Jag har alltid fått höra att man inte ska prata med främlingar, inte följa med någon som jag inte känner även om dom säger att dom känner mina föräldrar. Om någon försöker prata med mig ska jag gå raka vägen till mamma och pappa eller någon " offentlig" person. Så som någon i en butik eller liknande och berätta vad som händer. Kan jag inte de ska jag skrika i högan sky även om personen bara försöker prata med mig. De var endast i såna situationer som mina föräldrar manade på min drama Queen sida.

När jag blev äldre fick jag lära mig att ha käften med mig, fortfarande uppmanad att väsnas till max om någon närmar sig.

När en blottare rörde sig runt vår skola och jag frågade mamma vad jag skulle göra om han " visa" sig för mig och mamma utbrister " Då säger du att de va en liten en och sen går du och ger han sig inte vet du vad som gäller. Du gör det du är bäst på, skriker!"
Då var jag inte äldre än tio men hade redan sen tvåan haft egen nyckel och cyklar hem själv. Jag var givetvis inte ensam ofta eller länge. De handlade om 30 -45 minuter. Men ändå.

Jag utsattes aldrig för de, faktum är att jag har kommit undan allt sånt obehagligt under mina yngre år. Kanske för att jag var så förberedd och mina föräldrar var så noga med att ge mig verktyg..

Jag Delade en artikel om en tjej som blivit everrumplad av en man, hon hade svårt bälte i karate och kunde försvara sig.

Jag kommenterade delningen med att det är en av anledningarna till att jag vill och kommer uppmana vår tös till att träna nån försvarssport.

Att man inte ska behöva göra det och att tjejer inte borde behöva tänka så eller föräldrarna med döttrar inte ska behöva tänka så är sant. Men tyvärr är det verkligheten. Tyvärr är det så att samhället, rättsväsendet och medmänniskor gör de till ett måste nästan.

Tyvärr kommer de knappast bli bättre så länge utvecklingen fortsätter som den gör. Sverige har blivit ett paradis för kriminella av alla slag och vi invånare, hederliga invånare får göra så gott vi kan för att försvara oss. Tyvärr.

Så, att utöva någon form av försvarssport i framtiden är en del av att förbereda vår dotter för livet.

Sorgligt eller hur.

De här med brösten, dom är jämt ett ämne på ett eller annat vis.
Bröst är Nice, de är sexuellt, kvinnligt, vackert. Men i samma stund som man blir gravid så ser man inte de längre, man uppfattar inte brösten som en del av de attraktiva längre. Inte jag iaf, trots att de växte och blev än mer fylliga så sluta jag se dom som en del av de sexuella och jag är en av få ( om man utgår från debatterna) som anser att bröst är sexigt.

Men är dock en sann förespråkare av amning offentligt. Man behöver inte fläka ut sig var som helst. Men är barnet hungrigt så är de det helt enkelt. Då ska barnet få mat.

Jag blir mordisk när jag läser om svin som gått stolt och visat sitt stånd inför en mor som fridfullt och så naturligt de bara kan bli sitter och matar sitt barn eller när män känner sig provocerade av kvinnor som ammar offentligt.

VAD exakt blir ni provocerade av??

Det säger mer om dig än om kvinnan som ammar sitt barn, som använder sin kropp så naturligt de bara går. Så om du som man blir provocerad av att en kvinna ammar så tycker jag uppriktigt synd om dig.
Dessutom gör du ett val, du väljer att sitta och stirra på kvinnan, du väljer att börja fantisera och jag är dessutom helt säker på att en del jobbar upp ett stånd bara precis för att göra kvinnan obekväm och illa till mods. Använda nått sorts " makt-kort" genom denna handling.

Jag har aldrig hamnat i den situationen, där emot har jag legat och solat och upptäckt en äldre man sitta med råstånd och stirra på mig och när han insåg att jag såg honom verka han bli än mer till sig ända till jag utbrister " de va inte mycket att komma med!" Han plocka ihop sitt illa kvickt och gick iväg..den la sig ganska så snabbt.

Jag är vass, har käften med mig och är rapp i de med. På gott och ont. Jag tar sällan åt mig och jag tycker oftast mer synd om nötet som tror sig göra mig illa till mods av olika anledningar. Men jag kunde inte bry mig mindre, som jag sa innan. De säger mer om den personen än om mig.

Tyvärr har jag inte lika tjock skinn på näsan i alla lägen.