Idag var dagen jag varit lite obekväm inför.
Sambon skulle tillbaka till vardagen, han skulle tillbaka till plugget efter sina tio dagar. De har jag grämt mig för i några dagar.

Inte för att jag skulle vara ensam med liten, utan att vara ifrån honom. Jag har alltid haft svårt för att vara ifrån människor som står mig nära och som jag bryr mig mycket om.

Lite seperationsångest kan man väl kalla de, konstigt egentligen för jag har aldrig behövt välja mellan föräldrar, dom har alltid bott under samma tak och gör fortfarande. Vi har alltid varit en sammansvetsad familj trots vi som alla andra familjer haft olika åsikter osv. När de gäller står vi pall för varandra och dess respektive.

Men jag vet att mina föräldrar har berättat att jag har haft svårt att välja om jag skulle följa med pappa eller bli hemma med mamma eller tvärt om. De kunde gå så långt att jag fick gråtattacker och kunde inte bestämma mig.

Om det är därför som jag har svårt att vara ifrån min tryghet som idag är min sambo i första hand, vet jag inte. Men det händer ibland att jag får " ta mig i kragen" och gå iväg på möten osv trots att de tar emot.

Iaf, idag var första dagen som vi skulle klara oss själv. De gick alldeles utmärkt, vi slappade hela förmiddagen och sen hämtade vi sambon, körde och gjorde två små ärende och sen lämna vi av honom och körde vidare till min mamma och syster där en vän till mamma/oss även var.

Blev bärpaj och vaniljsås till fikan, sååå gott!

Vägde även mig, nu har jag tappat 12 kilo sen jag födde lillan och jag gick upp 10 kilo under graviditeten. I slutet gick jag upp 3-4 kilo bara vatten. Galet vad kroppen kan åstadkomma!

När vi kom hem hade sambon dammsugat, diskat och plockat och till och med gjort chokladpudding och vispat grädde till som vi kunde ha nu till filmen:)

Nu har Bella fått mat och vi ska vänta ut hennes hicka och sen sova:)
Natti natti!