haft de så mycket lättare sen. Min pappa sa alltid att grundskolan var så jäkla viktig och varför har jag gjort fel, varför har ingen rättat osv. För att jag helt enkelt inte vågade fråga och även om mina föräldrar alltid funnits för mig så var de oftast bara intressant i små doser och väldigt sällan.
Jag sa ju aldrig att vi hade läxa heller och ingen fråga.

Jag har lovat mig själv att under vilka omständigheter som helst stå pall och uppmuntra, hjälpa, vägleda och stötta vårt/våra barn från första stund om de handlar om att veta vilken ruta som är gul eller lägga pussel, klippa ut blommor i papper, räkna matte eller något så tråkigt som naturkunskap så ska jag hjälpa till hemifrån och försöka vara uppmärksam på om skolan påverkar något av barnen negativt. Oftast är det faktiskt inte barnet som är problemet utan systemet och ibland läraren. Ibland är de även oengagerade föräldrar.

Jag hoppas att våra barn får lättheten för språk som Niklas har, jag hoppas att min fars och Niklas mattehuvud går vidare, jag hoppas att intresset för samhället, religion och svenska fortsätter från mig och suget efter att fråga, argumentera, diskutera och läsa som både jag och Niklas har ska gå vidare till detta och kommande barn.

Jag beklagar att de där ramarna som skapades för flera år sedan inte har moderniserats, jag beklagar att systemet är dubbelmoraliskt och nedtryckande.

Jag beklagar, men hoppas att den nya generationen ska kunna rätta till de.

Men lärarna måste också börja sätta ner foten, kräva resultat, RIKTIGA resultat och inte dalta. Rektorer måste börja våga stå upp för sin personal, våga vara en ledare och vilja att barnen ska röra sig framåt.

Men viktigast!
Föräldrar MÅSTE sluta tro att förskolan och skolan är ingen barnvakt.

Och framför allt!
Förskolans personal dricker inte kaffe med ena benet över de andra lutade på en stol och ser på medan era barn leker. Jag har aldrig jobbat så intensivt och effektivt som föra året på förskolan. Det är så otroligt mycket mer än att dricka kaffe, sola på gården, byta en blöja, äta lite mat och natta barnet.
Herre gud, gör du det när du är hemma med barnet?
du är ensam med ett-tre barn cirka i olika åldrar, med olika hjälpbehov.. En avdelning består oftast av cirka 14-16 barn med tre vuxna en bra dag. Barn med oftast samma nivå på hjälpbehov, gärna alla samtidigt och sen är det alltid någon som inte vill, ska, tycker eller har lust att göra som resten av gruppen. Om du har tid att sitta och dricka kaffe, läsa en tidning och chilla med ett barn hemma Kul för dig, kom och va med på förskolan, lägg lite tid på barnet du lämnar och hämtar med din telefon i näven, ibland i örat, som snabbt pussar barnet på kinden " hejdå, vi ses sen" och raskt i något försök till lekfullgest " flyger" till fröken som den närmasta halvtimmen i värsta fall har ett gråtande barn att trösta och försäkra om att mamma /pappa kommer tillbaka sen.

Samhälletsramar och riktlinjer är skeva.
Men det är vi som är samhället..

Go morgon!

Halvligger/sitter i sängen med en tallrik på magen. Har varit ute en liten långsam runda med hunden och även om jag får sammandragningar och värk som strålar ner i låren så är det skönt att röra på sig lite och komma ut. Ner för trapporna är lugnt och just på plant går ganska bra. Men upp för trapporna är ganska jobbigt de sista två ettaperna.

Men nu blir det frukost, sen ska jag dammsuga och eventuellt torka golven. Sen blir de kanske lite lapptekning, har inte bestämt mig:)

Vi måste handla lite med. Vi brukar storhandla en gång i månaden i samband med lönen och då gör vi det från mathem.se, det är perfekt. Men sen kompletterar vi själv, men jag har lust att beställa hem, det känns inte lönt när de bara handlar om några få varit dock. Vi får se, jag tycker så synd om sambon bara, som får bära typ allt och som sen innan har dålig rygg. Finns service och möjlighet till att slippa, så varför inte utnyttja de..

Men vi ser vad dagen bjuder på:)