Fredagsmys blev de verkligen, vi skulle egentligen bara åka ut till mina föräldrar för att fika lite snabbt och sen hem.

Men det slutade med att sambon klagade om att han blivit lovad grillad flintastek sen föra året och rätt som de var så var vi och mamma på väg in till stan för att rasta hunden och handla flintastek och tillbehör medan pappa värmde på grillen.
Guuud så gott det var!!

En riktigt mysig och enkel kväll, kom hem vid halv åtta och då badades vovven, sedan blev det en tur på vinden och städa ut diverse ställen i lägenheten inför loppisen imorgon. Men jag insåg snabbt att här var inte så mycket som jag trodde. Helst av allt hade jag velat riva ut alla plagg utom kanske fem-sex stycken och köpa helt nya saker, en helt ny garderob, men de får nog vänta minsann, framför allt till min kropp faktiskt är min igen. :)

Nu är jag jätte trött i huvudet och kroppen och har lagt mig på soffan och sörplar i mig en kopp te precis. Funderar på att flytta in i sovrummet och de filmen som precis började där istället, lika punktlighet som vanligt började bebis sparka och knuffas och leva rövare lagom till tio. Kruxet är att jag är ganska öm i magen och hon blir starkare och starkare och de märks. Än är mina revben skonade som sagt, dock får jag sparkar ner i tjejmagen och vad som känns som underlivet med jämna mellanrum, urinblåsan har fått x antal smällar med. Dom gör ont!

Men, jag mår bra och har mått bra hela tiden bortser från ont här och där ju så vem är jag att gnälla nu:)

Go dag på er finisar!

Idag är vi nere på 60 dagar, två månader till vecka 40. Mitt del mål ( för att inte bli helt galen av detta) är nu vecka 35 och jag är i 31+2. Så de ska jag nog klara, sen blir de 37 och sen 40.

Det är många känslor som rör sig i kroppen just nu och många tankar som fyller huvudet. Fast jag inte kommit till förlossningsoron än, jag säger än för jag tror att alla alltid känner iaf lite oro inför något som man aldrig varit med om, framför allt när man vet att de kommer och " ska" göra ont. Men än har de inte slagit mig, vist funderar jag runt de, runt hur hon kommer se ut. Om hon kommer ha sin pappas Goa kinder med smilegropar i eller mammas fötter, för dom är enligt mig bättre än pappas och om hon kommer växa om mig i tidig tonår vilket jag hoppas lite iaf, jag har inte haft problem med min längd, men jag vet att många andra har problem med de..

Om hon har kristallblå klara ögon som jag är så svag för och som hennes pappa har och utnyttjar min svaghet för till fullo eller mina blå/grå djupa ögonfärg. Kommer hon som jag att bli pappas flicka eller mammas tös eller får vi turen att hon töjer sig till oss båda vilket vi kommer jobba hårt för.

Blir de mammas temperament eller pappas, blir hon praktiskt lagd eller ett läshuvud?
Det är så många frågor, så många funderingar och tankar.

Jag bollas mellan taggad och " detta kommer jag ångra" känsla. Inte ångra henne, aldrig. Men att de börjar kännas nu. De där orostankarna. Antar jag, men jag vet att när det väl är dags så kommer jag va super taggad och säker. Jag är alltid såhär när något nytt är på väg, jag gillar inte för drastiska förändringar och tänk, på ett par sekunder kommer hela vårt liv att förändras.
Behöver jag då vänta så blir de värre och ju längre jag får vänta ju värre blir min oro och fler misstag, tabbar och fel hittar jag på vägen.

Men men, nu blir det duschen:)