Den uppväxten som jag fick, våra ute och springa och ha kul, leka, umgås med kompisar, cykla själv till och från vänner, stranden osv. Våga vara ute sent på kvällar och själv cykla eller gå hem utan att vara rädd för att bli våldtagen, misshandlad, trakasseras, osv.

Det är helt otroligt hur de spårar i Sverige just nu och de skrämmer mig mer än någonsin. De oroar och stressar mig faktiskt otroligt mycket, vårt är vi på väg, kommer de bli ett inbördeskrig och kommer politiker, rättsväsendet osv att vakna upp och framför allt börja våga sätta hårt mot hårt??
Det är hög tid nu.

När vi fick veta att vi skulle ha barn så sa N direkt att han ville ha en tös. Inte så att en pojke var mindre önskad, men han tänkte sig en flicka. Jag ville också gärna ha en flicka, men som vi båda sa så är huvudsaken att barnet är friskt och vi kommer älska barnet oavsett kön. Men ni vet man lutar alltid mot ett kön mer än de andra typ.

Jag hoppades dock på att de skulle va en pojke, för min skull...för barnets skull.
En flicka är så otroligt utsatt och skör i dagens samhälle. De gör ont i mig var gång jag läser en nyhets artikel om en flicka/kvinna som åter igen blivit våldtagen, misshandlad och trakasserad. Jag börjar mer eller mindre gråta och fundera på hur jag ska kunna skydda henne från detta.
För mig är våldtäkt fruktansvärt förnedrande, de är de ju nog för alla. Jag minns att jag var fruktansvärt rädd när jag var gravid och var ute och gick på kvällen att nån skulle ge sig på mig, när hon sen var född så var jag rädd att någon skulle ge sig på mig och hur ont det skulle göra med stygnen och ömheten i underlivet.
Hur hade jag skyddat mig??

Jag är stark och så, men om något sånt skulle hända vår dotter så skulle jag aldrig förlåta mig själv, jag hade skyllt de på mig. Jag /vi kommer göra vad vi kan för att hon ska kunna försvara sig i största mån, och diverse saker för att hon inte ska hamna i situationer där hon kan bli utsatt för dessa hemskheter som försiggår och jag hoppas att när de är dags för henne att vara tonåring så här Sverige hittat tillbaka till nån sorts ordning. De ber jag för!

För fortsätter de så här så kommer hon inte att få en normal barndom för hon kommer inte få lov att ränna ute och vara tonårstjej så som man ska i tonåren eller leka själv med kompisar på lekplatser eller liknande. Jag kommer vara en hönsmamma och curlingförälder och överbeskyddande allt på en gång och de är så hemskt för jag tror inte på sån uppfostran alls egentligen.

Men jag tar heldre de än att riskera att hon förlorar sitt jag för några/någon idiot som inte kan bete sig.


Nä, en normal uppväxt är inte på kartan just nu.. tyvärr.